Okej, nu känns det lite som att jag ska svära i kyrkan eller nåt... Jag har förstått att Tom Malmquist har haft ett väldigt bra och känsligt sommarprat där han berättat historien som också ligger till grund för hans bok. Och missförstå mig inte, det är tragiskt och sorgligt.
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv handlar om Tom själv och om hans fru Karin som dog när de väntade sitt första barn. Karin insjuknade under graviditeten. Barnet, en liten dotter, fick förlösas via kejsarsnitt, och i boken springer Tom i sjukhusets kulvertar mellan intensivvårdsavdelningen och neonatalavdelningen.
Ämnet är så otroligt sorgligt, ett ämne som borde beröra mig djupt - ändå gråter jag inte en enda gång under lyssningen. Innan jag började läsa boken var jag övertygad om att läsningen skulle bli ångestladdad och att jag skulle fulgråta större delen av boken. Döden är väldigt känslig för mig. Men det blev inte så.
Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket och Pocket och när vi träffades för att prata om boken så kände jag mig glad att jag inte var den enda som inte berördes av boken. Då berodde det inte på att jag är helt känslokall. Det var så, mer eller mindre, för alla. Vi pratade mycket om vad det kunde bero på och kom fram till att Malmquist är distanserad i sitt berättande, han framstår inte som särskilt sympatisk så det är svårt att tycka synd om honom och han förmedlar inte heller någon djup känsla för sin dotter (vilket är en bidragande del till att vi inte finner honom särskilt sympatisk).
Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Män som läser, Boktanken och designmadde
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv handlar om Tom själv och om hans fru Karin som dog när de väntade sitt första barn. Karin insjuknade under graviditeten. Barnet, en liten dotter, fick förlösas via kejsarsnitt, och i boken springer Tom i sjukhusets kulvertar mellan intensivvårdsavdelningen och neonatalavdelningen.
Ämnet är så otroligt sorgligt, ett ämne som borde beröra mig djupt - ändå gråter jag inte en enda gång under lyssningen. Innan jag började läsa boken var jag övertygad om att läsningen skulle bli ångestladdad och att jag skulle fulgråta större delen av boken. Döden är väldigt känslig för mig. Men det blev inte så.
Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket och Pocket och när vi träffades för att prata om boken så kände jag mig glad att jag inte var den enda som inte berördes av boken. Då berodde det inte på att jag är helt känslokall. Det var så, mer eller mindre, för alla. Vi pratade mycket om vad det kunde bero på och kom fram till att Malmquist är distanserad i sitt berättande, han framstår inte som särskilt sympatisk så det är svårt att tycka synd om honom och han förmedlar inte heller någon djup känsla för sin dotter (vilket är en bidragande del till att vi inte finner honom särskilt sympatisk).
Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Män som läser, Boktanken och designmadde
Kommentarer