header

header

lördag 30 mars 2013

Påskhälsning

Glad Påsk
önskar jag Er Alla!
 

Kan förresten rapportera att påskläsningen än så länge går alldeles utmärkt. Fick både utevistelse och tid att läsa ut Joe Hills Horn igår. Boken råkade ut för en "hade-visst-inte-stängt-saftflaskan-ordentligt-olycka" igår och blev lite skadad, men som tur var så gick den ändå att läsa:) Jag har nu börjat på Emma Hambergs Baddaren, en bladvändare!


 


torsdag 28 mars 2013

Ett angenämt problem

Jag har så sjukt många böcker som bara skriker efter mig olästa i hyllan. Idag trillade det in två till. Nu hoppas jag att jag får lite extra lästid under påsken...

onsdag 27 mars 2013

Vän med fienden - Paul Briscoe och Michael McMahon

Vän med fienden är en självbiografisk berättelse om Paul Briscoe. Paul föddes i England år 1930 och tillbringade sina första sex år med sin ensamstående mamma Norah. Pappan dog när han var liten. Norah är inte så intresserad av sin son och han växer upp i en känslokall miljö. Mamman engagerar sig tidigt i den brittiska nazistiska rörelsen och är mycket fascinerad av Tyskland. När Paul är sex år gammal tar hon honom med sig och reser till Tyskland. De bor bland annat hos en familj i den lilla staden Miltenberg. Paul stannar kvar hos familjen när Norah åker på diverse uppdrag, uppdrag som blir längre och längre. När kriget bryter ut blir Paul kvar i Tyskland medan Norah är i England, han växer upp där, blir medlem i Hitler Jugend och ser sig inte allas som britt. Han glömmer till och med bort sitt hemspråk. Vid krigsslutet skickas han tillbaka till ett hemland och en mamma som han nästan inte har några minnen av.

Det här är en berättelse som kan läsas ur flera perspektiv. Det handlar om en sviken pojke, en förälder som inte vill vara förälder och är en historisk bok om Nazityskland sett ur en naiv pojkes ögon.

Historian är väldigt spännande, vissa avsnitt känns som hämtade ur James Bond. Tyvärr är språket otroligt torrt och tråkigt. Svårt att veta om det beror på översättningen eller om den är så knastrig även på orginalspråket. Det blir segt och omständigt, berättelsen tappar fart och ibland även sammanhang. Tråkigt på ett sådant spännande livsöde...

Boken ges ut av Historiska media och kan köpas på Adlibris och Bokus

Bokmalen har också bloggat om boken

måndag 25 mars 2013

Färgglatt

Påskpysslade lite igår. Blev inspirerad av Weekend i Västerbottens Kuriren när vi gjorde äggen. Några fler ska det bli men de tog rätt lång tid att göra, så några i taget får det bli.

söndag 24 mars 2013

En smakebit på søndag - Horn

 
Söndag innebär deltagande i norska bokbloggen Flukten fra virkelighetens En smakebit på søndag. Varje söndag (eller många söndagar i alla fall) delar jag och flera andra bloggare med sig av vad vi läser just nu.
 
Jag läser Joe Hills bok Horn, som vi ska prata om på nästa träff med bokcirkeln Picket och Pocket. På baksidan står det så här:                  Ig har levt i en mardröm alltsedan den dag då hans flickvän Merrin hittades skändad och mördad. Ig figurerade som huvudmisstänkt i brottsutredningen men släpptes i brist på bevis. I omgivningens ögon har han dock varit dömd sedan dess. Och fördömd.                          När han en morgon, efter en kväll han helst vill glömma, ser sig i spegeln tror han sig hallucinera: i pannan har två horn börjat ta form! Det märkliga är att ingen i hans omgivning tycks ta någon notis om dem. Med hornen följer också den övernaturliga gåvan att få folk att förvandlas till sanningssägare: att säga vad de innerst inne tänker och att handla därefter.                                                                        Sanningen blir Igs obarhärtiga följeslagare. Steg för steg pekar den också i den riktning han fruktar mest:svaret på vem som mördade Merrin.
 
