header

header

tisdag 28 juli 2015

Alla andra...

Jag surfar runt hos andra bokbloggare och hittar imponerande "att-läsa-under-semestern"-högar, listor över rekordmånga lästa böcker och ser att alla andra minsann har väluppdaterade sidor. Det är inlägg om hur regnet och rusket bidrar till att beta av alla hyllvärmare, om människan nu inte är utomlands vill säga och ligger och läser vid en pool.

Den här sommaren är precis som alla andra somrar (sedan jag blev mamma) för mig - jag får knappt något läst. Jag får aldrig så lite läst som under semestern! Under arbetsveckor lägger sig sonen vid åtta på kvällen och jag får några timmar för mig själv som jag gärna ägnar åt läsning. Lediga veckor är han gärna vaken till elva på kvällen och då är jag ärligt talat inte så pigg på att läsa. Och att vara på stranden med barn som inte kan simma betyder att man inte kan ha näsan i en bok. Då gäller det att ha ögonen på sitt barn. Regniga dagar gör vi annat (till exempel blir genomblöta på Kolmården och sover i tält på Safari Campen...) Vi gör saker tillsammans hela tiden - det är ju liksom det som är grejen med att ha semster/lov samtidigt! Då vill jag passa på att göra en massa andra saker som jag inte gör i vanliga fall. Fast okej, jag erkänner, jag ligger gärna och läser vid en pool...

På måndag börjar jag jobba igen och sonen åker till sin pappa i två veckor - jag satsar på att beta av mina hyllvärmare då!

söndag 19 juli 2015

Kvinnan på tåget - Paula Hawkins

Jag ligger rejält efter med att skriva om böcker som jag läst/lyssnat på. Kvinnan på tåget lyssnade jag på som ljudbok för två månader sedan! Jag blev nyfiken på boken efterom den hyllades precis överallt. På bokbloggar, i tidningar, på radio och i TV.

Handlingen:
Rachel är en tragisk figur. Hon bor inneboende sedan två år tillbaka då hennes man lämnade henne för en annan kvinna. Strax efter separationen förlorade hon sitt jobb eftersom hon kommit dit full. Ingen vet att hon är arbetslös. Varje morgon tar hon tåget som om hon ska till jobbet, men det hon egentligen gör är att hon dricker och fördriver tiden tills det är dags att åka hem. Varje dag åker hon förbi ett hus där det bor ett ungt par som hon kallar för Jess och James.  Hon fantiserar om vilka de är, vad de jobbar med och vad de heter. Tänker på dem som det perfekta paret. En dag ser hon något som inte stämmer och dagen efter får hon veta att "Jess" är försvunnen. Hon blir besatt av det hela och börjar agera privatdetektiv.

Till en början tyckte jag att boken var lite seg och något rörig. Rachel är inte den enda berättarrösten och jag kunde inte alltid skilja dem åt. Det berodde förmodligen på att jag lyssnade på boken i stället för att läsa den. Så småningom kom jag in i boken och då blev det riktigt spännande och den hade mig fast.

Hawkins binder samman tre kvinnoöden på ett mycket skickligt sätt och de olika trådarna som till en början var ihoptrasslade nystas sakta upp. Saker och ting är inte som man från början tror. På många sätt är boken en studie över förhållanden med ojämna maktförhållanden. Jag skulle kunna säga så mycket mer men vill inte råka avslöja för mycket.

Rachel som karaktär intresserar mig mycket och är så starkt. Till en början får vi bara bilden av henne som en misslyckad och alkoholiserad kvinna. Hennes liv är ett totalt kaos och när vi möter henne så rämnar den sköra fasad hon försökt hålla uppe totalt. Men så hittar hon en tunn tråd att hålla sig fast i som kanske, kanske kan hala sig upp ur de alkoholdränkta dimmorna med hjälp av den. När jag som läsare får veta om Rachel och hennes bakgrund så ändrar jag också uppfattning om och inställning till henne.

Kvinnan på tåget är definitivt en thriller men den är också en slags psykologisk studie, en väldigt välskriven sådan. Med facit i hand skulle jag nog ha valt att läsa och inte lyssna på den här boken.

