header

header

lördag 31 juli 2010

Läser nu...

...Ett stråk av rött (Careless in Red) av Elizabeth George och njuter av att återigen vara i sällskap med Thomas Lynley och Barbara Havers. Att öppna en bok av Elizabeth George känns lite som att komma hem. Den första bok jag läste av henne var Pappas lilla flicka (A Great Deliverance) som väl är första delen i serien om jag inte minns helt fel. Den gavs ut 1989 och jag läste den nog nån gång i början av 90-talet så jag har känt karaktärerna länge nu. Det har hänt en hel del i deras liv och hon skriver ju himla bra deckarhistorier/mordgåtor också! En av mina favoriter är Saknaden efter Josef (Missing Joseph).

Nä, nu ska jag återgå till att läsa så att jag kan lägga ut en recension här snart:)

torsdag 29 juli 2010

Denna bok kan vara kul!

För några år sedan, när jag fortfarande bodde i Boden, var jag med i en bokcirkel. Den har nu splittrats och jag har inte hittat någon bokcirkel i Umeå. Jag saknar verkligen att vara med i ett sådant sammanhang och började undersöka möjligheterna att diskutera böcker på nätet. Ett ställe jag har hittat är En bokcirkel för alla och till hösten kommer jag att deta i min första bloggbokcirkel, spännande. Bokcirkeln ska behandla boken Fru Bentssons andliga uppvaknande av Caroline L. Jensen. Den utger sig dör att vara en komediroman om gamla testamentet. Annorlunda, spännande...

Hoppas att fler än jag nappar på detta och deltar!

tisdag 27 juli 2010

Tidsfördriv

Hittade den här enkäten hos Bokhora, fördriver några minuter med den medan sonen tittar på Tomas tåget...

Senaste…

… meningen du läste: "Men så småningom skulle de få reda på det." Ur Ett stråk av rött av Elizabeth George.
… impulsköpet: Angelology av Danielle Trussoni
… bibliotekslånet: Ett gäng barnböcker.

… bokrelaterade överraskningen: Att en av kursböckerna på Littvet A kostar över 700 kr

Nä nu ska vi ta oss en tur till bibblan och hämta lite reserverade böcker och lämna igen några andra, kanske låna lite fler barnböcker också:)

måndag 26 juli 2010

Gud som haver - Ingrid Elfberg

Gud som haver är Ingrid Elfbergs debutbok, en mycket bra sådan. Den handlar om en mamma, Eva, vars två år gamle son, Sebastian, rövades bort under ett obevakat ögonblick och utsattes för grova sexuella övergrepp. När vi som läsare kommer in i historien har brottet redan skett och Sebastians förskollärare Mattias har dömts för brottet. Eva mår psykiskt mycket dåligt och har enorma skuldkänslor, det var hon som lämnade Sebastian i sandlådan på innergården för att gå och hämta hans lillasyster Julia i lägenheten. En dag dimper ett brev ner i postlådan. Det kommer från Mattias som säger att han är oskyldig (han hade erkänt i polisförhör). Eva har hela tiden burit på en obehagskänla att fel person är dömd, saker och ting går inte ihop, och efter att ha fått brevet börjar hon göra egna undersökningar. Hon får fler bevis på att någon annan begått brottet, dessutom känner hon sig iakttagen. Omgivningen däremot tror inte på henne och blir allt mer oroliga för hennes psykiska mående. Inbakat i allt detta finns även en elak svärmor, en kall make, en snäll syster och en alkoholiserad släkting (syster till svärmor).

Boken är bra och jag hade svårt att slita mig från den, ville hela tiden veta hur det skulle gå och plockade upp den vid varje liten ledig stund. Elfberg har byggt upp spänningsmomentet bra och det finns ett driv i boken. Huvudpersonen Eva är en komplicerad figur men trovärdig, sånär som på några saker. Jag har till exempel svårt att acceptera att en mamma som går och bär på en rädsla att hennes son ska rövas bort igen verkligen skulle lämna honom ensam när han sov, gå över till grannen och dricka flera glas vin... Lite tråkigt också att man (eller jag...) så tidigt i boken förstod vem som var den verklige förövaren samt att Evas man tog så liten del i berättelsen.

