header

header

fredag 29 juli 2011

Motiviationsteknik...

Jag tror minsann att jag gått och blivit teknisk...För andra gången (gång ett kan ni läsa om här) har jag lyckats ladda ner en ljudbok till datorn och sedan fått över den till mobilen!
Denna gång Själakistan av Ann Rosman som jag hört så mycket bra om. Kanske detta kan få mig att promenera mera - för när ska jag annars hinna lyssna? Kan ju inte stoppa hörlurar i öronen när jag kör bil... Alltså: ljudbok i mobilen = motivationsteknik

tisdag 26 juli 2011

Analys av ett mord - Jed Rubenfeld

Stratham Younger är läkare, föreläsare och en av USA:s första psykoanalytiker, lärjunge till den store Sigmund Freud. När Freud anländer till New York 1909 ser han till att vara en av dem som tar hand om honom och hans följseslagare Carl Jung och Sándor Ferenczi. Freud är inbjuden till USA för att hålla en serie föreläsningar om psykoanalysen vid det universitet där Younger är anställd, Clarks University.
Samtidigt så hittas en rik ung kvinna mördad, strypt, i sin lägenhet - märkligt nog försvinner liket från bårhuset och hennes familj går inte att hitta. Kvällen efter attackeras ytteligare en av New Yorks unga rika kvinnor, men hon har turen att överleva. Överfallet har dock gjort att hon både förlorat talförmågan och minnet.
Av en händelse stöter Younger på en av de som jobbar på fallet, när denne får höra att Younger kan få personer att ta fram förträngda minnen ombeds han ta sig an den unga kvinnan. Under handledning av Freud analyserar han henne och blir allt mer inblandad i utredningen. Utredningen leds av coronern Hugel som endast vill anlita en polis, nämligen den unga och oerfarne konstapel Littlemore. Trots sin status som gröngöling visar han sig ha huvudet på skaft och vara mycket envis och enträgen.
Jed Rubenfeld
Rubenfeld beskriver ett New York under uppbyggande. Början av 1900-talet var en tid då många av de kända skyskraporna uppfördes, Manhattanbron slutfördes 1909 och automobiltrafiken ersatte alltmer hästdragna fordon. Dagens New York började ta form.
Själva deckarhistorien, mordgåtan, vävs skickligt in i dessa miljöbeskrivningar och diskussioner kring psykoanalys, mental hälsa och orsaken till neurologiska åkommor. Författaren har använt sig av verkliga historiska personer och händelser och satt in dem i ett fiktivt sammanhang. Det blir väldigt intressant att läsa epilogen där det noga redogörs vad som är rent påhitt och vad som bygger på historiska fakta.
I en tid då kognitiv psykologi är på modet tycker jag att det är särskilt uppfriskande att läsa om psykoanalysens fader och hur omvälvande hans tankesätt var. Hans adept Carl Jung får ingen positiv beskrivning i den här boken - han görs ner rätt ordentligt faktiskt...lite synd kan jag tycka.
Berättarrösten varvas mellan  första person (Younger) och tredje person. Det är ett knep som funkar ibland men inte här, det blev alldeles för förvirrande och gjorde att historien tidvis tappade sitt flöde. Annars så gillar jag Rubenfelds språk, det är liksom rakt på sak, ganska konkret.
Mordgåtan i sig upplever jag som lite rörig och det blir kanske några vändningar för mycket, men den är onekligen spännande...Jag ska inte skriva mer om det - risk att jag sabbar någonting...
Allt som allt så är det en välskriven annorlunda historiska mordgåta som absolut förtjänas att läsas och som med fördel kan läsas i hängmattan- Är man dessutom intresserad av psykoanalys så bör man definitivt sätta sin näsa i den!
Andra som skrivit om Analys av ett mord är Ett hem utan böcker, PocketBlogg, Cecilias bibliotek och Camilla boklåda. Väldigt blandade åsikter!

måndag 25 juli 2011

Inspiration

För flera månader sedan köpte jag Kenneth Branaghs filmatisering av Hamlet, men det har inte blivit av att jag sett den ännu. Jag kommer ihåg att jag såg den på bio när den kom ut 1996 (eller var det -97?) och tyckte väldigt mycket om den. Detta är den första filmatiseringen där samtliga repliker ur orginaltexten finns med, det gillar jag:)

Just nu håller jag på att läsa boken Analys av ett mord (Jed Rubenfeld) och i den pratas det mycket om Hamlet. Huvudkaraktären Younger analyserar Hamlet och särskilt hans kända monolog - ni vet "Att vara eller inte vara". Inspirerad av det har jag nu dammat av DVD fodralet, plockat ut skivan och stoppat in den i spelaren. Framför mig har jag nu 151 minuter underhållning.

söndag 24 juli 2011

Min salig bror Jean Hendrich - Carina Burman

Sent omsider kommer här en sammanfattning av mina tankar kring Carina Burmans bok Min salig bror Jean Hendrich. Det var en bok som tog mig ganska lång tid att läsa (cirka två veckor) trots att den inte är någon tegelsten (344 sidor). Jag tyckte om boken, men det var inte någon bladvändare, snarare en bok att insupa i måttliga mängder.

