Fortsätt till huvudinnehåll

Resan börjar närma sig sitt slut (och jag gråter en skvätt)

The Ka-tet of Nineteen av John M Prinkey
Jag har kommit en liten bit in i lyssningen av den sista ljudboken av Stephen Kings fantasyserie The Dark Tower, ungefär en fjärdedel. Jag har följt Roland Deschain av Gilead och hans Ka-tet bestående av Eddie Dean, Susannah Dean, Jack Chambers av New York och den fantastiska Billybumlaren Oy i över ett år nu. Resan börjar närma sig sitt slut. De närmar sig det Mörka Tornet, kommer de att hinna fram, vad finns där egentligen och hur ska det sluta. Frågor jag både vill och inte vill ha svar på, för när jag får svaren så betyder det att sagan är slut. Finito.

Jag kommer att sakna dem. De har blivit mina vänner och nivån på separationsångesten är hög. Det finns nog bara en serie av böcker som tidigare gett mig samma känsla och det är Tolkiens triologi om Härskarringen. De böckerna har jag läst otaliga gånger. Kanske blir det samma sak med The Dark Tower. Nu när jag tänker efter så kanske jag ska ta och läsa igenom böckerna - har ju lyssnat på alla nu. Det blir kanske en helt annan upplevelse. De första fyra på svenska dessutom. Kanske skulle ta och läsa dem på engelska, vad tror ni? Ett litet projekt på 3 914 sidor, kanske något att bita i:)

När jag sitter och skriver detta så googlar jag samtidigt på The Dark Tower och inser att jag missat att Stephen King i februari 2012 gav ut en åttonde bok i serien, en bok som utspelar sig mellan bok fyra och fem. Och kanske bäst av allt, så här står det att läsa "The audiobook is read by the author"! Namnet på Boken? The Wind through the Keyhole.

Lycka!

Kommentarer

Fru E sa…
Vad härligt det låter att ha sjunkit in i en annan värld så där som du beskriver! Det är inte ofta det händer, men när det händer så kan det definitivt bli svårt att skiljas. Jag hade mer såna upplevelser när jag var lite och läste serier. Numera är det mest deckarserier jag läser och de ger kanske inte riktigt samma känsla...
Oliver sa…
Jag har något av en hatkärlek till denna serie. Tyckte den började starkt, men mitt intresse har för tillfället runnit ut i sanden i och med Wolves of the Calla. Tyckte böckerna blev allt mer sega.

Dock finns det nåt väldigt fascinerande med Kings serie, och man vill ju trots allt veta hur det slutar. Så jag kanske tar återtar mitt läsande av denna serie en vacker dag...
Fin blogg förresten!

Läs gärna min recension av Wolves... här: http://preferenser.wordpress.com/2012/07/01/the-dark-tower-v-wolves-of-the-calla-av-stephen-king/
Fru E - det är en fantastisk känsla!
Oliver - Wolves of the Calla är (hittills) min absoluta favorit. Jag älskade den boken! Bok 1 & 2, tyckte jag nog minst bra om... Så kan det vara, att man tycker olika ibland:)
Monika sa…
Jag vet inte om jag kommer att läsa om den här serien. Faktum är att jag inte vet om jag klarar det. Separationen blev så jobbig efter alla de där sidorna, det kändes ju lite som att man var där i Rolands ka-tet och sedan var det bara plötsligt slut.
Visst är den bra! Och Monika, separationsångesten var lika stor andra gången jag läste!! Å vad jag älskar!
Det mörka tornet - förstår att din kärlek till serien är stor med tanke på namnet på din blogg:) Underbart!

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon