header

header

onsdag 26 mars 2014

Glysas öga - Cecilia Helle

Sanna, hennes man Markus och deras tre barn har nyligt flyttat till Katrineholm där Sanna fått jobb som nyhetschef på en lokaltidning. De har köpt ett fint sekelskifteshus och utåt sett så är de den perfekta familjen. Men, allt är inte som det verkar. Markus som arbetar som advokat har svårt att acceptera sin frus framgång. Han är oberäknelig, blir arg för minsta lilla och styr familjen med sitt ojämna humör. Sanna har det inte lätt på jobbet heller. Tidningen har bytt nyhetschefer på rullande band tidigare och hon börjar förstå varför det är så. En kvinna hittas mördad i naturområdet Glysas grav och när Sanna får reda på att kvinnan är mamma till hennes sons klasskompis nämner hon det för Markus. Han påstår att han inte kommer ihåg henne men Sanna vet att han ljuger.

Det här är Cecilia Helles debutbok. Hon arbetar till vardags som redaktionschef på en tidning. Det märks i boken att hon känner tidningsvärlden väl men även vad man brottas med som chef. Boken handlar delvis om mordet på kvinnan men mest av allt skulle jag vilja säga att det är en relationsroman. Om hur det är att vara kvinna i karriären, mamma och fast i ett destruktivt förhållande. Helle skildrar på ett bra och verklighetstroget sätt Sannas motstridiga känslor till sin man, Markus städmani, bråken, Sannas ursäktande och Markus ursäkter.

När Helle låter Sanna ha det överjävligt på jobbet också med en mansgris till chef, en ond häxa bland medarbetarna och en svekfull kompis/kollega. Då förloras trovärdigheten något. När det dessutom kastas in en sidohistoria med en person som sitter i fängelse, är besatt av Sanna och stalkar henne när han är på permis så  skadar det mer än bygger spänning. Jag förstår inte vad som är författarens tanke med den karaktären och hans historia. Kanske skriver hon på en fortsättning där den karaktären tar mer plats eller så var tanken att karaktären skulle bidra till mordhistoriespåret, har faktiskt ingen aning...

Helle har ett bra flyt i språket. Jag gillar hennes miljöskildringar och även vissa av karaktärsskildringarna (förutom de stereotypa). Hon har något att säga men det försvinner i mängden av problem som drabbar Sanna.  Det här är en författare med potential och jag vill inte såga romanen. Kärnan i boken är riktigt bra, önskar att den hade varit mer avskalad bara.

Boken ges ut av Alfabeta förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

måndag 24 mars 2014

Äntligen!

Jag har ju glömt att berätta något fantastiskt som har hänt i mitt boknördiga liv! Jag börjar från början...

Redan när sonen låg i magen dagdrömde jag om tiden när jag skulle få börja läsa Harry Potter för honom. Jag drömde om att få se honom drabbas av Harry Potterfeber, leva sig in i Hogwartsvärlden och diskutera trollformler. Jag har läst böcker för honom från det att han bara var några dagar gammal och har varit noga med att ha en lässtund med honom varje kväll. Lite då och då har vi tittat på Harry Potter böckerna men han har hittintills inte varit särskilt intresserad och jag har tänkt att jag ska vänta tills han är sju år innan jag börjar läsa dem för honom. Han är sex år nu, fyllde i januari.

För ungefär en vecka sedan kom han hem från dagis och hade en massa frågor om Harry Potter! Det visade sig att en tjej som går på samma dagis som honom har sett filmerna och de har börjat prata om dem. Men han undrade inte när han får se filmerna utan när vi kan börja läsa böckerna. Jag svarade hur jag tänkt - vi börjar när han är sju. Att det inte är bilder i böckerna och att de är ganska långa, så därför är det nog bra att vänta ett tag. Dagen efter satt vi när vi åt middag sa han "Snälla mamma, kaaaan vi inte börja läsa Harry Potter nu? Jag kan göra som när du berättar sagor och tänka ut bilder i huvudet" Och vem är jag att säga nej i det läget? Det var liksom bara att haka på läslusten och nyfikenheten. Vi gick och hämtade Harry Potter och de vises sten från bokhyllan och satte igång. Sedan dess har vi sträckläst! Drömmen är uppfylld!

