header

header

måndag 12 februari 2018

Stalpi - Stefan Spjut

Det har gått tio år sedan händelserna som utspelade sig i Spjuts debutroman Stallo. Susso har isolerat sig i ett hus utanför Vittangi tillsammans med den besynnerliga ekorren. Hennes mamma Gudrun oroar sig över sin dotter och för det bedrägliga lugnet. Hon bara väntar på saker ska börja gå illa igen. En dag träffar Gudrun på Sussos barndomskompis Diana som har utbildat sig till läkare och skaffat familj. Gudrun ber Diana att ta kontakt med Susso igen, åka ut och hälsa på henne vilket Diana något motvilligt gör. Ett beslut som får förödande konsekvenser både för henne själv och för hennes familj.

Samtidigt så händer flera saker. En varg fångas in och transporteras söderut, men under transporten så händer något. Djuret kommer lös, den ena mannen som transporterar det dör och den andra genomgår en förvandling som skrämmer bort hans familj och för honom i famnen på en mycket märklig äldre kvinna. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket. Gudrun oroar sig för att han ska söka upp Susso som var den som fick honom bakom lås och bom.

Stalpi är ett av de samiska språkens ord för varg vilket ger en ledtråd till vilka mytiska varelser som befolkar den här boken. I Stallo var det troll som kunde byta skepnad till här är det "människor" som hamnskiftar till vargar. Jag gillar att boken baseras på samisk folktro men saknar samerna i boken...

Jag tyckte om den här boken men den nådde tyvärr inte upp till samma höjder som Stallo. För det första så är det så många karaktärer så att jag hade svårt att hålla reda på alla. Jag lyssnade på boken och då är det dessutom lite svårare än om man läser och kan bläddra tillbaka. Jag känner också ett avstånd från Susso, jag hade velat veta lite om hur hon har haft det de senaste tio åren men får alldeles för lite information om det. Jag saknar hennes nyfikenhet och driv som hon helt har tappat efter händelserna i Stallo och som hon inte riktigt får tillbaka. Tycker också att berättelsen hoppar väl mycket mellan de olika delberättelserna och karaktärerna. Även om jag som läsare förstår helheten och hur allt hänger ihop så får inte författaren ihop alla olika perspektiv fullt ut.

Jag är ändå glad att jag läste Stalpi. Det kanske låter som att jag tyckte den var dålig, men så är det inte alls. Kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar på den. Jag trivs med att vara i Spjuts värld med alla knytten och mytiska varelser. Jag önskar bara att han hade fått ihop historien bättre.

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Läsvärd eller inte, Kulturkofta och Läsa och lyssna





Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...