header

header

torsdag 28 november 2013

Vad bokcirkeln sa...


Magic Book av colgreyis
Det har inte direkt varit någon hög aktivitet här på bloggen i veckan, allt har sin förklaring men jag ska inte tråka ut er med den.

I måndags hyllade jag Tony och Susan av Austin Wright. I samma inlägg så utlovade jag att berätta om hur diskussionen om boken gick på bokcirkelträffen. Det visade sig att jag var rätt ensam med mina känslor för boken. Två hade inte ens orkat läsa ut boken, en bad mig att snälla förklara vad jag tyckte att boken gick ut på, flera ansåg att det var svårt att få ihop de två parallella berättelserna och tyckte att allt ballade ur väl mycket mot slutet av boken.  En sak var vi överens om och det var att scenen där Tony "möter ondskan" var något av det obehagligaste vi läst. Vi var också fascinerade över hur olika man kan uppfatta en bok och det blev roliga diskussioner utifrån det. Boken fick medelbetyget 2,66. Jag gav den en 4:a.
Ni som återkommer till den här bloggen med jämna mellanrum vet att jag har en långvarig förälskelse med Stephen Kings författarskap och att jag förra veckan började läsa Doctor Sleep - uppföljaren till Varsel/The Shining. Att jag fortfarande inte läst ut boken beror inte på att jag ogillar utan på att jag vill dra ut på läsningen. Har väntat på den här boken rätt länge och vill inte hasta mig igenom den. Läser långsamt och korta stycken i taget.

Tillsammans med sonen utforskar jag fortfarande Moa och Måns hemliga klubb. Få saker kan göra mig så glad som att höra honom säga "Snälla mamma, bara ett kapitel till!" Och vem är jag att neka honom något sådant:)

 

måndag 25 november 2013

Tony & Susan - Austin Wright

Susan Morrow har inte hört något från sin förste make Edward på tjugo år. Hon har varit nöjd med det. Nöjd med att glömma det korta äktenskapet och den relationen de hade. En dag får hon en förfrågan. Han har skrivit en bok och vill att hon ska läsa den, enligt honom är Susan den bästa kritiker han någonsin haft. Susan minns enbart hur hon ogillade Edwards ambitioner att bli författare och aldrig var särskilt förtjust i något han skrev. På något sätt kan hon inte neka hans önskan och han skickar henne manuskriptet till sin bok Nattdjur. Susan börjar läsa berättelsen om Tony Hastings som beger sig på en bilresa med sin familj och råkar ut för ett brutalt överfall. När hon läser boken väcks minnen till liv och hon blir tvungen att konfronteras med såväl sitt förflutna som sin nutid.

När jag först skaffade den här boken berodde det enbart på baksidetexten och omslaget med den ödsliga husvagnen och boken. När boken väl stod i hyllan började jag läsa vad andra bloggare skrivit om den och hittade inte många som var särskilt förtjusta i boken. Med andra ord hade jag inga höga förhoppningar på Tony och Susan när jag väl plockade ut den ur hyllan och började läsa den. Tack och lov så blev jag positivt överraskad - jag gillade verkligen den här boken!

Austin Wright 1922 - 2003
Enbart själva idén att få läsa om någon som läser en bok, följa med i någon annans tankar när man läser samma berättelse erbjuder en läsupplevelse utöver det vanliga. För vi får läsa hela Nattdjur. Avsnittet som handlar om själva överfallet av familjen (vill inte skriva mer om det med risk för spoiler) är så sanslöst obehagligt skrivet, katastrofkänslan som bara växer och växer väckte ångest och gjorde det omöjligt för mig att lägga ifrån mig boken. Och jag hade samma irritationskänsla som Susan hade på Tony - varför denna handlingsförlamning och vekhet? Samtidigt - hur skulle man själv reagera och agera? Jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket man nuförtiden förlitar sig på mobiltelefoner och hur det var innan alla hade en...