Ru - Kim Thúy

Vi diskuterade Ru av Kim Thúy vid senaste träffen med bokcirkeln Picket & Pocket. Ru är en självbiografisk roman. Kim Thúy föddes i Vietnam och flydde till Kanada under kriget. I boken får vi följa hennes och hennes familjs historia och resa.  Det är en kort bok, ungefär 150 sidor. Den är poetisk, fragmentarisk, icke-kronologisk. Jag får känslan av att Thúy helt enkelt har skrivit ner sin tankar i den ordning de har kommit, vilket skapar en intimitet med läsaren.

När jag slog ihop pärmarna till boken kände jag direkt att jag läst den på fel sätt. Jag skulle ha gett den mer tid, inte läst så fort. Det är en bok som kräver långsam läsning. Det var bra att få prata om boken på bokcirkelträffen, då fick jag möjlighet att reflektera över den. Jag hade svårt att få ihop den innan dess. Med min snabba läsning klarade jag inte av de snabba kasten mellan dåtid och nutid, världsdelar och händelser. Hade jag inte fått prata om den efteråt hade den knappast lämnat några spår.

Det jag tyckte bäst om med Ru är det osentimentala och avskalade sätt den är skriven på. Livet i flyktinglägret på Malaysia och ögonblicksbilden av mamman som förlorade sin sjuåriga son blev så mycket starkare, grep mig in i själen när det berättas rakt av utan ögonbindel på.

Den är vacker och poetsik men också tidvis humoristisk, till exempel när Thúy beskriver hur det var att komma till den lilla kanadensiska orten och mötas av lokalbefolkningens iver att vara hjälpsamma.

Boken är utgiven av Sekwa och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokmania, Beroende av böcker och Feministbiblioteket

onsdag 19 mars 2014

Littfesten - sista delen

Det har gått flera dagar sedan Littfest i Umeå tog slut. Jag rapporterade ganska flitigt därifrån, försökte skriva en snutt om varje seminarium jag var och lyssnade på. Det jag missat att skriva om är Nawal El Saadawis seminarium och samtalet mellan de tre akademiledamöterna Torgny Lindgren, Kristina Lugn och Sara Danius.

Om vi börjar med Nawal. Till det seminariet samlades (nästan) hela bokcirkeln Picket och Pocket. Vi har läst en av hennes böcker tillsammans - eller rättare sagt skulle läsa. Jag avslutade aldrig läsningen av den, anledningen hittar ni här.

Under Littfest kunde jag konstatera att jag gillar henne mer än hennes bok Den stulna romanen. Hon var, trots sin ålder, en frisk fläkt. Och, precis som flera andra författare som jag lyssnat på, så berättade hon om hur roligt hon har när hon skriver - trots de svåra ämnen hon behandlar. Hon levererade många tänkvärda citat och fick stående ovationer på slutet. Här kan ni själva titta på helaseminariet!


Samtalet med akademiledamöterna var otroligt underhållande, tänkvärt och roligt. Samspelet mellan Torgny och Kristina var fantastiskt! När Torgny sa att han aldrig trott på att läsning skulle vara karaktärsdanande "Jag har läst i 70 år och inte blivit en bättre människa för det" och Kristina kontrade med "Jag har känt Torgny i 40 år och kan berätta att han är en mycket bättre människa nu än vad han var då" så var det fler än jag som skrattade. Sara Danius fick lika mycket plats som de gamla rävarna och det var intressant att få en bild av den allra senaste ledamoten i akademien.

Hade önskat att jag kunde dela med mig en film från det samtalet, men man fick inte ens fota under tiden så...antar att det inte heller filmades. Men ni kan ju kolla in det här i stället


lördag 15 mars 2014

Från Kerstin till Ekman - Littfest Del 8

Till publikens stora förtjusning dissade Ekman snabbt uttrycket Norrland, tyvärr hamnade samtalspartnern på defensiven i och med det. Han var på det hela alldeles för intensiv, hade en tendens att avbryta Ekman och argumentera med henne. Det hade han inte så mycket för, hon var duktig på att sätta honom på plats.