Citatet kommer från sid 30 i pocketutgåvan:
Problemet med att betrakta hornen som enbart ett särskilt efterhängset och skrämmande hjärnspöke, ett språng in i galenskap som tagit god tid på sig att utvecklas, var att han bara kunde hantera den verklighet han hade för ögonen. Det tjänade ingenting till att tänka att hornen bara var inbillning om de likväl fanns där. Han behövde inte tro på dem, de lät sig inte påverkas av hans tvivel.
 

fredag 22 mars 2013

Books and Dreams


Nu har jag premiärläst tidningen Books and Dreams. För det första kan jag säga att jag gillar formatet, lite mindre, lite tjockare och inte glansigt. I det här nummret får vi möta Michael Connelly, Mikael Nyqvist, Lisa Jewell, "Erik Axl Sund" och Chimamanda Ngozi Adichie, dessutom en novell av den senast nämnda författaren (recension på den kommer snart här på bloggen). Det är personliga intervjuer och jag gillade nog den med Connelly mest.

Chefredaktören Carina Nunstedt skriver i sitt förord att de helst intervjuar författare i sina hem och det känns som en god idé om man vill ha personliga och speciella möten.

Förutom det var det några mindre artiklar som till exempel ett med titeln "I hälarna på Carlos Ruíz Zafón" (om Barcelona), Top 10 spaningar, Läsguiden (om  vårens nyutgivningar) och om bokförvaring på höjden och bredden.

Jag har tidigare hört en del negativt om tidningen men kommer inte ihåg vad kritiken egentligen bestod av. Det här numret gillade jag i alla fall. Det är klart att allt inte var toppbra, men det är väl sällan man tycker det. Jag tyckte mycket om fokuset på författare och personliga samtal med dem var signifikant för tidningen. Kanske hade tidningen vunnit på att ha åtminstone en bokrecension och skippa matreportaget.

onsdag 20 mars 2013

Kvällen ska jag ägna åt...

att läsa tidningen Books and dreams som kom i lådan idag. Har varit nyfiken på den ett tag men detta är det första nummret jag läser. Till det en kopp kaffe.

Helenas hämnd - Maria Gustavsdotter

Helenas hämnd är den fjärde, fristående, boken i serien Släkten som ges ut av Historiska Media. Idén bakom serien är himla kul, det är nämligen inte samma författare som skriver böckerna. Katarina Mazetti skrev den första som heter Blandat blod, bok två heter Sigrids hemlighet och är skriven av Karin Wahlberg. Den tredje boken Tempelbranden författades av Catharina Ingelman-Sundberg, den har jag recenserat här.

Maria Gustavsdotter har tagit oss till 1100-talet och Åsas (förra bokens huvudperson) barnbarn Sten (och oäkta barnbarn Varg). I berättelsen spelar en vacker trolovningsring en obehaglig symbolisk roll, om jag inte kommer ihåg helt fel så figurerade samma ring i Tempelbranden.

I den här boken får vi följa änkan Helena av Skövde. Hon är rik och har en bra ställning i området, hennes stora projekt är bygget av ett kapell på gården. Helenas dotter Agnes förälskar sig i Sten Haraldsson. Sten är ett bra gifte och framstår som en bra person. Redan i början av trolovningen kan man dock ana tecken på svartsjuka och manipulation. Agnes som är hals över huvud kär förklarar dock bort detta med att Sten är lika kär som henne och bara vill henne väl. När Agnes väl flyttar in på Stens gård så börjar förtrycket och misshandeln. Helena anar först inte hur hennes dotter har det. Avstånden är långa och besöken uteblir av olika anledningar. När hon väl får veta hur det står till försöker hon övertala Sten att avbryta äktenskapet. Med alla medel vill hon rädda sin dotter ur det hemska förhållandet.

