Fortsätt till huvudinnehåll

Det här med att blogga (och vem läser egentligen det jag skriver)

Jag har skrivit på temat tidigare, särskilt om varför jag började bokblogga. 2008 så flyttade jag från Boden till Umeå. I Boden så var vi ett gäng kompisar som träffades, pratade böcker och fikade. Flera av dem jag umgicks med läste mycket och det fanns ett naturligt sammanhang att prata böcker i. När jag så flyttade till en ny stad så hade jag inte det till en början.

Jag har alltid läst mycket och att inte få diskutera och prata böcker kändes tråkigt och tomt. För att fylla det behovet så började jag läsa bokbloggar och lämna kommentarer. Det var lite som att upptäcka en ny värld och framförallt så fick jag otroligt många boktips. Jag insåg också att det skulle vara kul att själv skriva om böcker jag läst, få reaktioner på det och få lämna ifrån mig några tips jag också. Alltså att skriva små minirecensioner som också blir en form av läsdagbok för mig själv. Och det har blivit en hel del sådana inlägg. Jag har hittills skrivit om 205 böcker här på bloggen!

Att börja bokblogga är ett av de bästa besluten jag tagit här i livet - faktiskt! (som Snurran skulle ha sagt...) Jag har hittat ett forum att prata böcker i, startat igång en supertrevlig bokcirkel med hjälp av bloggen, lärt känna flera andra bokbloggare IRL, varit bloggambassadör, träffat författare och förläggare.

När jag skrivit ett inlägg om en bok så brukar jag alltid skicka en länk till förlaget som ger ut boken och ibland även till författaren själv - åtminstone till svenska författare. Det är alltid nervöst eftersom jag själv inte är något proffs på att skriva och bedöma böcker men jag tänker att det ändå är roligt för dem att höra vad en läsare tycker om boken. Ibland har det också hänt att utländska författare hittat igen min blogg, läst vad jag skrivit och sedan berättat det för mig! Senast så var det David Moody och Essie Fox. Tack vare bokbloggen så blir min läsning mer interaktiv och det känns väldigt privilegierat att få prata böcker både med andra läsare, bloggare och med författare!

Kommentarer

Jag håller med. Att börja bokblogga är något av det bästa jag gjort. Förutom alla bra böcker jag läst (och även några dåliga) så har jag fått kontakt med, och ibland träffat live, fantastiska människor. Andra läsare, bokförlagsfolk och författare. Underbart inspirerande! :-)

Fortsätt blogga, jag läser dina inlägg med stor behållning.

Kram
Jenny
Monika sa…
Åtminstone jag läser vad du skriver :)

Jag kan hålla med om att börja bokblogga är ett av mina bättre beslut. Har faktiskt inte funderat över att skicka länk till förlag och författare, men det var en väldigt bra idé.
Felicia sa…
Jag började bokblogga för någon månad sedan och det är jätteroligt :)

/Felicia
Carro sa…
Jag började bokblogga för snart ett år sedan, det var min dotter som hjälpte mig att starta upp bloggen och nu är man fast! Fast periodvis har man ju inte så mycket tid att lägga på bloggensom man skulle vilja tyvärr. Men så är ju livet, fullt av måsten!

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Löwensköldska ringen - Selma Lagerlöf

Det var när jag pluggade på universitetet för en herrans massa år sedan som jag på allvar upptäckte Selma Lagerlöf. Jag köpte ett fint skinnband med 12 av hennes böcker på ett antikvariat och ramlade rakt ner i hennes fantastiska berättelser. För Lagerlöf är en sann berätterska och trots att hennes böcker är skrivna på "gammelsvenska" så läser jag dem utan några som helst hinder. När jag läste de böcker som jag då köpte så minns jag att just Löwensköldska ringen blev en av mina favoriter, mycket tack vare spökhistorien. Jag valde den därför som bokcirkelbok i höstas ifjol (som ni förstår så ligger jag lite efter i "recenserandet"). Handling (beskrivning från Albert Bonnier Förlag): General Löwenskölds sista önskan är att begravas med sin ring som Karl XII förärade honom för hans trohet. En guldring med en röd rubin. Efter hans död öppnas graven och ringen stjäls. Men ringen bär på en förbannelse och generalens vålnad hämnas tjuvarna, och bringar ofärd och död till...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...