När jag skulle börja läsa boken var det med ett visst mått av ångest och inte utan att jag svor för mig själv och över att jag köpt en bok som handlar om en två åring (har själv en son på två år) som utsätts för övergrepp. Men Elfberg skonar sina läsare från att ta del av pojkens känslor under övergreppet och det gör det hela mindre ångestladdat, det är lättare att bära mammans känslor och avskyn för förövaren, för man hatar honom verkligen. Jag tycker också att det är bra att hon, på ett smidigt sätt, lyckats få med fakta om sexuella övergrepp och förövare, det är något vi alla bör känna till.

Kort sagt, en jättebra och spännande bok. Jag kan verkligen rekommendera den. Kolla också in hennes blogg!

söndag 25 juli 2010

Hett tips för boksugna!

En bokcirkel för alla lottar ut två bokpaket! Klicka på länken och kolla in hennes hemsida, som för övrigt är  mycket bra:) Så även om du intevill vara med i utlottningen så är den kul att läsa...

lördag 24 juli 2010

Desirada - Maryse Condé

Det känns på något sätt passande att jag läser ut Maryse Condés familjesaga Desirada (Desirada: A Novel) i min farmors sommarstuga vid havet, med vågornas skvalpande ljud i öronen.

Maryse Condé är en författare som har sitt ursprung på den karibiska ön Guadeloupe och det är också där romanen tar sin början. I centrum har vi Marie-Noëlle som vuxit upp hos den kärleksfulla Ranélise. Marie-Noëlles mamma Reynalda var 15 år när hon fick sin dotter, en dotter som tillkommit av en våldtäkt och som alltså inte var önskad. Tidigt i Marie-Noëlles liv lämnade mamman henne och åkte till Paris, inte ett ord hördes från henne på 10 år. Då plötsligt kommer ett brev där Reynalda meddelar att hon vill att hennes dotter ska komma och bo hos henne i Paris. Ranélise får panik och vill vägra att skicka bort flickan som hon ser som sin dotter. Marie-Noëlle blir svårt sjuk av ångesten, så pass att hon blir inlagd på sjukhus. Det oundvikliga ögonblicket kommer så slutligen och hon flyttar till Paris och finner där att hon har en lillebror och en styvpappa. Reynalda ger Marie-Noëlle ett kyligt mottagande och flickan förvandlas från glad till inåtvänd och butter. Vi får följa henne genom livet och under hennes försök att förstå sin mamma och få veta mer om sin bakgrund. Vi får även veta mer om Reynaldas historia och lära känna hennes mamma Nina som kommer från den lilla ön och tidigare leprakolonin Désirade.

Det är en avskalad bok som utan sentimentalitet skildrar de olika kvinnornas livsöden som inbegriper allt från fattigdom, våldtäkt, utnyttjande, frihetsvilja, sökande efter kärlek till framgång. Jag grips av boken på ett sätt som jag inte gjorde av hennes tidigare bok Färden genom mangroven (Crossing the Mangrove), jag tar huvudkaraktärerna till mitt hjärta. Det är en vacker och något sorglig saga som tar oss genom flera kontinenter och tidsepoker. Läs den!

torsdag 22 juli 2010

Jag hade glömt bort hur dyrt det var!

Sitter med antagningsbreven till kurserna jag ska läsa i höst och går igenom kurslitteraturen. Optimistisk som jag är började jag först att söka på Bokus. Den första boken hittade jag inte ens (efter sökning på flera sajter) och den andra kostade över 700 kronor...hjälp. Då kom det tillbaka, hur man spenderade en stor procent av CSN pengarna på kurslitteratur. Då tyckte jag att det var viktigt att äga böckerna, men nu...Letade mig istället till bibblans hemsida och har nu reserverat ett gäng böcker (bland annat boken som inte gick att hitta någon annanstans)! Man måste bara älska våra bibliotek!

tisdag 20 juli 2010

Äntligen färdig!

Så har jag då lyckats med konststycket att läsa igenom The Complete Stories (Everyman's Library), Edgar Allan Poe. Väldig långsam läsning...Skulle kunna skylla på liten, tätskriven text, gammeldags engelska kryddad med oöversatta franska och latinska citat, 900 sidor.., men jag gör inte det. jag tyckte helt enkelt inte att det var så bra...får man skriva det eller är det som att svära i kyrkan för en skräckboksfan som jag? vet inte, men så är det.