Boken baseras på ett verkligt livsöde Sankta Helena av Skövde.

Jag gillar historiska romaner där man som läsare får kunskap om en viss tidsepok genom en fiktiv historia. Maria Gustavsdotter lyckas skildra såväl 1100-talets Sverige på ett intressant sätt och bygga upp en spännande historia med genomtänkta karaktärer. Det är också en högst aktuell beskrivning över mäns våld mot kvinnor. Hon skildrar tydligt hur ett destruktivt förhållande växer fram, hur Agnes avskiljs från sin familj, förnedras och hur en människas självkänsla totalt kan brytas ner. Den beskriver också modiga människor som med riska för sina egna liv hjälper en utsatt människa.

Jag kan verkligen rekommendera boken (och hela serien). Den ges alltså ut av Historiska Media och kan köpas på Adlibris och Bokus

Helenas hämnd
Blandat blod
Sigrids hemlighet
Tempelbranden

måndag 18 mars 2013

Utrensning - filmen

Igår var jag och såg filmatiseringen av Sofi Oksanens bok Utrensning tillsammans med några av medlemmarna i bokcirkeln Picket och Pocket. Det var den boken vi läste och diskuterade sist vi träffades (läs mer här) och lämpligt nog så visades den på Folkets bio i helgen.

Det var en otroligt smärtsam film att se och svår att värja sig mot. Efteråt så pratade vi om att det också i boken finns "scener" som är jobbiga och hemska, men när man läser kan man välja att inte iscensätta det i huvudet. Det är svårare när det är på den stora bioduken framför en...

Filmen höll sig bra till bokens handling, det var bara ett fåtal förändringar och vissa saker som inte fick plats i boken, men det var helt ok. Zaras upplevelser  som traffickingoffer fick större utrymme i filmen än i boken, upplevde jag det som i alla fall. Nu när jag tänker efter så vet jag inte riktigt...

Nåja, en riktigt bra film, med grymt skådelspeleri (!), men om du ser den så var beredd på svårvemod efteråt. Den är på inget sätt hoppfull eller ljus.

Jag har tidigare sett Utrensning som teater (se här) och nu både läst den och sett filmatiseringen. Jag gillar fortfarande pjäsen bäst, sedan filmen och alltså sist boken... Så kan det vara...

Och nu en trailer


lördag 16 mars 2013

Skrotboden - Katja Krekelä

Skrotboden är en kapitelbok riktad till barn i åldrarna 6 - 9 år, illustrerad av Sanna Sipi. Sonen och jag har läst den tillsammans (han är 5 år).

Den handlar om Krake och Fränka som bor i Skrotboden. Skrotboden är också en butik för gamla föremål, man kan hitta allt möjligt där. Det har också ett särskilt läskigt rum där det huserar en spökkatt och där alla skräckböcker och annat rysligt förvaras. Även kråkan Svartrock bor i Skrotboden. En dag kommer den tjocka och otrevliga Patron Polonius Pamp på besök. Han har bestämt sig för att köpa Skrotboden för att riva huset och i stället bygga en syltmunksfabrik på marken. Krake och Fränka vill förstås inte sälja sin butik och sitt hem, men Polonius Pamp är envis och van att få som han vill...

Jag älskade den här boken och viktigaste av allt så älskade sonen den. Ibland var språket lite för svårt och jag fick pausa och förklara, men berättelsen är lagom spännande. Den är påhittig och karaktärerna är roliga, modiga och rädda. Krekelä har en förmåga att på kort tid skapa en känsla för alla figurer som dyker upp. Illustrationerna var också läckra, särskilt gillade jag den där Krake sitter i spökrummet och läser en riddarbok (och inspireras i sin kamp mot Polonius Pamp).

