Silvervägen blev ganska hajpad när den gavs ut och vann bästa svenska kriminalroman 2018. Nu, tillslut, har jag också läst den. Eller lyssnat på den om man ska vara noga. Handling (förlagets text): Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar ut vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade. Mitt omdöme: Jag föll pladask för Stinas Jacksons debutroman. Det är något med miljön, att få åka med Lelle längs vägen jag själv åkt många gånger, i kom