Burman är författare och litteraturforskare och har tidigare även skrivit en avhandling om poeten, skalden Johan Henric Kellgren som är huvudpersonen i den här boken. Detta är hennes debutbok och gavs ut första gången 1993.

Året är 1795 och poeten har avlidit. Kanslirådet Nils von Rosenstein har för avsikt att skriva en levnadsteckning över honom och ber Kellgrens bror, prosten Jonas Kiellgren, och hans älskarinna Fru Hedda Falk att hjälpa honom genom att anteckna ner sina minnen. Boken varvas av deras berättelser. Genom brodern får vi lära känna Kellgren från barndom, genom studietid och sedan i vuxen ålder. Hedda Falk berättar öppenhjärtat om deras hemliga, passionerade och tidvis komplicerade förhållande. Johan Hendric (Jean Hendrich) var en kvinnotjusare utan dess like, drabbades av syfilis tre gånger under sin livstid, och gifte sig aldrig. Redan från barndomen var han svag och lungsjuk. Han levde ett liv i glamour, festade mycket och blev Gustaf III:s gunstling.

Carina Burman
Jag kan inte så mycket om 1700-talet men Burman som är en riktig expert på området ger mig en trovärdig, kunnig och målande beskrivning. Likt Joyce Carol Oates tar hon en verklig person och verkliga händelser och väver ihop det med egna fantasier och funderingar. I efterordet berättar hon hur hon under sitt forskningsarbete hittade en okänd dubbelbiografi över Kellgren med ett förord av Rosenstein. Så började hennes idé om boken ta form. Spännande!

Särskilt imponerad är jag över Burmans språk, det är som att tas tillbaka till 1700-talet. Som att texterna verkligen är skrivna av prosten och Hedda Falk. Trots det blir det inte tradigt eller svårläst, utan gör bara historien och miljöbeskrivningen troligare. Man kommer nära karaktärerna i boken och blir nyfiken på hur det ska gå för dem. Som läsare får man träffa flera av 1700-talets kända kulturelit och jag fick känslan av att få lära känna dem på ett personligt och privat plan.

Det här är ingen sommarbok att ta med sig till stranden, hellre en bok att läsa i lugna stunder av ensamhet. Jag rekommenderar den till dig som är intresserad av 1700-talets Sverige och vill läsa något annorlunda. En bra bok, men som sagt, ingen bladvändare.

tisdag 19 juli 2011

Mordplats

Idag passerade vi den här skylten på väg 296, ca 5 km söder om Kårböle. 1897 tog det så kallade Luffarmordet plats på precis denna plats. Två äldre luffare hade övernattat på varsin går i Kårböle under natten och hade tillsammans påbörjat en vandring mot Loos (Los?). Efter ca 5 kilometers vandring blev de trötta och satte sig ner för att vila. Av någon okänd anledning (möjligtvis pga ett bråk om en 25-öring) slog den ena luffaren en hammare i huvudet på den andre. Oturligt nog för mördaren var det just denna helg kyrkhelg i Kårböle och han blev upptäckt och dömd...

måndag 18 juli 2011

Igår kväll...

...fick jag äntligen lite lästid! Vi har parkerat husvagnen på en camping utanför Leksand och med utsikt över Siljan fick jag en chans att stoppa näsan i boken i ett par timmar. Första gången på över en vecka som jag läste mer än 20 sidor i följd. Som jag har längtat! Jag har förstårs haft underbart roligt med två fullproppade dagar på Kålmorden, varit på dinosarieutställning och badat, men...jag har definitivt haft abstinens!

onsdag 13 juli 2011

loppisfynd

Så här i semestertider blir det alltså inte så mycket läst, men jag har gjort lite loppisfynd... En Koontz bok åt mig själv och en bok om hajar till sonen plus en söt liten ljusstake...