Kom att handla mycket om naturen/landskapet, hur och varför den skildras så mycket i hennes böcker. Intressant att lyssna till hur hon fått uppslagen till sina böcker och tankarna under arbetet med dem. Händelser vid vatten fick hon idén till när hon var ute på promenad med sin hund och fick se ett blått tält alldeles vid ett strömnande vatten. Det väckte en obehagskänsla i henne och jon förstod inte först vad det berodde på, hon brukade ju själv tälta. Sedan insåg hon att det var på grund av att tältet var placerat vid vattnet som
Var högljutt i sitt strömmande. Det dränkte alla ljyd runt om och man skulle inte höra stegen av någon som närmade sig.

Ekman var väldigt intressant att lyssna på men samtalspartnern förstörde mycket genom att avbryta, vilja tala om för Ekman vad hon skulle säga och tycka. Till skillnad från Wixe som tidigare under dagen lät Torgny Lindgren blomma i sitt berättande lät den här gubben henne inte prata färdigt. Synd för publiken som kommit dit för att lyssna på Kerstin Ekman och inte på honom.
Långt därnere sitter Kerstin Ekman

Hur man botar en feminist - Littfest Del 7

Ett seminarium med Nanna Johansson och förläggaren Mats Jonsson. Hon har gjort otroligt mycket, från serietecknande, radiopratande, skriva krönikor och mycket mer. Beskriver sig själv som en rastlös människa som vill byta projekt, medieform och så vidare.

Har nyligt gett ut boken Hur man botar en feminist och läser en snutt ur den.
Seminariet handlade inte så mycket om boken utan desto mer om resan till skapandet av boken, vad hon gjort tidigare och henne stämpel som politisk åsiktsmaskin.


Tonino Guerra - ett liv i poesins tjänst - Littfest Del 6

Tonino Guerra var en av Italiens mest hyllade efterkrigspoeter samt en av världens främsta filmmanusförfattare, känd för sina samarbeten med bland andra Fellini, Antonioni och Tarkovskij. Översättaren Ida Andersen berättade i det här seminariet om hans liv och bakgrund. Krister Henriksson gjorde några fina uppläsningar ur Guerras dikter och noveller. Henriksson är ju en skicklig uppläsare, flera av er hae säkert lyssnat på ljudböcker som han har läst in. Det var kul med publikens reaktion under uppläsningarna; det hummades, utstöttes förvånande ahan och fnittrades.

Jag tyckte mycket om de dikter som lästes och ska absolut se till att läsa hans diktsamlingar.


Skapandets villkor - Littfest Del 5

Tillsammans med Kerstin Wixe samtalade Torgny Lindgren med utgångspunkt ur hans senaste bok Klingsor och den sista pölsan. En bok som inte kommit ut ännu men som finns till försäljning under Littfesten. Något som förvånade och roade Torgny.

Det var otroligt underhållande att lyssna på denna författare och berättare. Seminariet bjöd på många skratt och applåder. Wixe behövde inte ställa många frågor, ett litet ord satte igång en fantastisk historia - så fortsatte det.

Torgny berättar att han alltid har roligt när han skriver en bok. Han berättar också att han är otroligt långsam, att boken är långsam, att han skriver långsamt och han önskar att man läser boken långsamt.

Torgny har skrivit boken i Vi-form och säger att det finns flera anledningar till det: Att man slutar skriva i jag-form när man fyller 75 och övergår till vi, att 1800-talets vetenskapliga texter skrev man i Vi-form och framförallt att han har en förnimmelse att han gör detta tillsammans med sina läsare. Detta Vi är summan av honom och läsarna.

Kort sagt var detta ett underbart roligt sätt att börja dagen!

Ber om ursäkt för den suddiga bilden...

fredag 14 mars 2014

Ondskans mekanismer - Littfest Del 4

Idag kom jag mig inte till Littfesten förrän mitt på dagen, lagom till seminariet med Sofi Oksanen. Hon samtalade med kulturjournalisten och översättaren Stefan Ingvarsson.