Visst finns det en hel del som jag gillade, men inte mer än så. Ser ju även hans inverkan på senare verk, man känner igen scener både från andra böcker och filmer så på nåt sätt känns det ändå bra att ha läst honom. Jag förväntade mig mer spöken och djävlar, blev faktiskt lite besviken där. Det var mer av psykisk sjukdom och personlighetsförändringar samt även en hel del äventyrsberättelser. Aboluta höjdpunkter tyckte jag var novellerna "The Murders in the Rue Morgue" och "The Mystery of Marie Rogèt" med en viss Dupin som huvudkaraktär. Det finns en tredje novell med honom, men den var så teoretisk och torr att jag inte orkade läsa färdigt den.

Boken innehåller 2 kortare romaner/berättelser samt 66 noveller och jag rekommenderar den till den som vill förkovra sig i Poe. Kanske ska man läsa den spordiskt, en novell då och då. Hade jag gjort det så hade jag förmodligen haft mer behållning av boken, men nu är ju inte jag sådan, fixar inte att småläsa en bok utan måste läsa från pärm till pärm. har också svårt att ha fler än en bok igång samtidigt (om det inte handlar om kurslitteratur förstårs...)
Nåja, ställer nöjd in boken i bokhyllan och har redan polockat upp nästa:)

måndag 19 juli 2010

Några ord...

"I am come of a race noted for vigor of fancy and ardor of passion. Men have called me mad; but the question is not yet settled, whether madness is or is not the loftiest intelligence - whether much that is glorious - whether all that is profound - does not spring from disease of thought - from moods of mind exalted at the expense of the general intellect."
- Edgar Allan Poe, Eleonora

"The boundaries which divide Life from Death are at best shadowy and vague. Who shall say where the one ends, and where the other begins? We know that there are diseases in whch occur total cessations of all the appearant functions of vitality, and yet in which these cessations are merely suspensions, properly so called. They are only temporary pauses in the incomprehensible mechanism. A certain period elapses, and some unseen mysterious principle again sets in motion the magic pinions and the wizard wheels. The silver cord was not for ever loosed, nor the golden bowl irreparably broken. But where, meantime, was the soul?"
- Edgar Allan Poe, The premature burial

söndag 18 juli 2010

Rebus sista fall - Ian Rankin

Har varit lite dåligt med bloggandet de senaste dagarna, men nu är jag igång igen...

Ni som känner mig vet att jag älskar deckare (och rysare) och idag tänkte jag recensera Rebus sista fall (orginaltitel Exit Music) av Ian Rankin. Jag har läst ett antal av hans tidigare böcker om kriminalkomissarie Rebus och det är en karaktär som har varit rolig att följa genom åren. Rebus är egentligen en ganska vanlig deckarkaraktär. En äldre polis som går sina egna vägar, kör sitt race, har svårt för auktoriteter, gillar whskey och röker mycket. En annan karaktär som man fått följa genom böckerna  kriminalinspektör Shioban Clarke, även henne är det trevligt att återse. Böckerna utspelar sig i Edinburgh och har alltid detaljerade miljöbeskrivningar.

Detta är, om jag fattat det hela rätt, den sista boken där Rebus är huvudperson, med bara några dagar kvar till pension får han ett  mord på halsen som han envist bestämmer att han ska ha löst innan han måste lämna ifrån sig brickan. Samtidigt håller han på att gå igenom gamla olösta fall och framförallt försöker han att hitta något som kan sätta dit hans gamle ärkefiende, gangsterbossen Big Ger Cafferty (även han en karaktär som man mött på i flera böcker). I vanlig Rankinstil får vi följa ett hederligt, noggrant polisarbete och i stort sett varje tanke som framförs i utredningsarbetet. Till skillnad från Dan Browns böcker så springer man sig inte igenom den här, i stället får man använda geniknölarna lite. En bra skriven bok och om man gillar deckare av typen Elizabeth George, Henning Mankell, så rekommenderar jag den, och andra Rankinböcker, varmt. Tydligen har han kommit ut med en ny bok, som inte finns utgiven på svenska ännu, Doors Open. Av vad jag kan läsa mig till tycks dock inte Rebus ha någon roll i den boken så han tycks vara avslutad i och med sitt sista fall...

tisdag 13 juli 2010

Antagen!

