...med näsan i en bok...

Jag lyssnade på Ekmans bok där Marie Göranzon gör en helt fantastisk inläsning med en stark inlevelse i texten utan någon slags överdramatisering. Handling (förlagets text): Dagbok förd mellan 7 nov 2011 9 mars 2012. I form av en extra hjärna. För en som inte skulle kunna minnas själv. Anteckningarna lästes upp under sommaren 2012. Vi grät. Avbröt. Fortsatte. Tacksamma över var vi var. Och kunde ta del av detta. Som just minnen. Detta är sista akten. Vi har fått umgås igen. Men jag gråter ensam denna gång. M.L. Ekman 2018 Gösta Ekman blev sjuk och hamnade på sjukhus. För att minnas den här perioden antecknade Marie-Louise Ekman de som skedde. Resultatet blev en gripande och kärleksfull skildring av en svår tid. Mitt omdöme: När jag lyssnar känner jag att jag är där med Marie-Louise i lägenheten (när hon är ensam eller när hon är där med Gösta), på sjukhuset, i sorgen. jag sitter där som en fluga på väggen som fått tillåtelse att ta del av all sorg och kä...

Jag lyssnade på den här boken, inläst av författaren själv, eftersom jag hade tänkt gå och lyssna på henne när hon besökte Bokcaféet Pilgatan här i Umeå. Tyvärr så fick jag förhinder och tog mig aldrig dit, men boken lyssnade jag igenom med god behållning. Handling (förlagets text): Varför är det oftast kvinnor som ställer frågor i samtal? Varför är det en triumf för äldre män att ha unga kvinnor? Och varför har vår tid så svårt med äldre kvinnors kroppar? Åsa Beckman är en av samtidens mest uppskattade och lästa krönikörer. Med skarp och varm blick fångar hon allt det osynliga som pågår mellan män och kvinnor i vardagen där mycket av livet levs. Mitt omdöme: I den här boken har Beckman samlat några av de krönikor som hon har skrivit genom åren. Flera av dem hade jag läst tidigare när de publicerats. Tyvärr, får jag lov att säga, så är det många igenkänningsfaktorer i dem. Hon är duktig på att beskriva mönster i relationen kvinnor/män, manligt och kvinnligt som finns i samhälle...

Frågan är om jag någongång lyckas med att ha läst allt av Stephen King. Jag tror knappast det, han har ju producerat en hel del genom åren, men jag jobbar på det. Jag har nu lyssnat på Full Dark, No Stars som innehåller fyra (rätt långa) noveller. Handling (förlagets text): 'I believe there is another man inside every man, a stranger...' writes Wilfred Leland James in the early pages of the riveting confession that makes up 1922 , the first in this pitch-black quartet of mesmerizing tales from Stephen King, linked by the theme of retribution. For James, that stranger is awakened when his wife Arlette proposes selling off the family homestead and moving to Omaha, setting in motion a gruesome train of murder and Madness. In Big Driver , a cozy-mystery writer namned Tess encounters the stranger is along a back road in Massachusetts when she takes a shortcut home after a book-club engagement. Violated and left for dead, Tess plots a revenge that will bring her face to face...

Barnet är den andra boken om journalisten Kate Waters. Jag har tidigare läst Änkan och skrivit om den här . Handling (förlagets text): När ett gammalt hus rivs i ett bostadsområde i London upptäcker en av byggarbetarna ett barnskelett, begravet åratal tidigare. Fyndet blir inte mer än en liten notis i kvällstidningen, som de flesta bläddrar förbi. Men för tre personer är nyheten omöjlig att ignorera. För en kvinna är den en påminnelse om hennes livs värsta händelse. För en annan väcks en skräck om att en fruktansvärd hemlighet kommer att avslöjas. och för en tredje, journalisten Kate Waters, är det en första ledtråd i ett mysterium. I jakten på en bra story hittar Kate kopplingar till ett brott som skakade decennier tidigare. Stegvis dras hon in i det förflutna och i liven hos de människor som bodde i kvarteren runt byggarbetsplatsen. Bit för bit lägger hon pusslet som bildar den spektakulära sanningen. Mitt omdöme: Barton har utvecklats och jag tycker att den här boken är ...

Så är vi nu framme vid den sista och avslutande delen i Karin Smirnoffs trilogi och janakippo. Jag har skrivit om de andra två i de senaste två inläggen här på bloggen. Den här boken kastade jag mig över (i ljudboksformat) så snart den kom ut och lyssnade färdigt på den på ett par dagar. Handling (förlagets text): janakippo lämnar Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig. Kanske innebär det en chans till ett värdigt liv. Med kärleken och konsten som kraft. Om det inte vore för John bror diana och de andra som kallar från norr. Mitt omdöme: Boken tar vid där förra boken slutade och för att inte avslöja för mycket om den så ska jag inte orda om det. Det jag vill säga om boken är att den är otroligt stark och känslomässig. Det gör nästan fysiskt ont att lyssna på. En stark skildring av när man måste släppa taget om någon man älskar. Det här är möjligen den svaga boken i trilogin ...

Här kommer inlägg nummer två om böckerna om janakippo. Min text om första boken hittar ni här . Handling (förlagets text): Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut å den destruktiva relationen med John. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin marta ser hennes man, som är präst, inte med blida ögon på deras relation. Mitt omdöme: Det var en fröjd att återvända till Smirnoffs värld. Eller fröjd och fröjd, mycket är ju elände, våld och ångest, men jag hade längtat efter karaktärerna och eft...

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror. Handling (förlagets text): I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel. Mitt omdöme: Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är...