Kriminalinspektör Ewa Johnsén arbetar i vanliga fall åt Ekobrottsmyndigheten men får i uppdrag att leda ett team som ska utreda några villainbrott. Inbrott är ingenting som polisen i vanliga fall lägger ner särskilt mycket resurser på, men detta rör inbrott i miljonklassen. Ett antal mycket rika människor har blivit av med tavlor, vin och bil. Tjuvarna har dock lämnat en hel del värdefulla saker och tycks bara ha tagit med sig så pass mycket som ryms i den stulna bilen. Dessutom har de aldrig brutit upp någon dörr och larm har aldrig gått. Ewa och hennes team misstänker snabbt att tjuvarna finns inom de rikas umgängeskrets.
Ewa är nyskild och under en promenad så träffar hon en betydligt äldre man, Pierre, som fascinerar henne. Han visar sig vara bekant med den kände journalisten Erik Ponti. Ewa börjar umgås med Pierre och Erik och tar hjälp av dem när hon vill lära sig mer om dyra viner. Båda två samlar nämligen på dyra viner.
Henric Gundell är VD på ett välkänt försäkringsbolag och lever det goda livet. Snart redo för pensionen så köper han sig ett slott och tillskansar sig enorma jaktmarker, allt avdragsgillt hos skattemyndigheten. Han roffar också åt sig åtskilliga miljoner via tjuvaktiga affärer.
Tjuvarnas marknad är en kriminalroman men jag upplever att syftet med boken är att delta i en debatt och föra fram Guillous egna åsikter. Detta göras tydligt att han låter sig själv, via Ondskans Erik Ponti, få en ganska viktig bikaraktär i boken.
Jag gillar verkligen Guillou som författare. Jag har slukat så väl Hamiltonböckerna som Arnböckerna. Jag gillar hans språk, person- och miljöbeskrivningar och hans kunnande. För han är en påläst man. En bok som jag abslout inte tyckte om var Häxornas försvarare som provocerade mig oerhört. Jag ska inte gå in på det närmare än så just nu, men även i denna bok känner han sig nödgad att på ett ganska onaturligt sätt få in ett avsnitt som handlar om hur många män som oskyldigt döms för sexbrott i Sverige.
Mitt största problem med boken är hur Guillou hänger ut de äckligt rika männsikorna i Sverige samtidigt som han skönmålar de "lagom rika". Ewa får ta del av Pierre och Pontis rika liv som innefattar dyra viner, gourmetmat, gentlemannamässigt beteende, fint språk, resor, vacker konst, smakfulla kläder och möbler och romantisk kärlek. Dessutom är dessa herrar coola, världsvana och macho samtidigt som de har en mjuk sida och värnar om feminismen. Det är nästan så att jag kräks ibland.
Som jag sa så gillar jag Guillou som författare men har väldigt svårt för hans offentliga person - för den privata vet jag ingenting om. Hans arrogans framträder alltför starkt i boken. Om han skulle ha tonat ner sig själv lite så hade boken varit betydligt bättre, för den är ändå helt ok. Men, om jag rekommenderar den? Nä, inte direkt. Läs hellre något annat av Guillou:) Den här boken fungerade nog bättre år 2004 då den gavs ut.
Om du trots allt vill läsa den så ges den ut av Piratförlaget och kan köpas på Bokus och Adlibris
Ciccis bokblogg har också bloggat om boken
Ewa är nyskild och under en promenad så träffar hon en betydligt äldre man, Pierre, som fascinerar henne. Han visar sig vara bekant med den kände journalisten Erik Ponti. Ewa börjar umgås med Pierre och Erik och tar hjälp av dem när hon vill lära sig mer om dyra viner. Båda två samlar nämligen på dyra viner.
Henric Gundell är VD på ett välkänt försäkringsbolag och lever det goda livet. Snart redo för pensionen så köper han sig ett slott och tillskansar sig enorma jaktmarker, allt avdragsgillt hos skattemyndigheten. Han roffar också åt sig åtskilliga miljoner via tjuvaktiga affärer.
Tjuvarnas marknad är en kriminalroman men jag upplever att syftet med boken är att delta i en debatt och föra fram Guillous egna åsikter. Detta göras tydligt att han låter sig själv, via Ondskans Erik Ponti, få en ganska viktig bikaraktär i boken.
Jag gillar verkligen Guillou som författare. Jag har slukat så väl Hamiltonböckerna som Arnböckerna. Jag gillar hans språk, person- och miljöbeskrivningar och hans kunnande. För han är en påläst man. En bok som jag abslout inte tyckte om var Häxornas försvarare som provocerade mig oerhört. Jag ska inte gå in på det närmare än så just nu, men även i denna bok känner han sig nödgad att på ett ganska onaturligt sätt få in ett avsnitt som handlar om hur många män som oskyldigt döms för sexbrott i Sverige.
Mitt största problem med boken är hur Guillou hänger ut de äckligt rika männsikorna i Sverige samtidigt som han skönmålar de "lagom rika". Ewa får ta del av Pierre och Pontis rika liv som innefattar dyra viner, gourmetmat, gentlemannamässigt beteende, fint språk, resor, vacker konst, smakfulla kläder och möbler och romantisk kärlek. Dessutom är dessa herrar coola, världsvana och macho samtidigt som de har en mjuk sida och värnar om feminismen. Det är nästan så att jag kräks ibland.
Som jag sa så gillar jag Guillou som författare men har väldigt svårt för hans offentliga person - för den privata vet jag ingenting om. Hans arrogans framträder alltför starkt i boken. Om han skulle ha tonat ner sig själv lite så hade boken varit betydligt bättre, för den är ändå helt ok. Men, om jag rekommenderar den? Nä, inte direkt. Läs hellre något annat av Guillou:) Den här boken fungerade nog bättre år 2004 då den gavs ut.
Om du trots allt vill läsa den så ges den ut av Piratförlaget och kan köpas på Bokus och Adlibris
Ciccis bokblogg har också bloggat om boken
Kommentarer