header

header

tisdag 23 april 2019

Kärlekens Antarktis - Sara Stridsberg

Jag visste inte vad jag hade att vänta när jag började lyssna på den här boken. Det jag visste om henne innan lyssningen var att många älskar hennes författarskap, att hon blev invald i akademin men valde att begära utträde i samband med hela Frostensson/Horace/Jean-Claude-historien och att hon har sett cool ut på bilder i samband med det.

Handling (förlagets text):
"Och det var juni, det var månaden för att försvinna, månaden för att bli hittad i stycken, månaden för att förlora sitt huvud, sin tunga och sitt kön."
En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.

Mitt omdöme:
Den här boken fullkomligt knockade mig! Minns att jag efter att ha lyssnat klart (några månader sedan) gick omkring och rekommenderade den till allt och alla.

Berättarrösten är den mördade kvinnan, Inni, som både tittar tillbaka på sitt liv, återvänder till skogen och tiden för sin död och svävar över Stockholm och tittar ner på sina barn och sina föräldrar, följer deras liv. Boken är skriven i jagform och som läsare så befinner jag mig i Innis huvud hela tiden, och det är smärtsamt och ensamt.

Inni blev bara 24 år, en man plockade upp henne på gatan när hon sålde sin kropp, mördade henne och slängde henne som skräp, avfall, i skogen. Hon växte upp med sina alkoholiserade och grälande föräldrar och en bror som dog när han var liten. Han drunknade när det var meningen att Inni skulle passa honom. Inni vänder sig till drogerna för att dämpa sin smärta, sin ensamhet och sin ilska. Hon blir kär och träffar Shane som vill att de ska sluta med droger när de får Valle, men det går inte och tillslut så låter hon Socialtjänsten ta Valle till en annan familj. När hon blir gravid igen, med Solveig, så bestämmer hon sig för att lämna bort henne direkt efter födseln. Det är så mycket smärta i detta. För trots att hon väljer drogerna framför sina barn så älskar hon dem. Förtvivlan över att inte kunna vara den mamma som de behöver är oerhört smärtsamt.

Det finns sekvenser i boken då jag fulgråter och det gör ont i magen. Boken gick rakt igenom, direkt in i hjärtat. Jag tror det har med Stridsbergs språk att göra. Det är poetiskt utan att vara svårt och som författare så har hon inte distanserat sig till sina karaktärer överhuvudtaget. Hon är Inni när hon skriver, fantiserar jag. Men mitt i alla smärta och grymhet så finns det också värme och kärlek. Valle - som jag älskar den besvärliga ungen när jag läser. Och det finns kärlek mellan medlemmarna i den här dysfunktionella familjen som behandlar varandra så illa, ibland lyser den stark.

Mordet på Inni har en hel del likheter med fallet Catrine de Costa men Stridsberg hävdar att det inte handlar om henne. Och det kanske det inte gör. Det finns förmodligen en hel del fler fall av styckmord på prostituerade kvinnor som också har "inspirerat" till den här boken.

Läs den!

Boken ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus.


Andra som bloggat om boken är och dagarna går..., Feministbiblioteket och Kulturloggen.












Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...