Julafton närmar sig med stora kliv, men hemma hos mig råder lugnet. Julmaten är inhandlad, julgodiset bakat, julgranen pyntat, julgardinerna är uppsatta, klapparna inköpta och julmusik spelas ofta och gärna. Både jag och min son är riktiga julälskare så vi överdoserar gärna:) Det är bara en sak som fattas. En rätt central grej faktiskt...självaste jultomten!
För en månad sedan så kollade jag av med sonen om han fortfarande tror på tomten. Han är trots allt nästan sju år gammal. Ungefär så här lät det:
Jag: A, hur är det nu igen...finns tomten på riktigt?
A (tittar på mig som att jag helt seriöst är en idiot): Men, mamma! Det vet du ju! Han kommer ju till oss VARJE år.
Jag: Ja, just det...vad dum jag är...ähum...tänkte inte på det.
A: Masror (A:s kompis) tror inte på tomten. Han säger att det är papporna som klär ut sig, men min pappa har ju varit med när tomten kommit. Så det stämmer inte.
Jag: Men tomten har ju sett olika ut olika år...finns det flera tomtar eller hur är det?
A: Ja det finns flera. Hur skulle de annars hinna dela ut julklappar åt alla barn?
Där och då insåg jag att tomten måste komma i år igen. Problemet är bara att jag än så länge inte fått tag på någon som kan (vill) ställa upp. I lätt desperation skickade jag ut frågan på sociala medier och fick svar av skräckförfattaren Johan Ring, som bara ville påpeka att han skrivit en novell om en familj som en gång hyrde en tomte. Han gav mig en liten varning - och novellen!
Jag har såklart läst novellen nu i kväll. Rent-A-Clause heter den och den är helt fantastisk! Och den fick mig att slopa alternativet att hyra en okänd tomte...för vem vet vem eller vad som lurar under masken. Kan också konstatera att ordet Skumtomte fått en helt ny betydelse.
Jag hoppas verkligen att Johan Ring får sin skräckjulnovell utgiven för den är väl värd att läsa och är en perfekt kontrast till allt gulligull som julen innebär (som jag gillar - men gärna bryter av med lite gammal hederlig skräck!)
Kommentarer