header

header

torsdag 29 september 2016

NOS4R2 - Joe Hill

Den här boken alltså! Den tog mig med storm. Jag fullkomligt älskade den, så sjukt bra bok! (Kan möjligen ha mumlat just de orden - sjukt bra bok -  för mig själv under tiden jag läste...) Den är lång, nästan 700 sidor, men jag plöjde den på några dagar. Kunde inte slita mig från den. Och när jag inte läste så tänkte jag på den.
Handling (från baksidan av boken):
Young Victoria McQueen has a gift for finding things. All she has to do is ride her bike through the Shorter Way Bridge and she´ll come out wherever she needs to be...it´s an ability she keeps secret because no one would understand it. Until she discovers she´s not the only one with a special gift.
Charlie Manx takes children for rides in his 1938 Rolls Royce Wraith with its NOS4R2 vanity plate, driving them away from their families, their homes, even their own humanity. When they reach their destination they´ve changed, utterly. They´ve become Charlie´s children; as unstoppable and insane as Manx himself.
Only one kid ever escaped Charlie Manx: Vic McQueen. But the end of that nightmare was just the beginning of their leif-and-death battle of wills...a battle that explodes a quarter century later. Because now Manx has taken Vic´s son. And Vic McQueen is going to get him back. Or die trying.
Manx är en av de otäckaste figurer jag någonsin stött på. Han är elak, läskig, obehaglig och hans hjälpande hand Bing är en sådan där galning som man först tycker lite synd om, som sedan äcklar en och sen skrämmer ordentligt han också.

Och Vic McQueen är en äkta ofrivillig hjältinna, skör och stark på samma gång. Hon tvivlar på sig själv och sin mentala hälsa, på sin förmåga att vara mamma och på sina känslor för sin man. Jag gillar henne, gillar att hon är lite smågalen. Hon är en sådan komplex person och så...verklig. Det går att relatera till henne (sen får man ju hoppas att man själv skulle vara lika modig!).

Jag skrev om Joe Hills målande och uppfinningsrika språk redan när jag recenserade hans bok Horn. Hans förmåga att förmedla känslor och beskriva människor och miljöer. Jag ska ge ett exempel där han genom ett par meningar får mig att fysiskt känna Vics stegrande panik och rädsla att tappa kontrollen:

Vic had an awareness of threat she couldn´t quite isolate. It was like driving and suddenly knowing there was black ice under the tires and that sudden movement might send the car spinning out of control.

Tyvärr översätts inte Joe Hill till svenska längre. Av någon outgrundlig anledning såldes hans översatta böcker för dåligt! Har svårt att förstå det. Hur kommer det sig att folk inte har upptäckt honom! Men jag tycker att du ska läsa honom ändå! Han är dessutom en rolig och aktiv författare att följa på twitter. Här en tweet om the Shorter Way - och jag håller med honom, precis så föreställde jag mig bron!

NOS4R2 ges ut av Gollancz och kan köpas på Adlibris och Bokus

lördag 17 september 2016

Den som finner - Stephen King

Den som finner är andra och fristående delen i Kings trilogi om den fd kriminalaren Bill Hodges. Det dröjer faktiskt rätt långt in i boken innan Hodges dyker upp och berättelsen tar sin början innan händelserna i den första boken (Mr Mercedes).
Handling (förlagets beskrivning):
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och han romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om ätes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne.
Jag tyckte mycket om den här boken som både är en kärleksförklaring till litteraturen (även om Morris Bellamy kanske blir lite vääääl besatt av John Rothstein och böckerna om Jimmy Gold) och en skickligt uppbyggd deckarhistoria. Pete Saubers hittar ju verkligen en skatt som både innehåller pengar, som hans familj så väl behöver , och en litterär skatt som Pete slukar och värnar om.

Att ett barn får en betydelsefull roll i berättelsen hör till vanligheten i Kings böcker och han gör det så bra. Jag tänker att han är något så ovanligt som en vuxen som fortfarande minns och kan identifiera sig med barns känslor av lojalitet, rädsla, ensamhet och mod. Barn och vuxna har samma värde i Kings värd, något som inte är helt vanligt och det är en (av så många) anledningar till att King är en av mina absoluta favoritförfattare.

Och även om Den som finner är fristående från Mr Mercedes så väver han sakta och fint ihop de två berättelserna.

Läs den!

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är boksessed och Bims blogg




söndag 11 september 2016

Vattnet drar - Madeleine Bäck

Vattnet drar är en svensk skräckbok av debuterande författaren Madeleine Bäck som hypades rätt mycket i diverse bokbloggar och sociala medier i våras. Eftersom jag älskar skräck så blev jag nyfiken och lyssnade på den som ljudbok i början av juni.

Handling (förlagets text):
Så blir handen iskall. Ytan slutar  bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.

När jag sitter här vid datorn tre månader efter att jag läst boken så förbannar jag mig själv återigen - jag måste börja skriva ner tankarna om min läsupplevelse direkt efter en läsning, eller i alla fall inte vänta så här länge! Jag får nämligen fundera en hel del innan jag kommer ihåg så mycket av handlingen, å andra sidan kanske det säger en del om boken. Den har inte gjort någon bestående intryck på mig. Men lite minns jag så jag ska försöka sammanfatta det.