Det här är en bok som handlar om vänskap, mod, att stå upp för det man tror på, att det är ok att vara svag och förståelse för andra. Jag gillar att ingenting är självklart. Som exempel kan man ta Polonius Pamp som förstås är "den elake" i boken, men även för honom kan man känna sympati och förstå varför han blivit som han blivit.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken som ges ut av Turbine förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

onsdag 13 mars 2013

Trust - David Moody

Tom älskar att springa eftersom det ger honom ett lugn, gör honom avslappnad. I bokens början är han ute på en av sina löparturer när det börjar regna, först ganska lugnt men rätt fort blir det ett ordentligt oväder. Just när han är högt uppe på en kulle och spanar ner mot byn Thatcham, där han bor, så börjar det blixtra och åska. Två stridsflygplan flyger plötsligt över honom och sedan kommer något annat, något stort och märkligt ljudlöst. Tom tror inte sina ögon när ett gigantiskt rymdskepp  svävar över honom.

Man skulle kunna tro att det här är en tvättäkta science-fictionbok, och det är det kanske på ett sätt (jag kan inte tillräckligt mycket om genren för att uttala mig om det) trots att Moody själv beskriver boken som "an anti-science-fiction novel". För mig handlar boken om så mycket mer än om utomjordingar som landar på planeten jorden.

I Trust så accepteras utomjordingarna och deras ankomst snabbt, människor känner ingen rädsla för dem, mest nyfikenhet och fascination. Tom däremot är allmänt skeptisk och har svårt att köpa deras förklaring till varför de befinner sig på jorden. Hans bror och flickvän blir irriterade på honom och menar att han sett på för mycket film. Utomjordingarna visar ju ingenting annat än vänlighet och tacksamhet, de rör sig ute bland folk, delar med sig av sin avancerade teknik, berättar om sin hemplanet och så vidare. Tom kan dock inte låta bli att ifrågasätta vilket leder till att han blir alltmer ensam och hans relationer alltmer ansträngda.

För mig så handlar den här boken mer om människans psyke än om utomjordingar. Den handlar om mellanmänskliga relationer och hur de påverkas när vi står inför något nytt. Jag vill inte utveckla detta så mycket mer med risk för att förstöra läsupplevelsen, men tycker att det är intressant hur Moody vänder på begreppen. Vi läser och hör ofta om människors rädsla för det okända - här målas i stället en bild upp av naiv tilltro och omedelbar acceptans. Hur människor tror på allt som sägs i media och accepterar det som sanning utan att ställa frågor eller undersöka närmare.

Jag gillade den här boken väldigt mycket av flera olika anledningar. Moody bygger upp historien snyggt vilket gör det hela trovärdigt. Den har en dramatisk öppning vilket får mig fast i boken direkt., sedan får vi lära känna huvudkaraktärerna i boken innan utomjordingarna återigen får ordentligt med uppmärksamhet. Det är väldigt snyggt gjort.

Tom och hans bror Rob är intressanta karaktärer och högst sannolika sådana. Jag tror faktiskt att jag har dem i min bekantskapskrets;) Jag gillar också Toms flickvän Shioban, skulle gärna bli kompis med henne faktiskt. Det finns en sak som jag saknar och som sänker läsupplevelsen något. Vi får i boken veta att någonting har hänt Tom och Robs föräldrar, de tycks båda ha dött en hastig död. Detta har i sin tur påverkat Tom så pass att han sagt upp sig från ett välbetalt karriärsjobb, flyttat ut på landet och mer eller mindre asocialiserat sig. Jag väntar hela tiden på förklaringen, på att få veta vad som hände eftersom det känns avgörande för Toms personlighet. Det kommer dock aldrig någon förklaring, man får aldrig veta exakt vad som hände föräldrarna. Det borde det ha gjort...

Nåja, trots detta så är Trust en fantastisk bok och jag kommer absolut att läsa mer av författaren. Jag hoppas att han blir mer uppmärksammad i Sverige för det förtjänar han! För mig är den här boken nyskapande och jag hoppas att den blir översatt till svenska så att den når fler läsare!

