När jag recenserade Anders Fagers novellsamling Svenska kulter så önskade jag att han skulle ge ut en roman eftersom jag ville ha längre och mer djuplodande berättelser. Nu har han gett ut romanen Jag såg henne idag i receptionen (och det känns som att jag är sist av alla i bokbloggosfären att läsa den...) och den är ju precis så bra som jag visste att den skulle vara. Flera av karaktärerna från novellerna dyker upp igen i romanen och sådant är ju alltid kul!Huvudpersonen i den här boken heter Cornelia Karlsson, dotter till en känd sångerska som tar livet av sig när Cornelia är 11 år gammal. Det är Cornelia som hittar henne, i köket med huvudet mot ugnsluckan och gasen igång. Det är också då hon hör Den viskande mannen för första gången. Hon hör honom i den väsande gasen från ugnen, han säger att han vill bli hennes vän, att hon är annorlunda. Cornelia både skräms och lockas av rösten samtidigt som hon glöms bort av alla vuxna runt henne som bara vill ha hennes mammas pengar. Ingen vill ta ansvar för Cornelia. Hon försöker fly undan Den viskande mannen genom att fylla sitt liv med alkohol, droger, vilda fester och ständig vakenhet. Hon drar runt Europa, träffar galna människor, jobbar som modell, servitris - ja som allt möjligt. Till slut inser hon att hon inte kan fly undan Den viskande mannen och bestämmer sig för att kämpa emot alla de mörka krafter som styr hennes liv.
Boken går i ett rasande tempo, det är spännande, hjärtskärande, galet och läskigt. Jag gillar hur Fager använder sig av musikreferenser och viktiga världshändelser för att ange vilket år berättelsen befinner sig i. Det skapar igenkänning samtidigt som man som läsare ibland stannar av lite och funderar. Saktar ner tempot och reflekterar. Egna associationer väcks till livs av egna minnen till de låtarna, till händelserna.
Berättelsen om Cornelia är berättelsen om en flicka som sugs upp av mörka krafter och som av sin omgivning förmodligen uppfattas som psyksjuk och nerknarkad b-kändis. Den Cornelia som vi som läsare får lära känna är stark som få, ändå skör. Jag tycker så mycket om henne, tycker synd om henne samtidigt som hon skrämmer mig. För hon gör faktiskt en hel del vidriga saker i sin kamp mot Den viskande mannen.
Överhuvudtaget så gillar jag karaktärerna i boken. Förutom Cornelia så är det Miriam - den jamaicanska häxan i London och CeO som gör mest intryck på mig. Även Fredrik. Och som sagt så får man återse några tidigare karaktärer som exempelvis Fredman och My Witt.
Jag blev inte mörkrädd rädd av den här boken men den skrämmer mig. Det är en modern bok om godhet och ondska som också vågar ställa frågan om man kan särskilja de två, eller är det bara starka universella krafter?
Gillar du övernaturliga, mörka berättelser så ska du aboslut läsa denna!
Boken ges ut av Wahlström och Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Det mörka tornet, Fiktiviteter, Swedish Zombie och Beroende av böcker
Kommentarer