header

header

söndag 31 januari 2016

Färjan - Mats Strandberg

Eftersom jag ligger efter med att skriva om böcker jag läst eller lyssnat på så får jag börja det här inlägget likt många andra...

Det börjar vara ett tag sedan jag lyssnade på den här boken. För jag lyssnade alltså till den som ljudbok. Så här i efterhand så känner jag att det är en bok som jag önskar att jag hade läst old fashioned style i stället. Jag har upptäckt att skräck inte gör sig lika bra som exempelvis deckare i ljudboksformatet och jag misstänker att jag har missat en del nyanser i den.

Färjan är Strandbergs debutbok som "ensamförfattare". Han har tidigare skrivit Engelforstrilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. När jag hörde att Strandberg skrev på en skräckbok så blev jag riktigt förväntansfull och hade höga förhoppningar på Färjan. Jag blev inte besviken!

Mest imponerad är jag nog av att Strandberg lyckats göra något nytt av vampyrer och att de tack och lov inte är några glittrande varelser á la twilight utan riktigt otäcka, blodtörstiga monster. (Särskilt det där med deras tänder har jag svårt att glömma - oerhört äckligt...)

Jag imponeras också av att författaren lyckats skriva en slags splatterskräck på svenska utan att det känns löjligt och dessutom lyckats hålla en bra fokus på karaktärerna och deras relationer. Att en av karaktärerna är bodensare gör ju inte saken sämre heller! Och att låta en skräckbok utspela sig på en färja är helt genialt!

Lotta Olsson på DN har skrivit en helt fantastisk recension av Färjan och jag håller med henne helt och hållet i det hon skriver. Så lika bra ni läser den recensionen i stället (ni hittar den här) OCH läser boken såklart!

Färjan ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Kulturloggen, Hellre barfota än boklös och Bokblomma

måndag 25 januari 2016

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn - Ransom Riggs

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn - boken som gav mig läslusten tillbaka! I höstas drabbades jag av något så ovanligt som en lässvacka. Jag hade varken lust eller ork att läsa. Jag som alltid brukar läsa MINST en halvtimme varje kväll innan jag ska sova, som brukar säga att jag inte kan somna utan en kvällssaga. Till och med om jag varit ut och svirat en sen kväll så brukar jag öppna en bok och läsa några sidor. Plötsligt befann jag mig i ett tillstånd där jag i perioder inte tittade åt min bok på flera dagar. Jag orkade inte och kände inte för att läsa. Jag lade huvudet på kudden och somnade på en minut.

Så i december så var det min tur att välja boken som skulle läsas i bokcirkeln och jag ögnade igenom listan över olästa böcker. Blicken fastnade på denna bok som förutom text innehåller en hel del bilder - perfekt! tänkte jag. Och så rätt jag hade!

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är en ungdomsbok (rekommenderad ålder 12-15 år), en mystisk saga som med fördel läses av vuxna. Den handlar om Jacob som efter sin farfars dramatiska död inte kan släppa tanken om att ta reda på mer honom. I sin barndom tittade han ofta i farfaderns låda med gamla märkliga foton och hans lyssnade på farfaders fantastiska berättelser om sin uppväxt. Nu, när Jacob själv börjar närma sig vuxen ålder, har han accepterat att det var sagor och fantasier men han vill ändå se barnhemmet på den karga ön Cairholm där farfadern blev placerad på barnhem, 12 år gammal. Han övertalar sina föräldrar om att få åka dit, hans pappa följer med, och han får en oförglömlig sommar.

Boken är till stor del uppbyggd runt ett antal gamla autentiska foton som författaren lånat från privata arkiv från ett tiotal samlare. Jag gillade det greppet i boken, förundrades av fotografierna och läste med spänning när författaren berättade historier kring dem. Alla i bokcirkeln tyckte inte riktigt lika utan upplevde det som störande i berättelsen när författaren så uppenbart fick anpassa sin historia till foton han valt ut att ha med i boken.

Det här är en bok som innehåller allt från barn med särskilda gåvor, timewarps och mysterier. Det är en berättelse om längtan och sorg, kampen mellan det goda och det onda och om relationen mellan en farfar och hans barnbarn. Den var spännande, kuslig och fängslande och den kom till mig i precis rätt läge för att bota min lässvacka.

Jag var nämligen fast och läste ut den på ett par dagar och efter det släppte, så att säga, proppen. Tyvärr blev jag besviken på slutet för jag tyckte den ballade ur lite. Men jag ska absolut läsa uppföljaren Spökstaden!