Hittade även en läcker uggla, men den fick inte följa med hem

måndag 11 juli 2011

Semestertider

Har ju varit tyst i några dagar nu - det beror på att jag och familjen har dragit ut på husvagns semester. Jag trodde nog att jag skulle läsa och blogga på som vanligt, men det har inte blivit så mycket av den varan... Till och med läsningen har hamnat i skymundan. På tre dagar har jag inte läst mer än typ 30 sidor...riktig torka med andra ord.

Nåja, har ju packat med mig en del böcker ändå, ifall tid för läsning infinner sig...

torsdag 7 juli 2011

Förbättrat ordförråd

Jag läser Carina Burman och får ett utökat ordförråd på köpet...Vad sägs om:

vitter som tycker om o. förstår sig på (skön)litteratur, boksynt; (skön)litterär
vitterhet (skön)litteratur
vitterlek (åld.) litterär verksamhet, diktning

bittrare än döden - Camilla Grebe och Åsa Träff

bittrare än döden är andra boken om Aina och Siri. Aina och Siri är bästa vänner, psykoterapeuter och driver en egen mottagning tillsammans Sven. Deras gamla studiekompis Vijay, numera professor i forensisk psykologi, vill att de som en del i ett forskningsprojekt ska leda en självhjälpsgrupp för kvinnliga våldsbrottsoffer. Det går utanför vad de brukar göra men ganska snart försvinner deras tidiga skeptiscism. En av deltagarna i självhjälpsgruppen får reda på att hennes före detta killes sambo blivit brutalt mördad i deras hem, mitt framför ögonen på sambons femåriga dotter. Detta skrämmer henne och hon söker sig till Siri för råd och tröst. Siri är tillsammans med Marcus, polisen som hon började dejta i första boken, men kan inte bestämma vilka känslor hon egentligen har för honom. Aina tycks äntligen ha träffat en man som lyckas hålla hennes intresse ett längre tag.

Det här är riktigt, riktigt bra. Det är så härligt när man stöter på en sådan här bladvändare som i stort sett är omöjlig att lägga ifrån sig. I Grebe och Träffs första roman Någon sorts frid (som jag har recenserat här) får vi för första gången stifta bekantskap med Siri, Aina, Vijay, Marcus och Sven. När jag nu läser bittrare än döden inser jag hur bra de har lyckats bygga upp sina karaktärer. Det är verkligen som att träffa gamla kompisar igen och det är kul att hänga med dem en bok till. Jag uppskattar även hur de utvecklas och att ingen av karaktärerna stagnerar. Förutom nervpirrande brott är det fokus på kärlek och relationer i denna bok. "Love fucks you up" som Sven säger...
Jag älskar också när deckarförfattare tar en kolmplex och intressant samhällsfråga och belyser den i sin kriminalroman, genom brotten som begås. I den här boken är det mäns våld mot kvinnor som lyfts upp i ljuset, men inte ensidigt och enkelt. Verkligheten är komplex och det måste man våga se. Jag gillar särskilt hur karaktären Henrik målas upp, spännande och realistiskt.
Bokens tempo är snabbt och det är en perfekt deckare att ha med sig på stranden eller läsa i stugan/husvagnen på kvällen. Strået vassare än första boken, men även om det är en fristående bok så vinner den förmodligen på att man läst Någon sorts frid först. Det var små irritationsmoment i slutet av boken, men det absoluta slutet...oooh så bra, mer säger jag inte.

Andra som skrivit om boken är Boktoka, en bok om dagen och Bokbrus.

onsdag 6 juli 2011

håpas du trifs bra i fengelset - Susanna Alakoski

Sami och Anni är syskon och växer upp med en alkoholiserad far och deprimerad mor. De är andra generationens invandrare från Finland och familjen har alltid dåligt med pengar. Sami får gå i så kallad observationsklass för han har svårt att sitta still och koncentrera sig. Anni går i vanlig klass men är avundsjuk på Sami och hans observationsklass. I kompiskretsen finns det hasch och alkohol, Sami fastnar för haschet. Syskonens vägar delar på sig. Anni kämpar sig ur fattigdomen, utbildar sig till hjälparbetare (socionom?), gifter sig och får dottern Jenna. Sami fastnar i ett drogmissbruk som blir värre och värre. Han är en av dem som sover på härbärgen, saknar tänder, har kroppen fylld med fula tatueringar och går med ryckig gång.