För det första; även om det förekommer blod och en hel del rysligheten så upplever jag boken mer som fantasy. Jag blir aldrig särskilt rädd. Tror jag har skrivit om det i en annan recension rätt nyligt när det var en bok i skräckgenren som inte gjorde mig rädd att det har med karaktärernas trovärdighet att göra. Jag blir riktigt, riktigt rädd när jag kan identifiera mig med karaktärerna och deras omgivning, när jag får känslan "det där kan hända mig också" och börjar se mig över axeln. Det vill jag ha när jag läser en skräckis.

I Vattnet drar så får jag inte den känslan för personerna med undantag för häxan i skogen (he, he, nu kan ni ju fundera på varför jag identifierar mig med henne). När jag är med henne så väcker boken lite efter känslan jag försöker beskriva.

Boken går samtidigt för långsamt som för fort. Författaren lyckas inte snabbt nog få mig att förstå personerna som befolkar berättelsen och jag undrar ofta hur sjutton hon ska hinna med att avsluta och knyta ihop det hon påbörjar (tills jag inser att det är bok 1 av 3...). Samtidigt så går vissa skeden väldigt fort och överrumplar mig.

Med det sagt så är det här inte en dålig bok och den är stark för att vara en debutbok, tyvärr föll den inte mig i smaken och jag kommer nog inte att läsa uppföljarna. Jag är inte tillräckligt nyfiken helt enkelt.

Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Läsa och Lyssna och Sagan om Sagorna

torsdag 8 september 2016

Inte en bok för mig...

Kommer ni ihåg boken (och filmen) Mitt liv som hund som kom ut 1983? Jag minns att jag älskade den. Läste boken en gång och såg filmen flera gånger.

För inte så länge sedan så damp det helt plötsligt, som en glad liten överraskning, ner ett bokpaket i brevinkastet. När jag öppnade så såg jag att det var en nyutgiven bok av Reidar Jönsson, alltså författaren till Mitt liv som hund. Boken heter En god man och när jag läste på baksidan så lät den lite smårolig. Nåja, jag började läsa den härom kvällen och är inte imponerad.

Make till krångligt språk och TRÅKIG humor får man leta. Det tog mig rätt lång stund innan jag insåg att huvudpersonen inte är typ 80 år utan i 40-års åldern, bara en sådan sak! När jag kom till sidan 90 så var måttet rågat, jag ska tala om varför. Huvudpersonen möter en rik homosexuell man som är nidbilden av just homosexuella män. Han utnyttjar yngre män, lurar dem, är äckligt gubbsjuk och en gång per år så bjuder han in andra rika homosexuella män och så leker de en vidrig lek (med övergreppstema, den är alltså inte busig och rolig) som heter Stjärtjakt. I say no more.

Jag vet ingenting om Reidar Jönsson men han misslyckades då totalt att få mig att skratta. Kanske tänkte han att genom att överdriva karaktärerna till karikatyrer så skulle det bli roligt och löjligt, jag vet inte? Och jag bryr mig inte heller. Lägger den här boken åt sidan nu, tänker inte slösa mer tid på den!

måndag 5 september 2016

Den andra kvinnan - Terese Bohman

Den andra kvinnan läste vi tillsammans i bokcirkeln och pratade om vid träffen i början av juni - som ni märker ligger jag lite efter i "recenserandet"... Jag ska försöka komma i kapp för det är så svårt att sammanfatta vad man tyckte så långt efteråt, men jag gör ett försök.

Handling (förlagets beskrivning):

Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarkin, efter läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Hon återfinns i bespisningen. Men hon drömmer om att en dag bli författare, att flytta någon annanstans och leva ett helt annat liv.

En dag när det regnar råkar hon i samspråk med läkaren Carl Malmberg och han erbjuder henne skjuts hem. Det blir startpunkten för en passionerad kärleks­historia mellan en gift man och en älskarinna som drömmer sig bort.

Det jag minns bäst av samtalet vi hade om boken var att de andra tyckte så mycket bättre om boken än vad jag gjorde. Lite så att det gav mig känslan "vad har jag missat" eller "är jag inte lika smart som de andra". För jag förstår nämligen att det är en väldigt välskriven bok med vackert språk, en bok som man på något sätt borde tycka om. Men jag tyckte den var på gränsen till tråkig och hade dessutom väldigt svårt för huvudkaraktären, svårt att förstå henne. Just det sistnämnda har jag märkt löper som en röd tråd genom böcker som inte har fallit mig i smaken. Det behöver inte vara så att jag ska tycka om huvudkaraktären (karaktärerna) för att tycka om boken men jag måste förstå dem. De måste väcka något inom mig, få ingång mig på något sätt och det saknas mig i Den andra kvinnan. Jag kan inte relatera till hennes känslor och framförallt inte till hennes upptagenhet av vedervärdige mannen Carl Malmberg.