Boken ges ut av Rabén & Sjögren och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är till exempel Ugglan och boken, Bokdetektiven och Bokblomma

söndag 24 januari 2016

Vikten att vara med i en bokcirkel

Illustration av Linda Vännström
Jag har tänkt på det många gånger. Hur glad jag är att jag är med i en bokcirkel. Hur mycket energi det ger mig att läsa samma bok som någon annan, prata om den, diskutera, skratta och äta frukost ihop. Jag kan känna mig trött och oinspirerad men efter en träff med mina cirkelkompisar så är jag pigg och glad igen!

Vi är ett gäng som har cirklat ihop i 4 år och hunnit läsa 37 böcker tillsammans! Och vi pratar verkligen om böckerna. Man hör ju om andra bokcirklar där de pratar om boken i tio minuter och sedan skvallrar om annat än böcker, så är det inte hos oss. Jag gillar att våra samtal handlar så mycket om böcker. Och om vi svävar iväg så beror det på att vi diskuterar ämnet som boken handlade om. Men visst surrar vi om annat också:) Vi kände inte varandra innan vi startade bokcirkeln och tack vare den har jag nu ett gäng fina vänner.

I år tänker vi ta hela bokcirkelkonceptet ett steg vidare och planerar en resa till Exmoor i september. Nästa helg ska vi träffas och bara prata resa. Anledningen till att vi valde Exmoor är att vi läst bra böcker som utspelar sig där och gett oss en lust att besöka området. Vi har last Belinda Bauers böcker och Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser.

Har du tips på fler böcker som utspelar sig i på Exmoorheden?
Är du med i en bokcirkel och vad betyder det för mig?

Låt kommentarerna flöda!


lördag 23 januari 2016

Kautokeino, en blodig kniv - Lars Pettersson

Den här boken har stått oläst i min hylla alldeles för länge, men nu är den utläst! Ja, faktiskt så läste jag ut den för rätt länge sedan...

Kautokeino, en blodig kniv är boken som läses och diskuteras i läsäventyret Norrbotten läser. På deras facebooksida så hittar du flera bra diskussionsfrågor.

Anna Magnusson är uppvuxen i Stockholm med har sina rötter i nordnorska Kautokeino där hon tillbringat sin barndoms somrar. Hennes samiska mamma var född och uppvuxen där men pratade aldrig desto mer om varför hon lämnade byn och familjen. Nu är mamman död och Anna arbetar som biträdande åklagare i Stockholm, lever ett liv som är väldigt annorlunda jämfört med släktens liv i Kautokeino. En vinterdag får hon ett samtal från sin mormor som vill att Anna kommer hem och rentvår kusinen Nils Mattis som anklagats för våldtäkt. När Anna kommer fram är inte saker så enkla,

Det här kan man läsa på baksidan av boken:
Bilen kränger på den isiga vägen och träffar renen med våldsam kraft. Anna Magnusson stannar, drar på sig yllemössan och hämtar kniven från bagageluckan. Det är mer än 30 grader kallt och klockan är halv två en februarinatt någonstans mellan Luleå och Pajala. Anna är uppvuxen i Stockholm och har aldrig funderat över sitt ursprung. Hennes samiska mamma berättade aldrig varför hon valde att flytta ifrån den avlägsna fjällbyn uppe i Nordnorge och lämna sin plats i den familjebaserade rendriften. Nu är Anna, som arbetar som biträdande åklagare, på väg upp till Kautokeino. Hennes mormor har ringt och bett henne komma och rentvå kusinen Nils Mattis, som är anklagad för våldtäkt. Men när Anna läser polisutredningen blir hon betänksam. Hur ska hon ställa sig i konflikterna? Hon har svårt att avläsa den främmande omgivningen. Vem ligger bakom de dödsfall som inträffar medan hon är där och vilka är det som vill röja henne själv ur vägen?

Jag tyckte mycket om den här boken och kanske alldeles särskilt tyckte jag om miljöbeskrivningarna. Kan inte låta bli att tänka att Kauotokeino blir skandinaviens motsvarighet de brittiska deckarna som utspelar sig i karga miljöer som Yttre Hebriderna och Shetlandsöarna. Författaren, om jag förstått det hela rätt, bor själv i Kautokeino men är inte född och uppvuxen där. Det finns ett slags mod att skriva en sådan här bok som skildrar en konflikt mellan samer och staten men också mellan olika samer, som ger en långt ifrån förskönande bild av renskötseln och jag kan inte låta bli att undra hur boken har tagit emot av Kautokeinoborna. Det vore intressant att höra mer om!

Boken ges ut av Ordfront förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...