Yippie! Idag kom antagningsbeskedet för kurser jag sökt och nu står det klart att jag kommer att återgå(delvis i alla fall) till att bli student. Jag ska fortfarande jobba hetid så det blir inte till att leva något studentliv, men det är jag ju inte ute efter heller...
Jag kommer att läsa Litteraturvetenskap A på deltid och på distans via Mittuniversitetet samt en 7,5 poängare via Högskolan i Halmstad "Classical Horror, the Origins of Today´s Horror".
Ni kommer alldeles säkert att, här på bloggen,  kunna följa vad jag får för kurslitteratur och så får vi se hur mina recensironer utvecklas:)

måndag 12 juli 2010

Små tankar och funderingar

Det slog mig att det var länge sedan jag läste någonting av Gabriel García Marquez och Isabel Allende - jag fullkomligt älskade Andarnas hus (La casa de los espíritus) - måste läsa om den boken...Hade en period i mitt liv då jag läste mycket magisk realism och kan känna att jag saknar det. En annan underbar bok är Laura Esquivels Como Agua Para Chocolate, tror att den heter Kärlek het som chili på svenska, lite osäker på det. Såg filmatiseringen för flera år sedan och den var nästan lika bra som boken, men om jag inte kommer ihåg helt fel så är den regisserad av Laura och hennes man.

Nåja, ska nu lägga mig i sängen och läsa lite Poe så att jag får läsa något annat snart. Jag är ju en sådan som bara kan läsa en bok i taget och i stort sett alltid måste läsa ut en bok jag påbörjat.

söndag 11 juli 2010

Paul Britton - Picking up the Pieces

Eftersom jag fortsätter att sega mig igenom Edgar Allan Poe och inte tycks bli klar på ännu ett tag så fortsätter jag att recensera böcker som jag läst tidigare. För några år sedan, 5 tror jag, läste jag en bok som jag skulle vilja berätta mer om, nämligen Picking Up The Pieces av Paul Britton.
Paul Britton är en av Storbrittanniens mest kända kriminalpsykologer och har varit inblandad i ett antal kända fall. Som kriminalpsykolog arbetar han med allt ifrån att sammanställa gärningsmannaprofiler (en av de första i Storbrittannien som gjorde detta), ge råd om administrationen av fängelser och rättspsykiatriska avdelningar samt behandling grovt kriminella människor som begått brott som mord, våldtäkt och förföljelse.

I boken får vi bland annat följa Brittons kliniska arbete och får där ett antal intressanta fallbeskrivningar. Han ger oss en insyn i dessa människors psyke och vad som format dem att bli de människor som de är idag. Trots att det är människor som begått ondeskefulla handlingar så berättar Britton om dem med mycket empati utan att på något sätt ursäkta deras handlingar. Man får förtroende för honom och hans arbete. Boken ger även en insyn i arbetet kring ett antal kända och uppmärksamma fall, exempelvis seriemördarna Fred och Rose samt Jon och Robert som mördade den två år gamle James Bulger.

En mycket intressant och välskriven bok. Gillar du att läsa deckare, se dem på TV och vill ha lite verklighetsförankring, lite insikt i hur en förövare fungerar, tänker, så är detta boken för dig. Jag har inte själv läst Paul Brittons första bok The Jigsaw Man, men av vad jag förstår av andra recensenter så är den mindre inriktad på Brittons kliniska arbete och mer på hans arbete med gärningsmannaprofiler.