Min bokcirkelkompis och fellow bokbloggare Bokblomma har skrivit en fantastiskt bra recension (klicka på länken och läs den!). Hon skriver bland annat så här:


Klass och vad klass och bakgrund gör med människor ligger också som ett lager genom hela berättelsen. Bohman redogör insiktsfullt och på pricken för klassresenärens svårigheter. Det är inte alla som förstår att klass inte har så mycket med pengar att göra, som en känsla av att på något sätt vara underlägsen och inte få höra till; en känsla av att inte kunna ta för sig eller ha rätt att försöka leva ut sina drömmar. Klass har inte så mycket med lön och utbildning att göra som många tror. Jag vet inte om människor från privilegierade bakgrunder förstår detta ens efter att ha läst en sådan här bok, men för mig är det här en läsning som går rakt in i hjärtat. Jag nickar hela tiden och känner att Bohman som ingen annan författare har lyckats skildra precis den där känslan av underlägsenhet och maktlöshet som finns hos den som befinner sig långt ner på hierarkin. Hon blottar alla mekanismer som ligger där och lurar. Hon skildrar de privilegierades attribut, inte bara Svenskt tenn-inredningen, utan kanske framför allt den självklarhet med vilken de privilegierade kan unna sig smått och stort i livet och den självklarhet det är för dem att storsint prata om mångfald och feminism från deras egna blinda ovanifrånperspektiv.

Efter att ha läst det och efter samtalet i bokcirkeln så gör jag följande reflektion:

Jag kommer från en privilegierad bakgrund. Inte på så sätt att jag är uppvuxen i en familj med obegränsade ekonomiska medel, men som barn upplevde jag aldrig att vi/jag var begränsad på något sätt. Det har alltid varit en självklarhet att studera på universitet och att ha en palett att välja mellan som vuxen, att få göra det som jag vill göra. Att jag kan bli något. Vi var på semestrar, utomlands och i Sverige, och jag fick åka som utbytesstudent till USA ett år. Det är kanske som Bokblomma skriver att jag utifrån den bakgrunden inte förstår klassresenärens svårigheter fullt ut. Intellektuellt kan jag förstå det men förmodligen inte emotionellt. Jag kan inte identifiera mig med det. Jag inbillar mig (baserat på tidigare läsupplevelser) att jag hade kunnat göra det om berättarjagets bakgrund på ett tydligare sätt hade varit en av utsatthet. Alltså om hon exempelvis vuxit upp i en väldigt socialt utsatt familj.

ELLER så är det språket som gör att jag inte emotionellt kan ta till mig budskapet. Kanske har det att göra med var i livet jag befann mig när jag lyssnade på boken, eller precis på grund av det, att jag lyssnade och inte läste.

Trots att jag verkligen har förakt att analysera varför min upplevelse av boken var så annorlunda de andras så har jag inte ett svar på det. Den föll mig bara inte i smaken, inte då i alla fall.

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Läsresan, Feministbiblioteket och Att leva loppan

lördag 3 september 2016

Svarta havet - Kéthévane Davrichewy

Den här boken fick jag på Bokmässan i Göteborg 2012 och den har stått oläst i min hylla sedan dess men nu äntligen har jag läst den! Jag hade inte några förväntningar på boken och får väl ärligt säga att   baksidestexten aldrig fångat mitt intresse. Visade sig att det är en liten pärla som stått bortglömd i bokhyllan!

Svarta havet börjar med att Tamouna vaknar i sin lilla lägenhet i Paris. Det är hennes 90-årsdag och det ska hållas kalas. Hela släkten är inbjuden och barnen och barnbarnen stökar och förbereder inför festen. Tamouna själv oroar sig mest över om hennes ungdomskärlek Tamas ska komma som han lovat eller inte. Födelsedagen och pratet om alla släktingar väcker minnen till liv och berättelsen för sig bakåt i tiden.

Tamouna föddes i Georgien. På somrarna åkte hon med familjen till morföräldrarnas sommarhus vid Svarta Havet där hon 15 år gammal möter Tamas för första gången och blir häftigt förälskad. Men så invaderas landet av Röda Armén och Tamouna och hennes familj tvingas fly till Frankrike och Paris där de skapar sig ett nytt liv samtidigt om drömmen om hemlandet hela tiden finns där.

Davrichewys vackra, poetiska språk bidrar till en väldigt speciell stämning i boken. När jag nu tänker tillbaka på boken (det är ett par månader sedan jag läste den) så infinner sig en varm, lite sorgesam, känsla i kroppen. Jag tänker på Tamouna som i gränsen mellan barndom och vuxenliv tvingas bryta upp och fly hals över huvud. Som inte hinner säga farväl till sina morföräldrar, som tvingas lämna allt hon tycker om och vars första förälskelse aldrig får blomma ut på grund det som händer i hennes land. Den väcker också många tankar över det som händer i världen just nu, på alla människor som befinner sig på flykt.

Boken gavs ut av Wahlström och Widstrand men finns inte längre att köpa, men du hittar den alldeles säkert på biblioteket. Ett hett tips är att leta rätt på den och låta den uppsluka dig.

Andra som bloggat om boken är LitteraturMagazinet, Sofies bokblogg och mimmimariesböcker

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...