Författaren flätar skickligt samman de två historierna och vi får sakta lära känna Susan mer och mer. Vi får också lära känna Edward och hennes nuvarande man och barn, men enbart genom Susan. Katastrofkänslan som finns i Nattdjur finns även i Susans värld, den nalkas henne och till en början förstår man inte varför. Vad är det som hotar hennes trygga förortsliv?

Wright tecknar skickligt de olika karaktärerna, låter dem utvecklas och sättas i oväntade situationer. Han ändrar även sitt språk, sin text beroende på vilken av de två berättelserna vi läser - skickligt! Och jag har aldrig läst en författare som så bra skildrat drömmandet och stadiet mellan dröm och verklighet. Tror jag i alla fall, han skildrar det hur som helst på ett sätt som jag aldrig läst förut och som tilltalade mig mycket, som här:
Den vita morgonen överfaller henne med ett ögonblick av absolut tomhet. Hon drivs ut i den innehållslösa dagen. När hon känner igen de blåblommiga gardinerna i fönstret och lönnens grenar med tunna snöstrimmor har luckan i golvet slagits igen. Om hon håller kvar ett drömfragment kommer det att skingras om hon inte lyckas ordna det kronologiskt och formulera det i ord. Men kronologin och orden dödar det. Berättelsen som återstår är ingen dröm, och drömmen förblir oinfångad, gränsande till de övriga drömmarna under luckan, de utgör en enda stor oavbruten dröm för ett helt liv som hon bär med sig under den glömska dagen, och som får sin fortsättning när hon nästa gång stiger ned.
 
Jag gillar också hur Wright använder sig av färger när han skildrar miljöer, känslor, handlingar och karaktärer. Det är ingenting som jag tänkte på från början, men när jag går tillbaka i texten urskiljer det sig, skapar dynamik och stämmning.

Imorgon ska vi diskutera boken på bokcirklen Picket och Pocket. Jag ser framemot det och att få höra vad de övriga tyckte. Vad min bokcirkelkompis Bokblomma tyckte kan ni läsa här. Hon hade problem med språket som hon tyckte var stolpigt. Jag älskade språket vilket kanske betyder att jag är gammeldags (å andra sidan är det mindre än en månad kvar tills jag officiellt blir tant). Själv kommer jag att säga att det kändes som att läsa ett långt Criminal Minds avsnitt. Jag får lov att återkomma och rapportera om diskussionen!

Boken ges ut av Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Mettes pocketblogg, alkb och Bibliotekstipset

 

lördag 23 november 2013

Nu blir det reklam...

...för hur smart var inte det här då! Önskar att jag hade haft dem när sonen var lite mindre. Det är en sked, en gaffel och en kniv. Finns att köpa på CoolStuff.

Vad jag gör just nu...

Inser att jag måste lägga undan Doctor Sleep och börja med bokcirkelboken Tony & Susan om jag ska hinna läsa ut den tills på tisdag. Gosar också med marsvin (och försöker få honom att låta bli att tugga på boken...)

onsdag 20 november 2013

Moa och Måns inspirerar

Det är så härligt att se ett barn upptäcka hur en bok kan bidra till lek och fantasier. Jag har tidigare skrivit om att sonen och jag har läst en bok om Moa och Måns och deras Hemliga klubb. Vi har nu läst vår andra bok  (den tredje i serien) som heter Fallet med det mystiska skenet och utspelar sig under Alingsås ljusfestival. En bonus är att vi läst den samtidigt som vi har Höstljus i Umeå, vår stads egen ljusfestival.

Även i denna bok går Moa med sin anteckningsbok som ständig följeslagare, det finns tre misstänkta, ett antal motiv och ett gäng ledtrådar. I lördags så kom sonen till mig och sa att han vill ha en egen anteckningsbok, vilket han fick. Han började genast skriva bokstäver och fundera på ett mysterie att lösa. Snart hade han kommit på ett "Var är våra försvunna julskivor".