håpas du trifs bra i fengelset handlar om Sami och Annis relation och hur den fullkomligt upptas av Samis drogande. Det är Anni som är berättarrösten. Hon beskriver vanmakten inför drogerna, ilskan på brodern, rädslan när han ibland är försvunnen långa perioder, skammen, oförståendet, bemötandet av plitar och så vidare. Boken börjar med att Anni deltar i en av Samis behandlingar för missbruket och cirkeln sluts när boken avslutas vid samma tillfälle. Historien berättas inte i kronologisk ordning utan Alakoski hoppar fram och tillbaka mellan olika tidpunkter. Jag lyssnade på boken som ljudbok och ibland blev det tilltaget lite problematiskt, men jag tror att det är alldeles strålande om man läser boken i pappersformat.
Susanna Alakoski
Jag tycker också mycket om Alakoskis språk, hon hittar på nya ord som "djupsorg", "stoppsorg" och...ja, jag kommer inte på fler nu. Men hon skapar liksom sitt eget språk och det är roligt att få ta del av.
Hon beskriver karaktärerna bra och jag får en känsla för dem alla. Det är skönt att hon gör Anni så komplex, jag gillar henne men samtidigt blir jag stundtals irriterad på henne och hennes val.
Bokbrus skriver att den känns som en dokumentär och jag håller med henne. Boken känns inte fiktiv och Alakoski har en god kunskap om missbruk, missbrukare och anhöriga. Det är Alakoski själv som är uppläsare och det är väl så där. Hon läser väldigt stappligt och hackigt... Boken hade nog vunnit på en annan uppläsare.
Jag tyckte att boken var bra, men ibland blev det lite väl mycket ältande och malande, lite väl många upprepningar. Den hade vunnit på att kortas ner.
Andra som skrivit om boken är Annas bokhylla, och dagarna går... och Klok som en bok

tisdag 5 juli 2011

Just nu läser jag...

Sorgens änglar - Hanna Johnselius

Den 28 januari 2005 förlorade Hanna och hennes man sin två månader gamla dotter Lovisa. Tiden efter, under sorgearbetet läste Hanna mycket om sorg, men hittade inte någon bok som gav konkreta tips på hur man kan hantera sin sorg. Inte heller hittade hon litteratur om tiden efter sorgen. Som en del av sitt eget sorgearbete började hon skriva, skrivandet har nu resulterat i boken Sorgens änglar. När jag öppnar boken grips jag fast av den och släpper den inte ifrån mig förrän jag läst ut hela boken (73 sidor), det liksom går inte. Det är en kombination av ämnet, språket och berättelserna som gör att jag (även om jag var så trött att ögonen hela tiden höll på att åka igen) bara inte kan lägga den ifrån mig. Jag kommer definitivt att bläddra igenom den igen, jag tror att det här är en bok att läsa flera gånger - åtminstoner de mer teoretiska delarna av boken.
Johnselius skriver om det oförståeliga - att förlora sitt barn, och sedan tiden efter. Det är inte utan att ångestspöket griper tag i magen på mig när jag läser några av sorgeberättelserna, alltså delar av boken där Hanna och andra föräldrar berättar om hur det var när de förlorade sitt barn. Något jag inte hade tänkt på var omgivningens reaktion gentemot föräldrarna, att människor undviker personer i sorg kände jag till, men inte att en del kan vara fördömande mot att sörjande också kan visa glädje. Flera föräldrar beskriver vilka blickar de får på sig när de tillslut kan börja skratta och känna glädje igen. Som att folk tänker "ska inte ni som har förlorat ett barn vara ledsna".
Tesen som Johnselius driver är att vi alla möter på personer som på ett eller annat sätt, medvetet eller inte, hjälper oss vidare - drar oss ur sorgen. Hon kallar dessa personer Sorgeänglar, därav titeln på boken. Jag hade velat veta mer om Sorgeänglar, tycker att hon hade kunnat ägna dem lite mer tid. Det är spännande tycker jag.., vad är det som sorgeänglarna triggar, hur får de oss ur sorgen, hur upptäcker vi dem?
I det som är mer en teoretisk del av boken gör hon en analys av Jobs bok i Bibeln som handlar om sorg, att förlora sin familj och allt man har. I den berättelsen kan vi följa Jobs sorgearbete och hur även han stöter på en Sorgeängel. Berättelser, myter och legender har genom alla tider hjälpt människor att hantera svåra situationer och upplevelser. Det är skönt att höra att det fortfarande händer i modern tid, att Hanna tog hjälp av Jobs bok i sin sorgebearbetning och hur hon gjorde det.
Hanna Johnselius har ett fint och lättillgängligt språk. Hon berör i sin enkelhet. Insidan är lika vacker som utsidan... Jag tyckte mycket om den här boken och tror att den kan hjälpa många, inte bara föräldrar som mist sitt barn utan även andra människor i sorg. Eller sådana som är rädda för att sörja eller för att hamna i en situation där man kommer att sörja. Helt enkelt tycker jag det är en bok för alla att läsa!

