För tre år sedan kom min då fem år gamla son hem från dagis och deklarerade att han ville börja läsa Harry Potter. Ja, ni kan väl gissa min reaktion...självklart började vi läsa. Lustigt nu fick vi rätt många reaktioner från omgivningen om att han var för liten för Harry Potter, både för att den skulle vara för svår och för att den är för läskig för en femåring. Men jag skulle aldrig få för mig att döda lusten att läsa och skulle aldrig få för mig att vägra någon, särskilt ett barn, en läsupplevelse! Jag tänker att man alltid uppfattar en bok, en berättelse, utifrån den situation man befinner sig i livet. Klart att en femåring inte förstår Harry Potter på samma sätt som jag som är vuxen, men vem säger att det ena sättet att ta till sig berättelsen är fel och den andra rätt? Under läsningen, särskilt första året, så tog jag som vana att stanna upp i läsningen med jämna mellanrum och dubbelkolla hur han hade förstått det som hänt (ibland blir det ju rätt abstrakt och det kan vara s...