Kanske borde jag ha sagt något om miljöbeskrivningarna också... Moody använder sig en hel del av omgivningen och vädret för att få fram stämningen i boken och han gör det på ett riktigt bra sätt. Det är det som till en början får mig fast i boken. Hur han beskriver stormen som bara ökar och ökar i styrka, hur stämning tätas, obehaget osar i luften och sedan - det ofattbara, ett rymdskepp. Grymt bra!

Läs boken! Du hittar den alldeles gratis här!

Den här recensionen publiceras också hos Swedish Zombie

tisdag 12 mars 2013

De andra sagornas bok - Emma Lundqvist

Det här är helt klart en annorlunda sagobok. Bokens berättarjag befinner sig i en enslig stuga när det en stormig höstkväll knackar på dörren. Tveksamt öppnar hon dörren och in kliver en kortväxt man som presenterar sig som Guillermo. Han säger att han kommit dit eftersom hon ska ska skriva en bok och han ska berätta den för henne. Det visar sig att Guillermo är känd under ett helt annat namn, nämligen dvärgen Blyger i sagan om Snövit. Han berättar gamla kända sagor för henne, men med andra huvudpersoner. Han berättar vad som verkligen hände, de glömda sagorna som har helt andra huvudpersoner. Vi får höra häxans version i Hans och Greta, den lilla sjöjungfruns storasysters berättelse och så vidare.

Den här boken har stått i min bokhylla länge och jag har gluttat på den då och då men det har alltid kommit någon annan bok ivägen. Omslaget är otroligt fint och lockande. Idén är genialisk, att berätta de bortglömda sagorna. Och att få läsa sagor ur ett vuxenperspektiv.

Tyvärr tycker jag inte att Emma Lundqvist lyckas att göra detta spännande. Jag hade velat ha mer målande historier och miljöer, mer kontroversiellt och gränsöverskridandet, mer allt. Jag hade önskat att hon hade gått djupare in i karaktärerna, fått mig som läsare at lära känna dem mer.

I stället för att berätta många sagor på 3-7 sidor hade jag önskat att hon fördjupade sig i ett fåtal. Den höll helt enkelt inte måttet oen var tråkig.

Boken ges ut av Mörkersdottir fölag och kan köpa på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Lingonhjärta och Boktokig

måndag 11 mars 2013

The Dark Tower VII - Stephen King (eller Resan har tagit slut)

Bilden hittade jag här
I över ett år har jag följt Roland Deschain av Gilead och hans Kat-et på deras resa mot det mörka tornet. (I det här inlägget så hittar ni länkar till alla inlägg som jag skrivit om The Dark Tower serien)

The Dark Tower VII tar vid direkt där Song of Susannah slutar. Jag tänker inte gå in på handlingen överhuvudtaget eftersom jag inte vill förstöra för er som inte kommit så här långt i serien.

Jag kan bara säga att jag är så himla glad att jag tog mig an projektet att läsa (eller rättare sagt lyssna mig igenom) den här serien. Den har verkligen allt! King bygger skickligt upp karaktärerna och de blir mina vänner och ovänner, riktiga monster. I denna, den sista boken, så fäller jag mer än en tår och drabbas flera gånger av separationsångest. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga mitt i detta fantasilandskap uppbyggt av multipla världar/verkligheter. Och Roland är så cool, tuffare får man leta efter. Det går inte att inte tycka om honom eller imponeras av honom. Och Oy är så söt, jag älskar den lilla billybumlaren.

Handlingen är inte enkel och King kommer ofta in på vad man som läsare först tror är sidospår men som får större betydelse längre fram, kanske till och med i nästföljande bok. Det är imponerande hur han får ihop allting - han måste ha en gigantisk mindmap eller ett enormt minne! Jag gillar också referenserna till Harry Potter, Star Wars med mera och inte minst till hans egna verk. I de sista tre böckerna blir Stephen King själv en karaktär i serien och allt läggs på någon metanivå. Himla kul idé och väldigt givande för mig som stort Stephen King fan och läsare.