Det var ett superintressant samtal med utgångspunkt från hennes senaste bok När duvorna försvann. Särskilt spännande var det utifrån de senaste händelserna i Ukraina och på Krim. Det sades så mycket och jag har svårt att sammanfatta, men det här seminariet filmades så det ligger nog upp på Littfests hemsida snart.

Det som gjorde starkast intryck var när hon pratade om den speciella tystnad som barn som lever i krig/ockupation växer upp med. Även resonemanget kring varför hon skriver skönlitterärt och inte fakta. Hur kraftfullt det skrivna ordet är, vilket starkt intryck man kan göra på människor genom en karaktär och hur hon förhåller sig till det informationskrig som pågår i öst.

Om sin senaste bok säger hon "It's a handbook for russian propaganda,  it's just the same today"


torsdag 13 mars 2014

Författaren, sanningen och arkiven - Littfest Del 3

Tanken var att det här seminariet skulle hållas av Cuno Bernhardsson (forskningsarkivet Umeå Universitet) och författaren Therese Söderlind. Till min stora besvikelse är Therese sjuk och kunde därför inte delta. Jag som håller på att läsa hennes bok Vägen mot bålberget nu och allt...

Skarprättarens kvitto
Nåja, det visade sig bli ett himla intressant seminarium ändå. Cuno Bernhardsson är som ett levande arkiv i sig - vilka historier den mannen bär omkring på! Han började med att berätta en historia från trolldomsprocesserna. Den utspelade sig i Arvidsjaur för 335 år sedan och var himla spännande. Tänk vad man kan utläsa av gamla dokument och kyrkoböcker. Han berättade hur han försökt spåra huruvida någon avrättning skedde i Norrbotten vid den tiden och tillslut hittade ett kvitto gällande betalning till skarprättaren Jöns Dundervald på 30 riskdaler. Det motsvarar 720 kronor idag - det var vad man fick för att avrätta någon...

Arkiven från trolldomsprocessen från 1600-talet är enligt Bernhardsson förmodligen de mest lästa och studerade arkiven vi har i Sverige. Dessutom så finns otroligt mycket renskrivet vilket är en fördel eftersom orginaldokumenten är svårlästa.

Bernhardsson berättade hur han hjälpt många författare (Sara Lidman, P.O. Enquist mfl) att gräva i arkiven. Det var väldigt roligt att lyssna på.

Jag gillade också hur han lade fram en del saker som han tyckte att någon borde forska kring/undersöka närmare. Måste erkänna att han väckte en nyfikenhet och att jag helt plötsligt kände ett sug efter att dyka ner i några dammiga arkiv och fiska upp intressanta livshistorier!



Litteraturen och det muntliga berättandet i Västerbotten - Littfest del 2

Såväl det muntliga som det skriftliga berättandet har en stark tradition i Västerbotten.  Jag har varit på ett seminarium där skådespelaren och berättaren Ellenor Lindgren, författaren Ida Linde och kulturjournalisten Therese Eriksson samtalade  om just det och hur det påverkar västerbottniska författare idag. Är det en tillgång eller ett hinder i ens egen kreativitet?

Kom de fram till någon slutsats? Nej, egentligen inte men de konstateradeatt berättaren oftast är beroende av en text och att författaren av berättandet...

Under seminariet reflekterar jag över att de författare som jag gillar bäst och ofta återommer till i mitt läsande är sådana som har en stark berättarröst. Som har förmågan av att ge mig känslan av att bli inbjuden till en berättarstund framför brasan. När jag öppnar enbok och nästan hör författaren viska i mitt öra "Nu ska du få höra..."



Konsten att läsa - Littfest del 1

Mitt första seminarie på Littfesten blev Konsten att läsa med läsambassadören och författaren Johanna Lindbäck.

Hon inledde med att prata lite om PISA-rapporten och hur ungdomars läskunnighet får allt sämre siffror. Det samhällsnyttiga perspektivet med att kunna läsa och skriva, att man måste det för att få jobb.

Fokus på föreläsningen var dock en annan - vad det kan betyda för en att läsa och hur man berikar sitt liv och sig själv genom läsning och böcker. Johanna tipsade om Jeanette Wintersons bok Varför vara lycklig när man kan vara normal som beskriver det bra. Winterson växte upp med ett utanförskap och när hon började läsa så fann hon en värld av tillhörighet. Hon hittade skärvor av sig själv i olika karaktärer, miljöer och historier.

