Tills jag kommit ikapp med mitt receserande (ligger sådär sju böcker back...), om jag nu lyckas med det, så fortsätter jag med att låta bokens baksidetext sammanfatta berättelsen. Det här kan man läsa på baksidan av Låt vargarna komma.
New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
Jag lyssnade på boken som ljudbok med Hanna Schmitz som uppläsare. Jag gillade hennes uppläsning som gav berättelsen liv utan att ta över. Hon kändes väldigt mycket som en del av boken.
Även om jag innan jag började lyssna på Låt vargarna komma hade hört och läst många bra omdömen om boken så hade jag inga större förväntningar på den. Jag visste liksom inte vad jag skulle vänta mig av den. Den tog mig med storm. För mig är Låt vargarna komma en vacker historia om ett ovanligt starkt vänskapsband mellan ett barn och en vuxen, men det är också en berättelse om hur vuxna ställer barn utanför, inte låter dem vara delaktiga i vad som händer. Trots att det i allra största grad påverkar dem. Efter morbroderns död så lämnas June helt ensam i sin sorg, det är så tragiskt. Till en början är det svårt att förstå varför, föräldrarna framstår nästan som grymma i sina försök att få June att gå vidare. Allt eftersom förstår man det hela bättre, men utan att tycka att det är ok.
På begravningen träffar June en man som heter Toby. Föräldrarna, särskilt mamman, visar en oerhörd ilska gentemot mannnen och säger åt June och hennes syster att hålla sig undan mannen. Att det är hans fel att Finn är död. Detta gör naturligtvis June nyfiken och snart träffar hon Toby i hemlighet. Genom Toby får hon veta saker om sin morbror och om sin mamma som hon inte hade en aning om. Saker som mamman har undanhållit för sina barn.
Låt vargarna komma är också en berättelse om en komplicerad syskonrelation och om hur det är att vara tonåring och annorlunda.
Jag tyckte mycket om boken. Rifka Brunt skriver väldigt fint om en tonåring som desperat försöker sortera sina känslor, som försöker förstå sina sammanhang, sin omgivning och sin sorg. Boken får mig om och om igen att tänka på hur viktigt det är att vi pratar med barn, låter dem vara delaktiga och respekterar deras känslor. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt budskap som boken har.
Tyvärr håller inte boken samma nivå ända vägen till slutet. Det blir på något sätt för "puttinuttigt" och enkelt i slutet när författaren ska knyta ihop alla trådar. Jag hade önskat att hon hade fortsatt att hålla berättelsen komplicerad och mer öppen. Det här är en sådan bok där vissa trådar faktiskt hade kunnat få förbli oknutna.
Boken ges ut av Gilla Böcker och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Enligt O och En bok om dagen
New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
Jag lyssnade på boken som ljudbok med Hanna Schmitz som uppläsare. Jag gillade hennes uppläsning som gav berättelsen liv utan att ta över. Hon kändes väldigt mycket som en del av boken.
Även om jag innan jag började lyssna på Låt vargarna komma hade hört och läst många bra omdömen om boken så hade jag inga större förväntningar på den. Jag visste liksom inte vad jag skulle vänta mig av den. Den tog mig med storm. För mig är Låt vargarna komma en vacker historia om ett ovanligt starkt vänskapsband mellan ett barn och en vuxen, men det är också en berättelse om hur vuxna ställer barn utanför, inte låter dem vara delaktiga i vad som händer. Trots att det i allra största grad påverkar dem. Efter morbroderns död så lämnas June helt ensam i sin sorg, det är så tragiskt. Till en början är det svårt att förstå varför, föräldrarna framstår nästan som grymma i sina försök att få June att gå vidare. Allt eftersom förstår man det hela bättre, men utan att tycka att det är ok.
På begravningen träffar June en man som heter Toby. Föräldrarna, särskilt mamman, visar en oerhörd ilska gentemot mannnen och säger åt June och hennes syster att hålla sig undan mannen. Att det är hans fel att Finn är död. Detta gör naturligtvis June nyfiken och snart träffar hon Toby i hemlighet. Genom Toby får hon veta saker om sin morbror och om sin mamma som hon inte hade en aning om. Saker som mamman har undanhållit för sina barn.
Låt vargarna komma är också en berättelse om en komplicerad syskonrelation och om hur det är att vara tonåring och annorlunda.
Jag tyckte mycket om boken. Rifka Brunt skriver väldigt fint om en tonåring som desperat försöker sortera sina känslor, som försöker förstå sina sammanhang, sin omgivning och sin sorg. Boken får mig om och om igen att tänka på hur viktigt det är att vi pratar med barn, låter dem vara delaktiga och respekterar deras känslor. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt budskap som boken har.
Tyvärr håller inte boken samma nivå ända vägen till slutet. Det blir på något sätt för "puttinuttigt" och enkelt i slutet när författaren ska knyta ihop alla trådar. Jag hade önskat att hon hade fortsatt att hålla berättelsen komplicerad och mer öppen. Det här är en sådan bok där vissa trådar faktiskt hade kunnat få förbli oknutna.
Boken ges ut av Gilla Böcker och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Enligt O och En bok om dagen
Kommentarer