Hade jag gjort något annorlunda så är det att jag hade lyssnat mig igenom serien helt och hållet på engelska. De första böckerna lyssnade jag till på svenska. Det förminskade språket och tempot uppläsningarna skiljde totalt. Kanske kommer jag att läsa mig igenom serien i framtiden, då kommer jag definitivt att läsa den på engelska.

Jag hittar inte orden som gör den här serien rättvisa. Den är så omfattande, komplex, grym, bra och jag gillade den verkligen! Det får räcka så! Läs den!

söndag 10 mars 2013

En smakebit på søndag - Helenas hämnd



Söndag innebär deltagande i norska bokbloggen Flukten fra virkelighetens En smakebit på søndag. Varje söndag (eller många söndagar i alla fall) delar jag och flera andra bloggare med sig av vad vi läser just nu.

Boken jag ska dela med mig av idag började jag läsa imorse och har alltså inte hunnit så långt i den men jag har redan en väldigt bra känsla kring den här boken. Misstänker bladvändare!  Helenas hämnd är Maria Gustavsdotters bidrag till serien Släkten (läs mer här) som ges ut av Historiska media boken i serien.

På baksidan står det så här: Helena av Skövde ser sin älskade dotter Agnes brutalt misshandlas av sin make. Gå. Helena försöker tala honom till rätta, hon hotar och hon ber. Maken vägrar att lyssna och ingenting hjälper. Tillslut återstår bara en sak - men klarar Helena att göra detta?

Helenas hämnd bygger på ett verkligt livsöde som utspelade sig i 1100-talets Västergötland. I centrum står den rika och mäktiga änkan Helena och hennes barn och barnbarn.

Mitt smakprov kommer från sidan 16:
När Helena nu satt mittemot Erland Nilsson sa hon inget om vad Agnes anförtrott henne. Hon tänkte aldrig föra vidare det som yttrats. Hon visste även att det inte var orden som var viktiga utan tonfallet. Agnes hade inte sagt mycket, ändå hade hennes röst burit så mycket längtan, oro och förhoppning

fredag 8 mars 2013

Återvinning: Kvinnor i hyllan

Ifjol deltog jag i en bloggstafett för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen. Jag återvinner det inlägget idag för att uppmärksamma några av mina favoritförfattare.

När jag sveper med blicken över mina bokhyllor så slår det mig att övervägande av mina böcker är skrivna av kvinnor. Detta är inte ett medvetet val från min sida, jag väljer inte bok utifrån kön på författaren. Men det blir tydligt att jag läser väldigt många kvinnliga författare, i alla möjliga olika genrer.

Det här inlägget som är en del av Bloggstafett med kvinnotema, ett sätt att uppmärksamma den internationella kvinnodagen, tillägnar jag några av mina favorit författare. Ett urval från min hylla. Kvinnliga författare som på ett eller annat sätt har påverkat mig genom det de har skrivit.


Laura
En författare som jag endast har läst en bok av är Laura Esquivel, men vilken bok sedan. Har läst den både på svenska och orginalspråket spanska. Den svenska titeln är Kärlek het som chili eller Como agua para chocolate på spanska. En alldeles underbar familjesaga där varje kapitel inleds med ett recept. Boken har filmats och det är Laura själv som skrivit manuset. Jag älskade både boken och filmen! Laura föddes 1950 i Mexico och skriver böcker i en genre som jag älskar - magisk realism.


Selma
Det finns en författare som har betytt väldigt mycket för mig under en lång tid, så pass att jag till och med har haft en katt som jag namngav efter henne. Hon jag pratar om är Selma Lagerlöf. Jag älskar hennes böcker och mina favoriter är nog Löwensköldska ringen och Gösta Berlings saga. Selma har trollbundit mig genom åren med sina sagor och skrönor. Tänk att få åka tillbaka i tiden och en mörk vinterkväll få sitta vid en sprakande brasa och lyssna på henne berätta historier. Och få höra henne berätta om sitt liv!


