Till ytan är Små svarta lögner en deckare som utspelar sig på Falklandsöarna i en miljö av valar, albatrosser, sälar, pingviner och ett kargt landskap.
En lite pojke, Archie, som kommit med sin familj i ett kryssningsfartyg till öarna försvinner spårlöst. En stor sökinsats som involverar öbor, polis och militär sätts igång. Försvinnandet väcker stor oro och många minnen hos befolkningen. Det är nämligen den tredje pojken som försvunnit från ön.
En av de som letar är Catrin, en kvinna som bär på en stor sorg. För tre år sedan dog hennes två små söner i en olycka som berodde på försummelse av hennes bästa vän Rachel. Catrin drivs nu av ett stort hämndbegär mot sin forna bundsförvant. I samband med sökandet av Archie återupptar hon motvilligt kontakten med sin tidigare vän Callum, en skotte som först kom till ön som soldat i kriget mot Argentina. För första gången på tre år börjar hon öppna sig känslomässigt mot en annan människa.
 |
| Här har jag befunnit mig de senaste dagarna... |
"Om man måste välja mellan förfärlig sorg och förfärlig skuld så tror jag att sorgen i slutändan är lättare att bära, tror ni inte det?"
Förmodligen finns det inte något svar på den frågan men den fick mig att stanna upp och verkligen reflektera.
Catrin, Rachel och Callum är bokens tre berättarröster och får ett avsnitt var i boken. Det ger historien ett djup och en ständig känsla av att man inte vet hur saker egentligen är. Alla tre bidrar med sina pusselbitar och de passar inte alltid så bra ihop. Stämningen är tidvis väldigt otäck och mörk. Det är Boltons skildring av miljön och karaktärerna tillsammans med själva kärnan i historien som tillsammans skapar den väldigt påtagliga känslan av obehag.
Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus. Jag lyssnade på boken via Storytel.
Andra som bloggat om boken är Kulturbloggen, Litteraturkvalster och Fru E:s böcker
Kommentarer