I söndags tog vi med oss anteckningsboken ut och löste till och med ett fall - vi hörde ett mystiskt ljud; var det en fågel, julmusik eller ett billarm... Det visade sig vara en volvo som stod och tjöt på parkeringen. Vi letade också efter en försvunnen katt som vi tyvärr inte hittade.

Nu kanske jag ska betona att sonen varit noga med att vi har en hemlig klubb som jag alltså nu har avslöjat... Men jag ville så gärna berätta om hur en bok kan bidra till så mycket mer än bara en spännande och mysig lässtund. Ni får hjälpa mig och inte tala om för honom att jag avslöjat oss;)

Läs mer om boken på Memo förlags hemsida. Den kan köpas på Adlibris och Bokus

tisdag 19 november 2013

Det gick inte att hålla tillbaka längre...

Jag har längtat efter den här boken sedan jag hörde talas om den. Jag pratar om Doctor Sleep av Stephen King, uppföljare till The Shining. Eftersom jag har så många olästa böcker i min hylla så var planen att vänta tills den blir utgiven på svenska och fram till dess beta av en massa hyllvärmare. Jag har konsekvent undvikit att läsa recensioner eftersom jag varit rädd att råka ut för en spoiler och inte velat färgas av andras omdömen. Jag har ändå inte kommit undan från viskningarna, referenser till King under instagramkatter och min egen längtan. För sällan har jag läntat efter en bok som efter denna (skulle väl vara nån av Harry Potter böckerna...).

Till slut gick det inte längre - Jag menar VARFÖR denna avhållsamhet? Helt i onödan!. Nu har jag den äntligen i min hand, jag lägger allt annat åt sidan och sjunker återigen in i Dan Torrance värld.

måndag 18 november 2013

På tal om dedikationer...

Doctor  Sleep Stephen King

 
P.S. Inläggets titel syftar på det här inlägget 
 

En fager mö - Joyce Carol Oates

Det var länge sedan jag senast öppnade pärmarna till en bok av JCO - en av mina absoluta favoritförfattare. Jag älskar hennes vindlande språk och hennes träffsäkra berättelser. I En fager mö möter vi sextonåriga Katya. Hon sommarjobbar som barnflicka hos en rik familj i sommarstaden Bayhead Harbor. I vanliga fall så bor hon i New Jersey och har en rätt strulig familj. En dag när hon är ute med de två barnen som hon sköter träffar hon på en äldre man som presenterar sig som Marcus Kidder. Det visar sig att han är en grundpelare i samhället, rik på gamla pengar, konstnär och författare. En slags vänskap uppstår mellan Katya och Kidder, men den balanserar hela tiden på en gräns. Hon är sexton, han är 68 - och vad vill han egentligen ha ut av deras vänskap?

Oates är fenomenal! Skildringen av den sköra relationen mellan å ena sidan Katya - ung, av arbetarklass, osäker men samtidigt stark - och Marcus Kidder - gammal, priviligierad, en konstnärssjäl som är van att få sin vilja igenom. Det uppstår ett slags beroende mellan de två, de dras till varandra men frågan är om de egentligen tycker om varandra. Hon är också fenomenal med att skapa en överhängande stämning i en bok. Trots att den här berättelsen utepelar sig i en vacker och idyllisk liten kuststad och vädret oftast är vackert så känns det som att mörka moln hela tiden hotar, man bara väntar på den fruktansvärda stormen.

Jag gillar också att Oates kan överraska. I de sista 50 sidorna så skruvar hon upp tempot i boken och låter den ta en vändning som åtminstone inte jag hade väntat mig. Jag läser slutet med andan i halsen och en oroskänsla i boken. Jag tycker så mycket om Katya, vill inte att hon ska ställa till det för sig, vill att det ska gå bra för henne. Och de sista sidorna av boken tar fullkomligt andan ur mig...

Boken ges ut av Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är och dagarna går, Mettes pocketblogg, Beroende av böcker och Annika Koldenius

söndag 17 november 2013

Julen är här..?