För Johanna har läsandet varit en stor inspiration tillhennes skrivande. Viktiga läsupplevelser för henne har till exempel varit Populärmusik från Vittula (för tänk att man kan skriva böcker som utspelar sig i norrbotten) och På det fjärde ska det ske (med den hittade hon sin egen genre). Att läsa ger henne påfyllning och nya bokidéer. Ju fler böcker hon läser dedto bättre blir hon på att skriva.

Angående konsten att läsa säger hon att svaga läsare oftast frågar efter böcker som ligger nära dem, om deras intressen, hemort och så vidare. Man kan förstå kicken i det men det är lätt att tro att man bara kan känna igen sig i sådant som är nära. Så är det inte, man kan hitta sin identitet, en igenkänning precis överallt; i en dystopi, 1800-talets amerikanska söder eller medeltida Kina.

Uppmaningen blir - läs brett!

Efter ett mycket inspirerande seminarie går jag ut ur rummet med tanken "Jag måste nog läsa Jellicoe Road ändå..."



onsdag 12 mars 2014

Planering pågår

Har nu suttit och lusläst programmet för Littfest som går av stapeln på torsdag och en plan börjar mejslas ut.

På torsdag tänker jag gå och lyssna på läsambassadören Johanna Lindbäck som håller i ett seminarium som heter Konsten att läsa, Therèse Söderlind som berättar om arbetet med sin bok Vägen mot Bålberget och ett seminarium med namnet Litteraturen och det muntliga berättandet i Västerbotten.

Fredagen bjuder på flera seminarier som jag vill gå på och vissa krockar såklart, dagen får visa exakt vilka det blir, men Oksanen ska jag definitivt lyssna på.

Lördagen ser ut som att jag kommer att hänga i en och samma lokal mest hela dagen. Det är också dagen som bjuder på de flesta kända namnen. Har absolut tänkt lyssna på Torgny Lindgren, Kerstin Ekman, Kristina Lugn, Nawal El Saadawi och Nanna Johansson. Oroar mig över mängden människor som kommer att vara där, har hört rykten om hur det var ifjol - att det var svårt att komma in på flera seminarier...

På lördag får jag sällskap, vi är flera i bokcirkeln Picket och Pocket som ska gå så det blir en extra rolig dag bara därför. På kvällen kommer vi (nog) också att ställa upp med ett lag och tävla i litteraturquiz.

För er som inte har möjlighet att gå på Littfesten så kan jag tipsa om att en stor del av Littfests seminarierfinns att tillgå på nätet, både under och efter festivalen.


tisdag 11 mars 2014

Månskensdraken - Cornelia Funke

Månen lyser starkt och Filip kan inte sova. Då hör han ett svagt frustande intill sängen, det kommer från boken han nyss läst i. En bok som handlar om drakar och riddare. Han tittar på boken och ser en drake kravla sig ur den. Draken viskar att han behöver hjälp, att en vit riddare jagar honom. Strax efteråt kommer riddaren farande ut ur boken, då händer något konstigt. Filip blir lika liten som draken och ett äventyr tar sin början.

Det här är en underbar liten bok som väcker fantasin. En bok som på ett fint och äventyrligt sätt illustrerar känslan av att åka in i en annan värld när man läser. Hur historien vi läser vaknar till liv och vi helt plötsligt befinner oss i den. Månskensdraken fick både mig och sonen fast från första meningen. Vi älskade den!

Den är underbart skriven och passar både som högläsningsbok och som lättläst bok. Illustrationerna är i färg och så himla fina. Det lär bli mer Cornelia Funke för oss!

Boken ges ut av Berghs förlag. Den är slutsåld men går alldeles säkert att hitta på närmaste bibliotek.

måndag 10 mars 2014

Mixture - Daniel Hjorth

Mixture är en essaysamling som fördjupar sig i människoöden, motståndet mot nazismen, första världskriget och mycket mer. Jag fick nys om Mixture på bokbloggen Ingrids boktankar. Det hon skrev gjorde mig nyfiken och jag skaffade boken. Det var över två år sedan och nu har jag läst den som en del i mitt Projekt Hyllvärmare.