Boken ges ut av Massolit Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Hyllan och Vargnatts bokhylla



torsdag 16 juli 2015

I vargavinterns land - Cecilia Ekbäck

I vargavinterns land är Cecilia Ekbäcks debutbok. En stark debut och jag hoppas att få läsa fler böcker av henne. Det var några veckor sedan jag läste den. Ju längre det gått sedan jag läst en bok desto svårare tycker jag att det är att beskriva handlingen så den här gången bjuder jag på förlagets text om boken:

I vargavinterns tid är en historisk thriller om en överlevande kvinna och ett grymt brott.
Året är 1717 och den kallaste vintern i mannaminne står för dörren. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det kärva men vackra Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill dem tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare. Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret.
När hon väl börjar nysta i mordet kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och prästen gjort allt för att begrava. Och allteftersom snön lägger sig inser hon också vad det kostar att leva i skuggan av Svartåsen – och den fruktansvärda sanningen om de människor som betalat priset.
"Varje gång det händer något på Svartåsen säger folk att det är djävulen. De påstår att uppe på berget är det inte Gud som härskar och att allt sägs där kommer att genljuda i generationer."
När jag läste boken försökte jag föreställa mig ensamheten och utsattheten som dessa nybyggare genomled. För att nå sina grannar så måste de gå genom oländig skog i flera kilometer - det är lite skillnad gentemot dagens mobilsamhälle. När den nya prästen ska besöka den nyinflyttade familjen har han en vag vägbeskrivning att gå efter och går först vilse. I skogen känner han sig förföljd och anar en gestalt bland träden - är det en björn eller..? Det sägs att Svartåsen är helig för samerna och att de är upprörda över nybyggarna som stör. Det skrämmer förstås prästen.
Maija är en stark kvinna, den starka i förhållandet. När hon gifte sig med Paavo var han en orädd man men efter några år förändrades han och drabbades av samma nervositet som resten av männen i hans familj. De livnärde sig på fiske i Österbotten men när han blev alltför rädd för att vara på vatten så bestämde de sig att flytta till Lappland. Livet där är dock kärvare än vad de anat och det mystiska dödsfallet skapar en obehaglig stämning. Maija är övertygad om att mannen inte dödats av ett rovdjur utan av en männsika, men av vem? Vem kan man lita på? Och ligger det någonting i det som sägs, att Svartåsen är hemsökt?
Ekbäck bygger snabbt upp stämningen i boken när hon skickar ut två små flickor på solskenspromenad med en get bara för att låta dem upptäcka en mystisk plats där det till råga på allt ligger en sargad manskropp. Hon lyckas behålla den obehagskänsla det ger genom hela boken. Jag gillar hennes miljöbeskrivningar som sätter ord på den mystik som Skogen besitter. Det är svårt att befina sig ensam i en skog utan att börja fundera på vad som döljer sig bakom buskar och stenar. Skogen kan inge en känsla av lugn men även inge rädsla. Detta beskriver Ekbäck bra.
Maija, hennes döttrar och prästen hamnar vid ett tillfälle i en rasande snöstorm och blir sedan insnöade i familjens stuga. Det avsnittet är mycket bra skrivet och när jag läser riktigt känner jag kylan i kroppen och Maijas förtvivlan.
Jag tycker väldigt bra om Maija men skulle ha önskat mig mer av henne. Om det är något kritiskt jag ska skriva så handlar det om just karaktärerna. Även om jag som läsare får tillbringa en hel del tid med äldsta dottern, Maija och prästen så får jag inte riktigt kontakt med dem. De är intressanta men jag vill liksom ha mer.
Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Hyllan, Boktokig och Johannas deckarhörna

måndag 13 juli 2015

Skymningsporten - Jeanette Winterson

På baksidan av boken Skymningsporten kan man läsa följande:

Lancashire 1612. Kung James I sitter vid makten, och han har föresatt sig att rensa kungadömet England från katoliker – och häxor.

På långfredagen samlas tretton personer till ett hemlighetsfullt möte vid foten av Pendle Hill, bland dem finns Alice Nutter, den rikaste kvinnan i trakten. Två kvinnor sitter redan fängslade, anklagade för häxeri. Ett utsvultet och misshandlat barn gömmer sig i skogen, och samtidigt ryktas det att en jesuitpräst och före detta attentatsman ska vara på väg tillbaka till Lancashire från exilen i Frankrike. 

Skymningsporten är en kort och intensiv bok, bara 169 sidor. Jag läste den mer eller mindre i ett svep. Miljön i boken är speciell; det är rått, kallt och mörkt. Människor är fattiga och lever under vidriga förhållanden, särskilt barnen. Det är så synd om barnen och de blir så grymma av förhållandena de växer upp i och av det de utsäts för. Tack och lov så finns det en kärlekshistoria i boken som ger mig som läsare lite känsla av hopp och ljus.

Winterson blandar magi med historia och det tilltalar mig att det in hennes beskrivning av häxprocesserna faktiskt förekommer häxor utan att hon för den delen förminskar det kvinnorförtryck och kvinnohat som häxprocesserna var ett uttryck för.

Skymningsporten tog mig raka vägen in i en annan värld, en värld som kanske inte var särskilt behaglig att befinna sig i men fylld av magi, ondska och godhet. Gillar du sagor för vuxna, magi och skräck så är det här definitivt en bok för dig, men ett tips är att spara den för en mörk och gärna stormig kväll - för effektens skull.

Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Kulturkollo och Hanneles bokparadis

måndag 6 juli 2015

En bön för de stulna - Jennifer Clement

Tipset om den här boken fick jag när jag såg avsnittet av Babel där Jennifer Clement deltog. Hon berättade så innerligt och varmt om sin bok och om mexikanska kvinnors dolda liv Dessutom är det nog första gången jag sett Jessika Gedin rörd till tårar under en intervju. Min nyfikenhet väcktes och jag beställde genast boken. Det är ett tag sedan jag läste den, men på många sätt lever den fortfarande kvar i mig.

Boken handlar om Ladydi Garcia Martínez (just det, namngiven efter Lady Diana) som bor med sin alkoholiserade mamma på den mexikanska landsbygden djupt påverkad av knarkkarteller som odlar sitt opium runt om byn. Regeringsplanen som ska spruta gift över opiumfälten fäller i stället sitt gift över de små husen för att inte får knarkkungarnas vrede över sig. Det är inte bara faran från luften som byborna behöver passa sig för. När bilar med tonade rutor närmar sig byn gömmer mammorna sina döttrar. De har grävt hål i marken, som små kaninhål, där döttrarna får krypa in och gömma sig för att undvika att bli bortrövade och sålda som prostituerade. En flicka ger mer pengar än knark eftersom man kan sälja en flicka flera hundra gånger om, en påse kokain kan man bara sälja en gång... Mödrarna klär sina döttrar till pojkar, när de blir för gamla för att dölja sina kvinnliga former så gör de dem fula genom att svärta deras tänder eller till och med dra ut några.

Det här är en berättelse om kvinnor, flickor och småpojkar. Männen har lämnat byn för att söka bättre lycka i det stora landet i norr. Några skickar hem pengar och besöker ibland sina familjer men många bildar så småningom nya familjer i sitt nya hemland och glömmer bort dem de lämnat bakom sig.

En bön för de stulna är en skönlitterär berättelse men beskriver en hård verklighet som vi alltför sällan hör talas om. Vi får ofta höra om den våldsamma, actionfyllda, värld männen lever i men aldrig får vi veta hur den påverkar kvinnorna. Eller om desperationen hos mödrarna, rädslan hos flickorna. Clement skriver osentimentalt. Hon väjer inte för det obehagliga och det grymma. Med sitt poetiska språk river hon ner läsarens murar och Ladydi och de andra flickornas berättelse går rakt in i själen.

Clement skönskriver inte men hon skriver vackert. Hon romantiserar inte fattigdom, mödrars kamp eller fäders frånvaro. Genom en flickas ögon berättar hon om verkligheten.

I Babel berättade Clement, som till yrket är journalist, hur hon under många års tid gjort research om kvinnors liv i Mexico. Hon har intervjuat kvinnor på landsbygden och med egna ögon sett de kaninhål som hon beskriver i boken, intevjuat kvinnor som sitter i fängelse och kvinnor som på ett eller annat sätt är en del av knarkkarteller. Boken bygger på hennes research.

Om ni ska läsa endast en bok i år så läs denna! Det är en viktig historia som berättas med ett vackert, avskalat, poetiskt språk.

En bön för de stulna ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Johannas deckarhörna och Marias bokliv

lördag 4 juli 2015

Här sitter jag nu...

Äntligen semester! Den här våren har minst sagt varit spännande jobbmässigt, men den har också tagit på. I början av året klev jag på ett nytt uppdrag som innebär mer ansvar. Det i kombination med att det händer mycket inom det område jag jobbar har gjort att kreativiteten, skrivlusten och tyvärr även läslusten har fått sig en smäll, särskilt den senaste månaden. Ledig tid har jag tankat energi genom att åka ut på äventyr i naturen med min son. Vi har upptäckt både nya och "gamla" ställen. För er som bor i Västerbotten (eller besöker länet) kan jag varmt rekommendera Länsstyrelsens suveräna app Naturkartan. Kollar hemsidan och ser att den verkar finnas för andra län också, men Västerbotten är den jag testat!

Nu är jag ledig i fyra veckor och känner redan att läs- och skrivlusten börjar göra sig påmind. Just nu sitter jag i husvagnen och skriver till tonerna av en trubadur som uppträder vid sjön jag står parkerad intill. Vi ska ha husvagnen här hela sommaren och jag är nöjd med att jag fått mitt mobila bredband att funka så att jag kan passa på att beta av lite oskrivna recensioner.

En kreativ sak har jag faktiskt lyckats åstadkomma senaste månaden. Jag har skrivit min livs första novell som jag tänkt skicka in till Fantastikprotalens novelltävling. En zombiehistoria som fick min mamma att oroligt utbrista "men var får du sådana där saker ifrån. Hur kommer det sig att du gillar så hemska saker".  Önska mig lycka till, kanske ger det mig blodad tand att skriva annat än blogginlägg:)

Önskar er en skön sommar!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...