Den här vill den lilla julfascisten ha...men jag håller
ju med honom om att den är väldans fin
Jag älskar julen! Det är min absoluta favorit bland alla högtider. Jag pyntar, byter till julgardiner, gör julgodis och ett traditonellt julbord är ett måste! Det är viktigt att inte börja med något av detta innan första advent  och det har gått bra ända tills i år...
Det är bara att inse att jag närt en julfascist vid min barm! Jag märker hur jag står och köpslår om att bara sätt upp ett julpynt/dag och då försöker jag ta fram lite mer diskreta prylar som diverse belysning... Jag har dragit ett stort sträck vid jultomten - han får inte komma fram förrän TIDIGAST första advent.

Det är däremot mysigt att kunna gå på affärer tillsammans, titta på grejer och fantisera om allt fint vi vill konsumera. Tyvärr tycks ju julen gå ut på det mer och mer. För mig handlar julen om att umgås med vänner och familj, att ge till de som har mindre och ha det allmänt härligt. Det är dock alldeles för lätt att dras med i köphysterin, särskilt som den börjar tidigare och tidigare varje år...

lördag 16 november 2013

Domslut - Ulla Bolinder

Domslut handlar om Kerstin 45 år gammal som försvinner plötsligt. En kväll ropar hon hej då åt sin tonårsson och beger sig ut på en cykeltur. Ingenting ovanligt med det, det är något hon gör varje kväll. Men Kerstin kommer aldrig tillbaka från den här cykelturen. Hon är spårlöst försvunnen. Som läsare får vi följa utredningen kring Kerstins försvinnande genom att läsa förhörsprotokoll, intervjuer, journaler, brev och tidningsurklipp. Genom alla dessa dokument så framträder tillslut en bild av Kerstin, hennes liv och framförallt timmarna innan hon försvann.

Det här är en annorlunda kriminalroman. Berättelsen förs framåt och berättas av de olika dokumenten. Ett väldigt intressant berättargrepp som flirtar med läsarens egen detektivhjärna. Det presenteras inte lösningar, utan ledtrådar och vi får följa polisarbetet innifrån. Det som saknas är såklart resonemangen som förs. Det vi får är materialet som är grunden till resonemang, spekulationer och funderingar. Så skönt med en bok som utgår ifrån att läsaren faktiskt är en intelligent varelse och inte känner sig tvungen att förklara allting, som lämnar utrymme för läsarens fantasier.

Man skulle kunna tro att det blir torrt och tråkigt att få en historia berättad för sig genom förhör och intervjuer, men så blir inte fallet här. De olika karaktärerna i boken kommer till liv genom sitt språk, genom sina attityder och bakgrundsbeskrivningar. Återigen lämnas det till läsaren att skapa sig sin bild av de olika personerna. Författaren förhåller sig neutral, lägger bara fram material.

På baksidan av boken står det att Domslut är en dokumentär kriminalroman och alltså bygger på ett autentiskt fall men har fiktiva inslag. Det blir lite av en sport att under läsningen försöka lista ut vad som hör till det som verkligen har hänt och vad som är fiktiva inslag. När jag har läst ut boken så har jag tusen frågor. Skulle gärna sätta mig ner och ta en fika med författaren och diskutera boken!

Jag gillade verkligen den här boken och kommer alldeles säkert att läsa mer av Ulla Bolinder. Det här är den första bok jag läst av henne, men hon har skrivit många innan den här och tror minsann att hon kommit ut med en bok efter denna också. Jag undrar varför jag inte hört talas om henne tidigare! Domslut blev dessutom vald till en av fem bästa kriminalromaner 2011. Och det tycker jag att den är värd.

Boken ges ut av Ord Text Mening och kan köpas på Bokus och Adlibris

Andra som bloggat om boken är Deckarhuset  och Nisse Scherman

måndag 11 november 2013

Det här med dedikationer

Jag tycker alltid att det är kul att läsa vem författaren har dedikerat sin bok till. Maria Gustavsdotter har en särskilt fin i sin bok Flickan på kyrkogården.

