Jag har läst flera av Inriðasons böcker där den vresige kriminalkommissarien Erlendur Svensson löser mordfall. Det som skiljt ut de böckerna från andra deckare är den torra humorn samt Erlendurs vitsighet som blandas med hans cynism och depressiva drag. I Mörka strömmar får vi i stället följa Elínborg eftersom Erlendur har gett sig iväg till sina barndomstrakter på östra Island. Elínborg är inte Erlendur och det tar mig ungefär halva boken innan jag helt förlikar mig med denna karaktär. Hon är tyvärr en ganska stereotypisk skildring av en yrkesarbetande kvinna; hon oroar sig för att hon försummar sina barn, hon älskar att laga mat men har inte tillräckligt med tid för det och hennes man får göra uppoffringar för att hon ska kunna ha det jobb hon har. När jag har kommit över det så inser jag att själva mordgåtan är rätt spännande ändå. En man hittas mördad i sin lägenhet och de enda spår man hittar av en annan person är en tandooridoftande sjal samt att offret har på...