Sophia arbetar på en liten advokatbyrå och har aldrig haft något stort fall som blivit massmedialt uppmärksammat. Även om hon tycker att hon gör ett bra och viktigt jobb för mer mediokra brottslingar så vill hon verkligen ha ett utmanande brottsmål. Så blir hon företrädare för Alex Andersson i ett LVU-mål- (LVU = Lagen om vård av unga). Till en början är det inte något speciellt med det. Alex är sju år gammal, hamnar i slagsmål på skolan, har svårt att koncentrera sig och svär som en sjöman. När hans lärare en dag upptäcker att hans lilla kropp är täckt av blåmärken och brännmärken från cigaretter så tar hon kontakt med socialtjänsten som tvångsomhändertar honom. Och det är där Sophia kommer in.
Men så händer saker en midsommarafton när Alex ska få prova att vara hemma hos sin mamma igen. Alex blir misstänkt för ett allvarligt brott och Sophia kämpar för att ta reda på vad som verkligen har hänt den lilla grabben. Till sin hjälp har hon bland annat kriminalinspektör Adam Sahla som är expert på brott mot barn och på att förhöra barn. Hon rådfrågar även sin morfar Sture, en pensionerad barnpsykolog, ibland. Även om hon gör det motvilligt, de har en mycket komplicerad relation. Sophia är uppvuxen med sin mormor och morfar eftersom hennes mamma inte klarade av att ta hand om henne när Sophia var liten.
Jag tror faktiskt att jag tyckte bättre om den här boken än om Störst av allt. Historien om Alex gick rakt in i mitt hjärta. Persson Giolito beskriver denna struliga lilla slagskämpen med sådan ömhet men även realistiskt. Hur svårt det är att närma sig barn som inte litar på någon och motarbetar alla vuxna. Det är så fint. Relationen mellan Alex och hans lärare Lisa ger en bra bild av hur viktig skolan är för utsatta barn. Det finns också ett avsnitt i boken där hon har skrivit in sin pappa Leif GW - jätteroligt!
Missa inte den här boken som ges ut av Wahlström och Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Annikas litteratur- och kulturblogg och Kulturbloggen
Kommentarer