Ber om ursäkt för suddig bild...

söndag 10 november 2013

Jungfrustenen - Michael Mortimer

På ett udda sätt blir Ida inbjuden till Nobelfesten av nobelpristagaren i fysik - Anatolij Lobov. Under festen så ger han henne en ask och ett brev. Sedan dör han en våldsam död och Ida finner sig indragen i ett äventyr som hämtat från en actionrulle. Hon flyr hals över huvud från nobelfesten rakt in i armarna på en osedvanligt obehaglig läkare. Det är Idas mormor Alma som förmedlat kontakten med Lobov. Under tiden Ida försöker få tag på Alma så inser hon att hon måste bort från Stockholm och tar sig upp till sin hemort i Jämtland och en bekant till familjen där för att få hjälp.

I asken ligger en sten som Carl Linnés lärjunge Daniel Solander hittat på Nya Zeeland, en sten med förunderliga egenskaper. Berättelsen tar oss tillbaka till Solanders resa med James Cook på 1700-talet, till Greta Garbo i New York, Frank Sinatra i Los Angeles (?), Niels Bohr i Danmark och många fler. Den handlar om en naturvetenskaplig hemlighet som hotar hela mänskligheten men också om Idas egen historia med en mamma som försvann när hon var liten och hennes egendomliga mormor, muterade trutar, närgågna vargar, galna finnar, en desperat och farlig läkare samt en författare som söker svaret till sin dotters död.

Jag skulle vilja påstå att det här är en bok i Dan Browns anda, det är action från första till sista blad och som läsare hinner man aldrig slappna av och landa i berättelsen. Det är också något så ovanligt som en bok som börjar riktigt dåligt men blir bättre (min upplevelse är att det brukar vara tvärtom). Jag har lite svårt att få grepp om vilken målgrupp författaren har tänkt sig, möjligtvis unga vuxna eller ålder 16-21. Detta är inte något jag vanligtvis brukar fundera på när jag läser en bok men jag gjorde det när jag läste Jungfrustenen. Jag har ställt mig frågan varför det störde min läsning och varför jag tänkte på det denna gång; svaret blir att den är ojämnt skriven. Den är enkel i sitt språk, har ingredienser som brukar vara typiska för ungdomslitteraturen och samtidigt så är den rå och innehåller ingredienser från deckaregenren. Inbakat i det finns alltså en fartfylld ledtrådsjakt à la Dan Brown.

Författaren har valt att presentera fakta på ett litet annorlunda sätt i boken. Han (?) har nämligen klippt in texter från Wikipedia, olika lexikon och Solanderföreningen. Jag har sett många recensenter som varit kritiska till det och menat att författaren varit lat som inte bakat in faktan i texten. Själv tycker jag att det är fiffigt gjort och betydligt bättre än meningslösa dialoger där karaktärerna pratar med varandra om sådant som för dem borde vara självklarheter (bara för att läsaren ska få infon) eller där vi som läsare får följa med på föreläsningar bara för att... Ja ni vet säkert vad jag menar. Dessutom så tror jag att detta sätt passar läsare i gymnasie- och högskoleåldern väldigt bra, precis så här söker man ju fakta idag. Ett roligt och bra grepp av författaren tycker jag!

Jag uppskattade också alla bilder i boken, älskar att läsa böcker som innehåller bilder för det behöver inte vara enbart förunnat barn!

Även om jag inte fastnade för boken och förmodligen inte (men kanske...) kommer att läsa uppföljarna (ska komma fem böcker till om Ida, Alma och Idas mamma Eva) så vill jag ändå rekommendera den här boken till dig som gillar action i bokformat. Till dig som gillar mysterier, förväxlingar och hemligheter.