Läs vad andra har skrivit om boken här och här
Köp boken på Bokus, Adlibris eller Bokia

fredag 1 juli 2011

Missad födelsedag!

Bloggen har fyllt ett år och jag har totalt missat det!!!

Trodde att jag drog igång den i juli ifjol, men när jag tittar efter så skrev jag ju mitt första inlägg redan den 23 juni 2010. Att missa en födelsedag är ju i och för sig inte ovanligt för mig, helt i linje med normalt beteende skulle man faktiskt kunna säga. Men grejen är ju den att jag hade tänkt uppmärksamma det men en härlig utlottning och nu har jag inte tänkt ut någon bra sådan...

Jag får helt enkelt fundera lite och ha ett litet försenat födelsedagskalas.

Min bokblogg har under året som varit kommit att betyda rätt mycket för mig och när jag tittar tillbaka ser jag att jag skrivit nästan ett inlägg om dagen. Jag har också hittat ett gäng andra bokbloggar som jag följer regelbundet och andra som jag tittar in till då och då. Jag tycker att det är otroligt roligt att läsa andras bokbloggar, få tips på böcker, läsa andras resonemang kring litteratur och läsning. Lite som att vara med i en löst sammansatt bokcirkel.

Jag startade bloggen för att jag saknade att vara med i en bokcirkel. Jag hade bytt stad ett par år tidigare och kände en längtan efter att prata om böcker och dlea litterära tankar med andra. Bloggen har också blivit en slags läsdagbok .

Tack till alla er som läser min blogg, ni gör det hela ännu roligare!

Tjärven - John Ajvide Lindqvist

Avgångsklass -86 återförenas en midsommarafton 25 år efter studenten. Det är fyra män och tre kvinnor som samlas och för flera av dem är det första gången de ses sedan skoltiden. Det är den framgångsrike Marcus som styrt ihop festen och med hans snabba, dyra båt tar de sig ut till ön Tjärven i Stockholms skärgård. Där ska det grillas, drickas och pratas gamla minnen. De hinner inte mer än starta grillen så dyker det upp två otäcka typer som åker från ön med Marcus båt och lämnar gänget strandsatta och något tilltufsade. Men är det midsommarafton så är det! Humöret stiger igen och de bestämmer sig för att göra det bästa av situationen - fortsätta festen. Plötsligt får de syn på en ensam man från sjöräddningen, han står stilla på klipporna och blickar ut över havet. När han vänder sig om förstår de att allt inte står rätt till, men kan det verkligen vara en...zombie? De finns väl ändå inte...eller? Midsommarafton är den dag på året då de som för evigt fryser kan söka sig till ljuset och värmen. De drunknade stiger upp ur havet. Och de är hungriga.

John Ajvide Lindqvist
Det här är så bra, mycket bättre blir det inte! Lindqvist är som vanligt en suverän berättare, han fångar mitt intresse på en gång och håller kvar det ända till slutet. Jag märker hur jag i slutet av boken håller händerna för ögonen och spänner kroppen när jag lyssnar på den slutgiltiga uppgörelsen.
Likt alla bra skräckförfattare är Lindqvist skicklig på att skildra relationer och människors inre, deras osäkerhet, svagheter och styrkor. Trots att alla i avgångsklass -86 varit med om mycket, utvecklats på olika sätt och skaffat sig nya positioner i livet halkar de obönhörligen tillbaka i gamla mönster. Ett annat bra grepp är att ta en sådan idyllisk miljö som Tjärven och förvandla den till något så obehagligt och otäckt. Frågan är om man kommer att våga doppa tårna i havet efter att ha lyssnat på den här boken..? Boken, historien påminner mig om den typiska amerikanska collegeskräckfilmen, förutom att colloge ungdomarna har hunnit passera fyrtio och det här är mycket, mycket bättre.
I vanlig ordning är musik viktig i Lindqvist berättelsen och det är närmast genialt att låta Modern Talking utgöra soundtrack till en zombiesplatter historia. Jag älskar också Lindqvist språk, hans beskrivningar som blir så tydliga i sin unikhet. Jag menar, hur skulle du känna dig när "det dallrande äggvita äcklet" närmade sig dig för att suga ut din hjärna...
Tjärven har inte getts ut i vanlig bokform och finns endast som Mp3 och e-bok, men låt inte det hindra dig! John Ajvide själv är uppläsare och är också i den rollen perfekt..!
Jag har bara en sak att säga:  Läs den, läs den, läs den!

Andra som skrivit om Tjärven är Bokhora, Lingonhjärta och Fiktiviteter.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...