Vill dock ge en liten varning, det är ingen skönläsning, ingen vanlig deckare som man bara lägger åt sidan efteråt. Nej, denna bok handlar om verkliga människor som farit mycket, mycket illa. Den sätter sina spår och insyn i den mörkare sidan av människans natur. Vill du inte ha det så läs inte boken. Vill du fortsätta dela in världen i svart/vitt, god/ond, så läs inte boken...



fredag 9 juli 2010

Den förlorade symbolen - Dan Brown

Om ni har läst Änlar och Demoner (Angels & Demons) och Da Vinci koden (The Da Vinci Code) av Dan Brown och gillade dem så kommer ni absolut att gilla hans nya bok om Robert Langdon; Den förlorade symbolen (The Lost Symbol). Redan från sida ett kastas man in i en actionfylld berättelse fylld av symboler, dolda budskap i tavlor, frimureri med mera, med mera. Robert Langdon har 12 timmar på sig att lösa en gåta och samtidigt rädda sin gamle vän Peter Solomon (som ju också har figurerat i Browns tidigare böcker om Langdon) som brutalt har kidnappats. Tempot i boken är högt och jag fullkomligt springer igenom texten, som - likt de andra böckerna - är uppbyggd av korta kapitel som ofta avslutas med en cliffhanger som gör att man bara inte kan lägga ifrån sig boken.
Brown väver även in en "ny vetenskap", noetik, en gren av metafysisk filosofi som sysselsätter sig med studiet av tankar, sinnet, intuition och dess relation till ett gudomligt intellekt. Teorin om noetik kretsar kring tanken att det mänskliga sinnet kan påverka händelser i den fysiska världen. Mycket spännande faktiskt, något jag gärna skulle läsa mer om.

Vad boken handlar om? Ja, jag föreslår att ni läser den (eller googlar om det). Jag vill inte återge för mycket här för då känns det som att jag skulle sabba läsupplevelsen, men som sagt, gillar ni de andra böckerna om Robert Langdon...så läs denna! Kolla även filmklippet nedan (ja, är ju inte så duktig på det här med att infoga klipp, filer m.m så ni får ursäkta utseendet...)




onsdag 7 juli 2010

En riktig bladvändare

Carin Gerhardsens Mamma, pappa, barn är den andra delen av tre i Hammarbyserien som utspelar sig hos Hammarbypolisen i Stockholm. I den första boken Pepparkakshuset får vi lära känna karaktärerna i serien, till exempel kriminalkommsiarien och småbarnspappan Conny Sjöberg samt hans fru Åsa, kriminalassistent Petra Westman (min favorit), kriminalassistent Jamal Hamad och kriminalinspektör Jens Sandén. Samtidigt som hon bygger en spännande och mångbottnad historia i den boken så lär man snabbt känna de olika karaktärerna på ett personligt plan. Jag tyckte bra om boken och det är en mycket bra deckardebut.

I Mamma, pappa, barn får vi fortsätta att följa de olika karaktärerna och får fortsättningen på deras personliga historier, varav Petra Westman har en särskilt intressant. I den här boken så är det två brott som ska lösas. Dels så hittas en sextonårig flicka mördad, strypt, på en finlandsfärja. Flickan kommer från en familj bestående av en alkoholiserad ensamstående mamma och en lillasyster på fjorton år. Man får i boken följa den sextonåriga flickan en tid innan hon blir mördad och efter det hennes syster. Även ett andra offer hittas, av ingen annan än Petra Westman under en joggingtur. När Petra är ute och joggar så reagerar hon på ett föremål under ett träd. det visar sig vara en barnvagnsinsats och i den så ligger ett spädbarn. Spädbarnet lever men är svårt medtaget. Petra tillkallar ambulans och polis, på väg från, vad man först tror är en olycksscen, hittar hon mamman till barnet. Kvinnan har inte någonting på sig som kan identifiera henne. Samtidigt som detta händer vaknar en treårig flicka, Hanna, på morgonen och finner att hon är ensam hemma. Hon tror att mamma och lillebror har flyttat från henne och låst in henne i lägenheten.
Detta är en bok som griper tag i en på en gång och det är väldigt svårt att lägga den ifrån sig, man vill veta vad som händer sedan. Särskilt så ville jag veta hur det skulle gå för Hanna. Carin Gerhardsen har inte bara skrivit en oerhört spännande deckarhistoria, utan är även mycket bra på att väcka och förmedla känslor, beskriva relationer och beskriva människor. Jag rekommenderar starkt den här boken och ska definitivt läsa uppföljaren Vyssan lull.

måndag 5 juli 2010

Pompeji - Maja Lundgren

För några år sedan så läste vi Pompeji av Maja Lundgren i en bokcirkel som jag var med i. Vi hade väldigt delade meningar om den. Halva gänget avskydde boken och andra hälften älskade den, jag tillhör de som älskade boken. En sådan annorlunda, rolig och nyskapande bok. Hon leker med språket och historian på ett underbart sätt.
Boken utspelar sig i Pompeji år 78 -79, alldeles för det stora vulkanutbrottet. Inspiration till boken fann hon under ett besök i Pompeji och det utbredda antika klottret i staden. det blir också påtagligt i boken.

