John Holdsworth förlorar år 1786 sin son Georgie i en drunkningolycka. Hans fru Marie bevittnar olyckan och blir aldrig mer sig lik. Hon är övertygad om att Georgies ande finns kvar i huset och kommunicerar med henne. Hon spenderar en hel del pengar på seanser och liknande. John tror inte alls på detta och i sin ilska över människor som tjänar pengar på andras olycka skriver han boken "The Anatomy of Ghosts" för att bevisa att spöken och andar inte existerar. Han är bokhandlare och hans lager av böcker brinner upp vilket ruinerar honom. Han måste sälja huset men Marie är förtvivlad, hon vägrar att lämna stället som Georgie besöker och en tidig morgon hittas hon drunknad. John får aldrig veta om det är en olycka eller självmord.
Den rika änkan Lady Anne Oldershaw kontaktar Holdsworht en dag och vill anlita honom för ett uppdrag. Hon har läst hans skrift och vill ha hans hjälp med sonen Frank som påstår att han sett ett spöke. Frank är student vid Cambridge men har sedan spökincidenten blivit tokig och är inspärrad på mentalsjukhus. John antar uppdraget och berger sig till Cambridge där han får bo hos rektor Carbury och hans fru Elinor. Det visar sig att universitetet är en värld full av mysterier, intriger, maktspel och hemligheter. En värld som Holdsworth dras allt djupare in i.
Jag tror att det var hos Bokomaten jag först läste om boken. Hon hade läst den på orginalspråk och jag föll handlöst för titeln The Anatomy of Ghosts och att handlingen utspelar sig i Cambridge. Sedan dess har den funnits med på min Att läsa-lista och nu har jag alltså gjort slag i saken.
Det tog ganska lång tid för mig att komma in i Natttvandraren. Eller rättare sagt, de första 30-40 sidorna håller mig i ett hårt grepp, men sedan tappar den mig... När Holdsworth kommer till Cambridge framstår allt som så smutsigt och äckligt, människorna beskrivs som fula och osympatiska och jag tycker inte om någon av karaktärerna. De fattiga lever ett fruktansvärt hårt liv i smuts och elände och de rika lever ett utsvävande liv av fylleslag där de spyr ner sig och beter sig allmänt svinaktigt.
Jag har också vissa problem med språket, och jag tror inte att detta beror på översättningen. Här är ett citat för att visa vad jag menar:" Tungan rörde sig mellan läpparna. Han hade hållit rösten neutral och oberörd, men de snabba tungrörelserna gav intryck av att det var något ondskefullt i görningen." (s.139) Jag har ingen aning om vad Taylor menar där. Hur kan tungrörelser visa att något ondskefullt är i görningen, jag får inte ihop det. Ser inte bilden framför mig...
Historien går också segt framåt och jag har svårt att hålla intresset uppe. Men efter ett tag händer det något och boken väcker mitt intresse igen. Det är när Holdsworth smugglar ut Frank ur mentalsjukhuset och bosätter sig med honom och en betjänt i en by utanför Cambridge. Franks galenskap och egenskap att börja kvacka när saker och ting blir för känsliga är befriande. Boken ökar också i tempo, intrigen tätnar och jag blir nyfiken på vad som egentligen hände den där kvällen när Frank såg spöket. Den infriade inte mina förväntningar men var helt ok.
Andra som bloggat om boken är Stinghyllan, Bokhora och Bokstävlarna
Det är Månpocket som gett ut boken. Du kan köpa den på Bokus och Adlibris
Den rika änkan Lady Anne Oldershaw kontaktar Holdsworht en dag och vill anlita honom för ett uppdrag. Hon har läst hans skrift och vill ha hans hjälp med sonen Frank som påstår att han sett ett spöke. Frank är student vid Cambridge men har sedan spökincidenten blivit tokig och är inspärrad på mentalsjukhus. John antar uppdraget och berger sig till Cambridge där han får bo hos rektor Carbury och hans fru Elinor. Det visar sig att universitetet är en värld full av mysterier, intriger, maktspel och hemligheter. En värld som Holdsworth dras allt djupare in i.
Cambridge |
Det tog ganska lång tid för mig att komma in i Natttvandraren. Eller rättare sagt, de första 30-40 sidorna håller mig i ett hårt grepp, men sedan tappar den mig... När Holdsworth kommer till Cambridge framstår allt som så smutsigt och äckligt, människorna beskrivs som fula och osympatiska och jag tycker inte om någon av karaktärerna. De fattiga lever ett fruktansvärt hårt liv i smuts och elände och de rika lever ett utsvävande liv av fylleslag där de spyr ner sig och beter sig allmänt svinaktigt.
Jag har också vissa problem med språket, och jag tror inte att detta beror på översättningen. Här är ett citat för att visa vad jag menar:" Tungan rörde sig mellan läpparna. Han hade hållit rösten neutral och oberörd, men de snabba tungrörelserna gav intryck av att det var något ondskefullt i görningen." (s.139) Jag har ingen aning om vad Taylor menar där. Hur kan tungrörelser visa att något ondskefullt är i görningen, jag får inte ihop det. Ser inte bilden framför mig...
Historien går också segt framåt och jag har svårt att hålla intresset uppe. Men efter ett tag händer det något och boken väcker mitt intresse igen. Det är när Holdsworth smugglar ut Frank ur mentalsjukhuset och bosätter sig med honom och en betjänt i en by utanför Cambridge. Franks galenskap och egenskap att börja kvacka när saker och ting blir för känsliga är befriande. Boken ökar också i tempo, intrigen tätnar och jag blir nyfiken på vad som egentligen hände den där kvällen när Frank såg spöket. Den infriade inte mina förväntningar men var helt ok.
Andra som bloggat om boken är Stinghyllan, Bokhora och Bokstävlarna
Det är Månpocket som gett ut boken. Du kan köpa den på Bokus och Adlibris
Kommentarer