Den här boken är så långt ifrån vad jag normalt sett läser att jag inte vet vad jag ska skriva om den... När jag läste den kändes det som att jag satt som en fluga på väggen under en middag för äldre herrar och lyssnade på när de berättade historier för varandra samtidigt som de sippade whiskey och rökte cigarrer. På ett sätt intressant; säkert fänglsande historier men berättade på ett lite arrogant, akademiskt och "putslustigt" sätt. Det är männens historia, någon enstaka kvinna skymtar förbi men då är det i relation till en man. När jag stänger igen boken är jag mycket leds på gubbar och lämnar tacksamt herrmiddagen.

Ett par essayer fastnar jag i - den om den smågalne nazistpropagandisten Lord Haw-Haw och den om Fritiof Nilsson Piraten, men de flesta skummar jag igenom. Det här var inte en bok för mig...men snyggt omlsag har den!

Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus

söndag 9 mars 2014

Veckan som kommer

Vill bara hinta om att det kommer att bli en hel del aktivitet här på bloggen nästa vecka. Jag ska sätta mig ikväll och skriva recensioner på fyra böcker, de ska jag naturligtvis publicera här. Torsdag till lördag så är det Littfest i Umeå. Jag har tagit ledigt från jobbet för att kunna gå fullt ut och kommer såklart att rapportera därifrån!

Det är en hel del intressanta gäster som kommer, vad sägs till exempel om Kristina Lugn, Kerstin Ekman, Sofi Oksanen, Torgny Lindgren och Nawal El Saadawi. Det är bara några av de som kommer!

lördag 8 mars 2014

Bokrean

Jag hade verkligen inte tänkt handla på bokrean i år. Jag har ju så himla många olästa böcker i hyllan redan. Men så läste jag att en annan bokbloggare (nu minns jag inte vem) hade köpt Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria på rean och den vill jag ju ha! Det ena ledde till det andra och igår hämtade jag hem ett paket med tre böcker...

onsdag 5 mars 2014

Frälsarens predikobok 2 - Janne Karlsson

När jag var barn så slukade jag inte bara böcker utan även serietidningar. Det var allt från Katten Gustav till Agent X9. Det hände nog ända upp till 20-årsåldern att jag gick och köpte mig en serietidning för att läsa. Av någon anledning - som jag inte riktigt kan sätta fingret på - så slutade jag med det. Enda gångerna jag nu läser serier är i väntrum, dagstidningarnas seriestrippar och någon enstaka Bamsetidning för sonen. Av en händelse stötte jag så på Janne Karlssons Frälsaren. Så här säger Janne själv:

Detta är en serie om utanförskap, missbruk och vanmakt. Frälsaren är en synnerligen otrevlig figur som fäktar likt en psykotisk Don Quijote mot samhällsfenomen, kändisar och "svenssonhet". Dock har han ett hjärta också. Fast det är lite svårt att hitta det ibland.
Och jag kan verkligen skriva under på det! Ni vet det här man ibland hör från kvinnor vars män slår dem, eller för den delen från andra offer: "men han är ju snäll, egentligen", lite så är det med Frälsaren. Han får mig att fnissa, äcklas, förfasas och ibland till och med nicka lite igenkännande. Arbetsförmedlingen blir till Ansiktsförmedligen med ett "Egyptiskt öga" som logga, han saknar totalt social kompetens och värnar om sitt alkoholmissbruk. Teckningarna är råa och oförfinade, något annat skulle förmodligen inte passa Frälsaren.

