Jag gillar Marie Hermansons böcker. De pendlar på något sätt alltid mellan sagan och verkligheten, i gränslandet däremellan, i skymningslandet. Som läsare vet jag inte vad jag har att vänta när jag slår upp pärmen till en ny bok av henne, förutom just detta att jag kommer att tas till en värld där jag inte har varit tidigare. I Skymningslandet möter vi Martina 22 år som har ett riktigt skitjobb (både bildigt och bokstavligt talat) som timanställd hotellstäderska. När tjejen hon hyr i andra hand av säger att hon måste flytta ut åker hon hem till sina föräldrar bara för att upptäcka att hennes gamla rum inte finns kvar. Föräldrarna har renoverat och tagit bort en vägg. För Martina känns det som att hon inte har någon plats kvar hos dem. Så träffar hon sin gamla kompis Tessan som erbjuder henne en lösning på allt. Tessan jobbar och bor hos en gammal dement tant på en herrgård i närheten, Martina får också jobb och husrum där. Tanten befinner sig mentalt i 40-talet och tjejerna kl...