Fortsätt till huvudinnehåll

Fyra minirecensioner 2.0

Befinner mig på resande fot norrut, från Umeå till Boden, med buss för ovanligheten skull. Passar på att nyttja restiden till att skriva lite kort om böcker jag läste under perioden då jag hade något slags uppehåll i bloggandet.

Expeditionen: min kärlekshistoria (Illustrerad utgåva) av Bea Uusma
Läste den här boken under sensommaren, början av hösten någonting.  Den stod oläst i hyllan rätt länge trots att jag var nyfiken på den tack vare alla lovord, andra böcker kom emellan hela tiden. Precis som alla andra så fullkomligt sveptes jag iväg av den här ovanliga boken.

Jag älskar nörderier av alla det slag. Det är något befriande med människor som helt utan att ursäkta sig helt går upp i någonting, oavsett (nästan) vad det är. Uusmas fascination för Andrées polarexpedition förstår jag dessutom. Äventyret, mysteriet, naiviteten, kylan och de vita vidderna - what´s not to like liksom.

Bea Uusma, läkare, börjar bläddra i en bok hos en bekant under en fest. Boken handlar om Andrées expedition. Hon kan inte släppa boken och historien och tar den med sig när hon går. Det är där allt börjar. Det som är så spännande är att hon själv börjar forska genom att leta rätt på gamla dokument, undersöka klädrester, gamla fotografier och tillslut även åka till ön där expeditionens medlemmar hittades 33 år efter att de lyfte i sin luftballong och påbörjade färden mot nordpolen.

Ska man läsa den här boken (vilket jag tycker att du ska göra om du ännu inte gjort det) så ska man läsa den illustrerade utgåvan. Bilderna är en så viktig del av berättelsen.

Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg
Ärligt så minns jag inte jättemycket av den här boken. Den gjorde med andra ord inte något större intryck på mig. Så här kan man läsa på baksidan:

Rebis Aurora Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet på 1700-talet och växer upp på gården Hermestorp, där den ständiga röken från athanoren färgar himlen svart. När fadern oväntat går bort lämnas Rebis ensam med en ofattbar hemlighet: hon är utvald att slutföra ett uppdrag som rör hela mänskligheten, och som kommer att förändra världen oåterkalleligt.

Rebis sökande efter släktens hemlighet tar henne ut i Europa och redan från början står det klar att hon motarbetas av dunkla krafter. Resan går till Berlin, via Marstrand och Paris smutsiga hamnar och bordeller. Där möter hon släktens avfälling Andreas, men kan hon lita på honom? Alkemistens dotter bär hela världen på sina axlar och för den utvalda finns ingen plats för tvivel.

Jag brukar ju vanligtvis gilla historiska romaner med inslag av mystik. Förutom skräck och deckare skulle det nog kunna räknas till min favoritgenre. Och det är inte själva historien som jag inte gillar utan framförandet av den. Språket är gammeldags på ett tillgjort sätt. När Caroline Eriksson använder sig av ett anpassat språk i sina historiska böcker så känns det naturligt, flytande. Edenborg lyckas inte med samma konststycke. Det låter pompöst och icke trovärdigt. Karaktärerna har jag svårt att skapa mig en relation till. Det Edenborg gör bra är miljöskildringarna som gör att jag som läsare lätt kan skapa mig en bild av hur där ser ut och hur det luktar (illa många gånger).

De försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker.

Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster. Dessutom har en omvälvande händelse i barndomen satt djupa spår i henne. Historien gör sig påmind och frågan är vad som är sanning och vad som är lögn, verklighet och fantasi. Kan sägnerna om sjön Marans onda krafter stämma? Finns det ett samband mellan försvinnandet och det som skedde den kvällen för många år sedan, då Gretas pappa dog? Och vad har egentligen hänt med Alex och Smilla?

Jag ville så gärna tycka om den här boken. Har ju älskat Erikssons tidigare böcker (läs mer här och här) och dessutom hade jag hör så mycket bra om De försvunna innan jag började läsa. Men jag har så svårt för suggestiva böcker där man som läsare befinner sig i en förvirrad människas inre. Jag tycker inte om att vara där! Det blir för flummigt för mig och till skillnad från många andra så gör det mig inte heller rädd. Jag skräms inte av Gretas rädsla eftersom den blir för abstrakt.

More Fire av Karolina Ramqvist
Ramqvists debutbok läste vi i bokcirkeln. Den utspelar sig på Jamaica där huvudpersonen, en svenska, bosatt sig och livnär sig på diverse frilansuppdrag. Hon ser ner på turisterna som kommer till ön för att semestra och ser sig mer som en av lokalbefolkningen, frågan är bara hur de ser på henne... Ramqvist ger en bild av livet på ön, fattigdomen, utsattheten, musikens betydelse och historiens stora inflytande på dagens maktstrukturer.

Det här är en riktigt bra bok att cirkla kring eftersom den väckte många tankar och ledde till intressanta diskussioner. Vi tyckte dessutom väldigt olika om boken vilket brukar vara en bra utgångspunkt när vi pratar om böcker vi läst. Jag tyckte inte så mycket om den och hade nog inte valt att läsa den heller, inte på grund av innehållet utan för att jag har lite svårt för Ramqvist som författare.




Kommentarer

Linnea sa…
Trist att jag missade bokcirkeln om More fire. Hade verkligen varit en kul bok att diskutera! :)
Expeditionen är fantastisk. Själv läste jag pocketboken och gav den 5 av 5 i betyg ändå. ;) Måste nog låna den på bibblan endera dagen och kolla in bilderna också.. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t