Astrid
En annan svensk författare som följt med mig och många andra genom åren och som också har betytt mycket för svensk litteratur är Astrid Lindgren. En barnens och djurens förkämpe! När jag tänker på kvinnliga författare så kan jag bara inte låta bli att nämna henne.





Isabel
Jag nämnde genren magisk realism tidigare. En författare som jag har läst mycket av och som har skrivit fantastiska böcker i den genren är Isabel Allende från Chile. Min absoluta favorit av hennes böcker är Andarnas hus är en släktkrönika som utspelar sig i Chiles landsbygd. En bok som jag för övrigt planerar en omläsning av under 2012, hoppas att jag tycker lika bra om den andra gången jag läser den... (Är nu omläst, recensionen hittar ni här)  Andarnas hus filmatiserades 1993 med skådespelare som Meryl Streep, Glenn Close och Jeremy Irons i rollerna. Som jag kommer ihåg det var jag inte överdrivet förtjust i filmen...





Joyce
Sedan har vi förstås ingen Joyce Carol Oates som med sitt ordrika språk fullkomligt fascinerar mig. Hur är det möjligt för en författare, som dessutom lyckas sköta ett jobb på ett universitet, att producera så många böcker. Jag har bara läst en bråkdel av hennes produktion trots att jag läst rätt många böcker. De är mörka, realistiska och hon ryggar inte för någonting. Hennes personporträtt är komplexa och jag kan inte komma på någon annan författare som lyckas skildra människor så som hon gör. Jag är en av många som önskar att hon någongång får nobelpriset i litteratur! Vilken kvinna!






Doris
På tal om nobelpriset (glömde visst säga det uppenbara att min älskade Selma fick det uttdelat till sig år 1909) så finns det en nobelpristagare som jag inte läst så mycket av, men det jag har läst...ooh så bra. Hon jag prata om är Doris Lessing. Hon har också en unik förmåga att fånga karaktärernas själar och personligheter.






Agatha
Jag är en stor läsare av deckare, har alltid gillat riktiga pusseldeckare och har genom åren slukat en hel del av Agatha Christie, modern till pusseldeckarna. Finns det någon deckarförfattare som har påverkat den gengren på samma sätt som henne.Lika aktuell nu som då hon levde!

Jag tror att jag ger mig där, även om det finns många andra författare som jag skulle kunna nämna, några mer aktuella som till exempel Kristina Ohlsson och Ann Rosman. Men nu är det dags för mig att lämna över stafettpinnen till Alice Bröms!



Kul besök i Umeå

I april kommer Kinky Friedman till Umeå. Jag vet inte om ni känner till honom? Han är musiker, trubadur, komiker och politiskt engagerad i sin nordamerikanska hemstat Texas. Jag har inte lyssnat så mycket på hans musik - nån låt på Youtube nångång - men så klart läst en av hans böcker. Tror det var Greenwhich Killing Time och den gillade jag. Gillar också hans råa humor.

Tror nästan jag måste gå och se honom!

onsdag 6 mars 2013

Utrensning - Sofi Oksanen

Huvudpersonerna i Sofi Oksanens bok Utrensning är den gamla kvinnan Aliide Truu och den unga kvinnan Zara.

Aliide bor i en by i Estland och vi får följa henne både som ung och gammal. Som tonåring blir hon vansinnigt svartsjuk på sin äldre syster Ingel som gifter sig med Hans, en kille som Aliide också är förälskad i. Strax efter att de gift sig försvinner Aliides och Ingels föräldrar och Aliide får bo med det nygifta och förälskade paret i deras gemensamma föräldrahem. Hans och Ingel får ganska snart dottern Linda. Allt detta utspelar sig när ryssarna invaderar Estland och Hans enagerar sig i motståndsrörelsen. När det börjar bli för farligt så gömmer systrarna honom och blir själva utsatta för grymma förhör som inkluderar sexuellt våld. Aliide gifter sig så småningom med en rysk militär och medverkar till att få Ingel och Linda deporterade till Sibirien.