Maja Lundgren utgår i från verkliga historiska personer i sin roman. Personer som har levt i Pompeji och vi får möta männsikor i alla möjliga miljöer; gator och torg, patricierhus, värdshus och bordeller. Den religiösa och kulturella brokigheten med sina myter och anekdoter vävs in i skildringen av en hård vardag.  Vi får möta den före detta borgmästaren, Publius Paquius Proculus som tampas med familjeproblem, den olyckligt kära skådespelerskan Methe, den kristna Maria som får problem när det dyker upp ett brev från Paulus och så vidare. Vi får även roliga ögonblicksbilder av personer som undetecknat klotter på stadens husväggar, exempelvis Jesus.

Maja Lundgren skriver:
" Det bodde en man som hette Jesus i Pompeji. Från början torde han ha hetat Ieshua, vilket är ett hebreiskt namn, men den romerska formen bidde Iesus. Om honom vet vi bara en sak: att han klottrade följande på en vägg i gladiatorkasernen:
Om någon vill ha en riktigt god saltlake ska han vända sig till L. Asicius.
Den som skrev det på väggen heter Jesus
L Asicius var - enligt några av mina källor - en gladiator som brukade bära en hjälm med bilder av fiskar på. Så antagligen var Jesus klotter ett utslag av svart humor. Inte: gör slarvsylta av L. Asicius utan: gör saltlake av honom."

Jag rekommenderar alla att läsa boken. And for my englsihspeaking reader´s the book i available in english: Pompeya




Publius Paquius Proculus, före detta borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Skådespelerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem, när det dyker upp brev från Paulus. Och värds-husvärden Sittius, varm anhängare av den avlidne kejsar Nero, hyr ut sin lokal Elefanten till vem som helst.

lördag 3 juli 2010

Bokpaket

Idag fick jag ett härligt bokpaket på posten. I paketet fanns:  Marian Keyes - Oväntat besök på Star Street (The Brightest Star in the Sky: A Novel)
Justin Evans - En mörkrädd pojke(A Good and Happy Child: A Novel)
David Benioff - Tjuvarnas stad (City of Thieves: A Novel)
Markus Zusak - Boktjuven (The Book Thief)

fredag 2 juli 2010

Poe - igen

Håller som sagt på med det stora arbetet att läsa Edgar allan Poes The Complete Stories (Everyman's Library). Idag har jag bland annat läst hans novell Silence - a fable som har en början som verkligen får en fast:
"Listen to me,' said the Demon, as he placed his hand upon my head."
Mr Poe fick mig fast och det är med mycket nöje jag ska läsa återstående 900 sidor:)

torsdag 1 juli 2010

Edgar Allan Poe

I tisdags startade jag min odyssé genom  Edgar Allan Poes alla verk, jag läser The Complete Stories (Everyman's Library)... Det har inte börjat så bra... Jag öppnade boken för första gången i tisdags och har än så länge endast tagit mig igenom förordet och ytterliggare 40 sidor. Ni som känner mig vet att jag brukar läsa betydligt snabbare än så. Anledningarna till den låga läshastigheten är flera. Främst beror det på att jag sovit så lite på sistone så att så fort jag öppnar boken så blir jag trött. Jag läser på orginalspråk och mr Poe använder sig naturligtvis av engelska från sin tid som dessutom är kryddat av (ibland långa) citat på både franska och latin, vilket gör att det ibland blir något svårbegripligt.
Jag får helt enkelt återkomma till EAP när jag kommit lite längre i mitt läsande. För att bloggen inte ska stanna upp helt och hållet under tiden så kommer jag att recensera böcker jag tidigare har läst och som jag kan rekommendera.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...