Jag börjar det här inlägget med att konstatera att Min mormor hälsar och säger förlåt är en helt fantastisk bok! Jag håller också med om texten på baksidan som konstaterar: "En normal roman om annorlunda människor. Eller möjligen tvärtom" Precis som i En man som heter Ove så är grundtemat i boken sorg. I den här boken så är det sjuåriga Elsa som sörjer sin galna mormor. Ja, det finns en del andra männsikor som sörjer också... Jag låter baksidetexten beskriva handlingen: Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det. Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär. Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget...