...med näsan i en bok...

Eftersom jag ligger efter med att skriva om böcker jag läst eller lyssnat på så får jag börja det här inlägget likt många andra... Det börjar vara ett tag sedan jag lyssnade på den här boken. För jag lyssnade alltså till den som ljudbok. Så här i efterhand så känner jag att det är en bok som jag önskar att jag hade läst old fashioned style i stället. Jag har upptäckt att skräck inte gör sig lika bra som exempelvis deckare i ljudboksformatet och jag misstänker att jag har missat en del nyanser i den. Färjan  är Strandbergs debutbok som "ensamförfattare". Han har tidigare skrivit Engelforstrilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. När jag hörde att Strandberg skrev på en skräckbok så blev jag riktigt förväntansfull och hade höga förhoppningar på Färjan . Jag blev inte besviken! Mest imponerad är jag nog av att Strandberg lyckats göra något nytt av vampyrer och att de tack och lov inte är några glittrande varelser á la twilight utan riktigt otäcka, blodtörstiga mons...

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn  - boken som gav mig läslusten tillbaka! I höstas drabbades jag av något så ovanligt som en lässvacka. Jag hade varken lust eller ork att läsa. Jag som alltid brukar läsa MINST en halvtimme varje kväll innan jag ska sova, som brukar säga att jag inte kan somna utan en kvällssaga. Till och med om jag varit ut och svirat en sen kväll så brukar jag öppna en bok och läsa några sidor. Plötsligt befann jag mig i ett tillstånd där jag i perioder inte tittade åt min bok på flera dagar. Jag orkade inte och kände inte för att läsa. Jag lade huvudet på kudden och somnade på en minut. Så i december så var det min tur att välja boken som skulle läsas i bokcirkeln och jag ögnade igenom listan över olästa böcker. Blicken fastnade på denna bok som förutom text innehåller en hel del bilder - perfekt! tänkte jag. Och så rätt jag hade! Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är en ungdomsbok (rekommenderad ålder 12-15 år), en mystisk saga som med förd...

Illustration av Linda Vännström Jag har tänkt på det många gånger. Hur glad jag är att jag är med i en bokcirkel. Hur mycket energi det ger mig att läsa samma bok som någon annan, prata om den, diskutera, skratta och äta frukost ihop. Jag kan känna mig trött och oinspirerad men efter en träff med mina cirkelkompisar så är jag pigg och glad igen! Vi är ett gäng som har cirklat ihop i 4 år och hunnit läsa 37 böcker tillsammans! Och vi pratar verkligen om böckerna. Man hör ju om andra bokcirklar där de pratar om boken i tio minuter och sedan skvallrar om annat än böcker, så är det inte hos oss. Jag gillar att våra samtal handlar så mycket om böcker. Och om vi svävar iväg så beror det på att vi diskuterar ämnet som boken handlade om. Men visst surrar vi om annat också:) Vi kände inte varandra innan vi startade bokcirkeln och tack vare den har jag nu ett gäng fina vänner. I år tänker vi ta hela bokcirkelkonceptet ett steg vidare och planerar en resa till Exmoor i september. Nästa he...

Den här boken har stått oläst i min hylla alldeles för länge, men nu är den utläst! Ja, faktiskt så läste jag ut den för rätt länge sedan... Kautokeino, en blodig kniv  är boken som läses och diskuteras i läsäventyret Norrbotten läser. På deras facebooksida  så hittar du flera bra diskussionsfrågor. Anna Magnusson är uppvuxen i Stockholm med har sina rötter i nordnorska Kautokeino där hon tillbringat sin barndoms somrar. Hennes samiska mamma var född och uppvuxen där men pratade aldrig desto mer om varför hon lämnade byn och familjen. Nu är mamman död och Anna arbetar som biträdande åklagare i Stockholm, lever ett liv som är väldigt annorlunda jämfört med släktens liv i Kautokeino. En vinterdag får hon ett samtal från sin mormor som vill att Anna kommer hem och rentvår kusinen Nils Mattis som anklagats för våldtäkt. När Anna kommer fram är inte saker så enkla, Det här kan man läsa på baksidan av boken: Bilen kränger på den isiga vägen och träffar renen med våldsa...