Sedan kan man ju undra vem som döljer sig bakom pseudonymen Michael Mortimer. Jag har ingen bra gissning men kan tänka mig att det är en kvinnlig deckarförfattare. Det finns ett stycke i boken där en av karaktärerna hånar deckargenren - det får mig att tro att det är en deckarförfattare som skrivit boken...

Andra som bloggat om boken är Läsa och lyssna, Boklysten och Susanne Kleman

Boken ges ut av Norstedts förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

lördag 9 november 2013

En dag i maklig takt

Efter en minst sagt intensiv arbetsvecka så njuter jag nu av en långsam och lugn dag. Jag sov länge imorse och började dagen med att läsa ut Ulla Bolinders bok Domslut. Tänker mig att jag ska fortsätta Projekt Hyllvärmare med en bok av Joyce Carol Oates som fått stå alldeles för länge oläst, nämligen En fager mö. Kanske beger jag mig ut i det disiga och gråa vädret för en promenad, men mest av allt ska jag läsa idag. Det gäller att ta vara på sådana här dagar där möjligheten ges att ostört hänge sig helt och hållet till litteraturens värld.

Jag passar också på att bjuda på en bild av världens sötaste uggla!

onsdag 6 november 2013

Den falske ingenjören - Per Erik Tell

Jag hade ganska höga förhoppningar på den här boken vars fullständiga titel är Den falske ingenjören och andra svenska spår i Argentina. Jag är fascinerad av svenska utvandrare och hade hoppats på spännande berättelser om olika svenska livsöden i Argentina. Och visst finns de i boken men de når mig liksom inte. Boken glider mig ur händerna men ger mig samtidigt mersmak om att veta mer om svenskar som utvandrade till Argentina och Brasilien

Kapitlen är korta men innehåller samtidigt oerhört mycket information, svindlande många namn på plaster och människor. Jag hade fått mycket mer ut av boken om författaren hade broderat ut och fördjupat sig mer. Det finns en hel del spännande kuriosa som till exempel förklaringen varför  fotbollslaget Boca Junior spelar i svenska färger och en resa till Evert Taubes Samborombon. Problemet är att det inte blir mer än kuriosa.

Boken väckte gamla minnen till liv. 1992 var jag i Brasilien och besökte då bland annat en by som grundats av tyska utvandrare. Där pratade flera människor fortfarande gammeltyska och berättade att inte långt därifrån så låg en by där det fortfarande pratades svenska. Tyvärr gavs det aldrig möjlighet att besöka den, men det vore ju underbart roligt att få göra någon gång. Jag minns också att de drack mycket Maté, ett slags te gjort av växten yerba, och att jag köpte en kalebass till min pappa. Strax efter att jag läste boken så hittade jag Maté på Bokcaféet Pilgatan här i Umeå och köpte såklart en påse till föräldrarna.

Det är inte länge sedan jag läste ut Den falske ingenjören men ändå minns jag inte mycket av den. För många korta osammanhängande berättelser helt enkelt. Vad den gav var ändå en känsla för svenskättlingarna i Argentina och en lust att åka dit!

Boken ges ut av Massolit förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

tisdag 5 november 2013

Det var ett tag sedan sist

Det har gått en hel vecka sedan jag skrev något här på bloggen. Känns ju faktiskt inte helt bra måste jag erkänna, men det har sina orsaker.

Början av veckan ägnades helt och hållet åt sonen som drabbades av scharlakansfeber, usch så eländig han var! Turligt nog så blev han snabbt pigg när han fick medicin och vi sysselsatte oss med halloweenpyssel och partyförberedelser. I lördags kom fyra partysugna och läskigt utklädda barn och spökade med oss. Dagen efter krävde vila! Helt olikt mig påbörjade jag dessutom projekt taveltillverkning. Idag och igår har jag jobbat sent och däckat i soffan på kvällen.

Ska göra mitt bästa för aktiv under resten av veckan. Har ett par böcker att berätta om bland annat...


LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...