Blir du nyfiken? Då tycker jag att du ska köpa fanzinet som kostar en ynka 50-lapp. Beställer den gör du på Svenskapache



måndag 3 mars 2014

Benrangel - Stephen King

Benrangel är en spökhistoria, men också en berättelse om kärlek, saknad, hämnd och relationer. Bestsellerförfattaren Mike Noonans fru dör hastigt och lämnar efter sig en man som inte kan sluta sörja. Mike drabbas av skrivkramp och gömmer sig för omvärlden i sitt stora hus där han löser korsord i stället för att skriva. Tack vare att han har några undangömda manus i sitt bankfack så håller han förlaget nöjd och slipper frågor om sitt skrivande. Mike och hans fru hade försökt att få barn under flera år utan att lyckas, därför har han svårt att släppa och förstå det graviditetstest som han hittade i hennes väska efter hennes död. Han plågas även av svåra mardrömmar som mer än en gång känns alltför verkliga. Han drömmer om hur han återvänder till parets sommarhus, Sara Laughs, i Maine och att hans döda fru hemsöker huset. I ett desperat försök att komma över sin sorg, möta sina rädslor och återfå sin skrivlust bestämmer han sig för att återvända till Sara Laughs. I det lilla samhället blir han bekant med en ung änka, Mattie, som bor ensam med sin dotter Kyra i en förfallen husvagn. Det visar sig att Kyras farfar är en av områdets mest förmögna män och att han kämpar för att få vårdnaden om henne. Mike dras på ett underligt sätt till Mattie och blandas in i vårdnadstvisten. Samtidigt så får han veta mer om sin döda fru och inser att lokalbefolkningen inte är särskilt glada över att den kände författaren har valt att komma tillbaka.
Stephen King
Benrangel börjar oerhört bra och är bitvis riktigt, riktigt läskig. Så pass att jag ett par kvällar hade svårt att somna eftersom den skrämt upp mig så mycket. Stämningen är tät och jag läser den med en obehagskänsla, tänker hela tiden att nu, NU, kommer allt att gå åt helvete. Trots att jag gillar att läsa skräck så är det sällan som jag stöter på en renodlad spökhistoria. Och spöken skrämmer mig definitivt mer än vad monster och zombies någonsin gör. Det enda som kan skrämma mig lika mycket är förmodligen demoner...och sådana lyser inte med sin frånvaro här... På tal om rädsla reflekterar Mike Noonan så här i boken "Hur pass rädd var jag egentligen när jag närmade mig Sara Laughs? Jag kommer inte ihåg det. Jag misstänker att rädsla alldeles som smärta faller oss ur minnet så snart den har gått över"

Historien innehåller så många trådar att det är svårt att sammanfatta den kort och utan att förstöra själva läsupplevelsen. Det är flera karaktärer som får rätt stort utrymme, många livsöden som vävs ihop och nya frågor som ständigt uppkommer. På ett sätt är det lika mycket en mysteriebok som en skräckbok.
 
Benrangel är som sagt en spökhistoria men som jag nämnde tidigare så handlar den också om mycket annat. Det är styrkan i Kings författarskap och en av anledningarna till att jag ofta återkommer till honom. Han har en förmåga att skildra människor och deras känsloliv på ett insiktsfullt, empatsikt och "in your face" sätt. Mike Noonans sorg tar sig fysisk form och släpper inte taget om honom. Inte förrän han träffar Mattie får han distans till sina egna känslor och börjar rikta blicken utåt mot omvärlden. Det han ser då är inte särkilt upplivande men väcker en kämpaglöd i honom och kärleken till det lilla barnet, Kyra, väcker något slumrande inom honom. Han börjar fundera över sitt sista år med Jo (frun) och över det som sker i Sara Laughs.
 
King har en förmåga att skriva långa böcker. Det gäller även denna som är 492 sidor text i litet format. Jag tror nog att boken hade vunnit på att kortas ner. Det finns en del sekvenser i boken som i alla fall jag hade klarat mig utan, bland annat en lång flummig drömsekvens (har alltid svårt för sådana...). Det King ville säga med den tror jag nog att han hade kunnat få fram på annat sätt.
 
Det är nog det enda negativa jag kan säga om den här boken. Det är en otroligt bra berättad historia om livet, döden...och döda som vägrar att lämna de levande ifred. Jag har en känsla av att karaktärerna i boken kommer att finnas kvar i mina tankar en lång tid framöver och jag kommer INTE att våga titta under sängen om jag blir mörkrädd på kvällen!
 
Gillar du spöken och Haunted Househistorier så är detta boken för dig!
 
Den ges ut av Bra Böcker och kan köpas på Adlibris och Bokus
 
Andra som bloggat om boken är Beroende av böcker och Lingonhjärta
 
 

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...