Zara växer upp i Vladivostok i Ryssland tillsammans med sin mamma Linda och sin mormor Ingel. Mormodern lär henne estniska och berättar om sin hemby. Zara söker lyckan i väst men blir indragen i ett traffickingnätverk. Hon lyckas fly och ta sig till Aliide i Estland. De två kvinnornas öden vävs samman och berättelsen tar sin början där.

Det här är en bok som vi läste och diskuterade i bokcirkeln Picket och Pocket. Det blev rätt olika omdömen. En av oss var helt lyrisk och en tyckte inte att boken hade gett särskilt mycket - vi andra rörde oss någonstans mittemellan. Jag tycker att det finns många nivåer i boken och jag gillar att Aliide inte är helt igenom sympatisk. Hon är både offer och förövare på samma gång, i mötet med Zara blir hon på ett sätt tvungen att konfronteras med sina handlingar och sitt förflutna. Det komplicerar och nyanserar berättelsen.

Oksanen har ett enkelt och konkret språk som gjorde boken lättläst trots sitt svåra ämne. Hon använder sig av smaker, lukter och miljöbeskrivningar för att förmedla en känsla eller för att låta oss ana skeenden i boken. Som läsare får man många gånger läsa mellan raderna, hon förutsätter en intelligent läsare och det känns ju allitd positivt...

Historien hoppar mycket mellan personer och årtal och ibland har jag svårt att få ihop det som tar plats, vad som egentligen händer och hur händelserna och personerna står i relation till varandra. Men detta är förmodligen en smaksak.

Boken tar upp flera viktiga ämnen och den ger mig rätt ofta ont i magen, det är inte en särskilt ljus och hoppfull bok. Den är nyanserad, bra och viktig som gjorde att jag inte föll för den pladask. Den får en stark trea. Jag har sett pjäsen en gång i tiden (skrev om den här) och gillade den bättre än boken. Har tänkt se den på film också, får se vad jag tycker om den...

Boken ges ut av Bonnier pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokbrus, Bokblomma och Nobelprisprojektet

tisdag 5 mars 2013

måndag 4 mars 2013

Kommer snart...

Igår läste jag ut Trust av David Moody och har börjat fila på en recension. Jag kommer att gästrecensera den boken på den blodiga bloggen Swedish Zombie och här på ...med näsan i en bok... också förstås! Har ni inte spanat in Swedish Zombie tidigare så tycker jag absolut att ni ska göra det!

Nu är projektet att läsa färdigt Utrensning av Sofi Oksanen innan jag tar mig an någon ny bok i bokhyllan.

söndag 3 mars 2013

En smakebit på søndag - Utrensning

Söndag innebär deltagande i norska bokbloggen Flukten fra virkelighetens En smakebit på søndag. Varje söndag (eller många söndagar i alla fall) delar jag och flera andra bloggare med sig av vad vi läser just nu.

Jag läser Utrensning av Sofi Oksanen. Skulle egentligen ha läst ut den till bokcirkelträffen i onsdags, men hann inte. Har pausat läsningen nu ett par dagar till förmån för Trust av David Moody, men kommer att plocka upp den igen ikväll. Utrensning utspelar sig i Estland och vi får följa huvudpersonen Aliide från det att hon är ung under 40-talet till 90-talet då hon en dag hittar en avsvimmad ung kvinna i sin egen trädgård.

Citatet är hämtat från sid 94 i pocketversionen:
Zara rensade årets sista hallon, plockade bort maskkätna bär, klöv de till hälften dugliga och släppte ner den rena delen i ett fat. Samtidigt försökte hon tänka på hur hon skulle fråga mer om stenarna mot fönstret, och om ordet tibla på dörren.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...