Skuggvakt är en del av mitt Projekt hyllvärmare. Jag läste ut den innan jul men har haft fullt upp med så mycket annat (firande och sånt ni vet) att jag inte kommit mig för att skriva om den förrän nu.Skuggvakt är Jonas Lejons debutroman och handlar om Kim som har sitt ursprung i "de norrländska skogarna" (som jag avskyr det uttrycket...) men till stor del är uppvuxen i Stockholm. Hon var med om någonting i sin barndom, vad vet hon knappt själv, och sedan dess så har hon pendlat in och ut från psykiatrin. Hon har övertalats av psykologer att det hon påstår sig varit med om bara är fantasier och att hon ska glömma, förtränga det. Detta tills hennes pappa en dag tar livet av sig och hennes nuvarande psykolog ger henne rådet att möta sitt förflutna. Sagt och gjort så packar hon ihop sina grejer och åker till pappans hus i byn Fjällfors utanför Sakajärvi, en liten by någonstans i norrbotten (?). Ganska snart känner hon att något inte står rätt till, hon känner sig bevakad - som att någon tittar in på henne genom fönstret och även befinner sig inne i stugan ibland. Hon umgås med sin kusin och träffar även en kille som hon motvilligt förälskar sig i. Snart blir det alltmer klart i hennes minne om vad som egentligen hände en natt för länge sedan.
Två saker förvirrar mig med den här boken. Dels Sakajärvi. Såvitt jag vet så finns det ett Sakkajärvi utanför Gällivare, men det är nog inte den byn som menas. Kim stannar först och tankar i Västerbottens inland och är sedan snabbt i Norrbotten (som jag förstår det någonstans norr om Älvsbyn) men sedan åker karaktärerna till Skellefteå för att festa... Det stoppar upp mig i läsningen att jag behöver fundera så mycket över geografin.
Den andra saken som förvirrar mig i läsningen är språket. Boken hade behövt mer redigering för att rätta till meningsbyggnadsfel och märkligt uppbyggda meningar. Jag reagerar också på att huvudpersonen Kim uttrycker sig så olikt beroende på om hon tänker eller pratar högt. När man får "vara med" i hennes tankar är hon ganska mjuk men när hon öppnar munnen låter hon ofta hetsk och aggressiv. Det går inte ihop. Överhuvudtaget uttrycker karaktärerna sig överlag rätt aggressivt och kvinnofientligt på ett sätt som inte passar ihop med hur jag annars uppfattar dem och inte heller passar in i historien. Jag får upplevelsen att det är författaren som ljuder igenom alltför högt, att han inte låter sina karaktärer komma till tals...om ni förstår hur jag menar...
Det är inte heller särskilt trovärdigt att en psykolog uppmanar en patient att förtränga saker och glömma bort... Ofta brukar det vara tvärtom.
Anledningen till att jag läste ut den här boken - som jag egentligen tyckte var rätt dålig - är att själva idén bakom boken, själva historien var intressant. Det hade kunnat bli riktigt bra men boken hade behövt mer arbete, mer redigering och ombearbetning.
Boken ges ut av Mörkerdottirs förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är TinaO, Boktokig och Dagens bok
Kommentarer
Jag instämmer i dina åsikter om boken, den hade behövt en hel massa mer redigering och omarbetningar. Nu har den ju några år på nacken och jag tycker att Mörkersdottir blivit mycket vassare, helt klart ett av landets mest intressanta små förlag och Fridas egna böcker är alla läsvärda.
Lejon vann Fantastiknovelltävlingen 2013, så han har kanske också slipat sitt skrivande.
Linnea - Håller med!