...med näsan i en bok...

Det finns ju ett antal klassiker (även moderna sådana) som det bara inte blivit att man läst. För mig har The Handmaid's Tale  av Margaret Atwood varit en sådan. Boken blev aktuell igen under det amerikanska presidentvalet och efterföljande kvinnomarscher. Boken diskuterades, plakat med texter som "Illegitimi non carborundum" (don't let the bastards grind you down) och "Make Margaret Atwood fiction again" marscherades med och så vidare. När jag fick nys om att HBO gjort serie av boken så bestämde jag mig för att det är dags att läsa den. Eller rättare sagt lyssna på den...har nämligen lyssnat på den som ljudbok. Boken handlar om Offred och utspelar sig i Republiken Gilead (här förs mina tankar till Stephen Kings The Dark Tower och Roland av Gilead - for your information så var King först... eller hur man nu ska säga. Gilead nämns ju först i Bibeln och är en fysisk plats, men som en plats, ett rike, efter en stor katastrof så är King före Atwood). Gile...

Har lyssnat på Slaktmånad , uppföljaren till Kautokeino, en blodig kniv , i briljant uppläsning av Lars T Johansson.  Han bidrar på ett sådant bra sätt till stämningen och känslan av boken med sin dialekt från norr. Varje gång han uttalar namnet Svetlana "Schwetlana" så drar jag på smilbanden och mitt norrbottniska hjärta tar ett extra skutt. Inte för att Kautokeino ligger i Norrbotten, det ligger i norska Lappland - men ändå! Åklagare Anna Magnusson har köpt sig ett hus i Kautokeino och blivit aktiv renägare, även om hon fortfarande jobbar halvtid som åklagare och pendlar mellan Härnösand och Kautokeino. Hennes kusin Nils Mattis, som hade en stor roll i förra boken, figurerar även i denna men här är det kusinen Aslak Isak som får större utrymme. Han har precis kommit hem från uppdrag i Afghanistan och har svårt att anpassa sig till det civila samhället. Det ensamma livet som renskötare uppe på fjället underlättar inte återanpassningen. Ett svenskt gruvbolag vill öppna ...

Susanna Alakoski kallar  Oktober i Fattigsverige  för en dagbok och beskriver hur biografin träder in i hennes liv. Jag ser den mer som en kommentar om svensk socialpolitik som tar avstamp i hennes eget liv. Hon är i och för sig väldigt personlig och bitvis får vi komma författaren väldigt nära. Alakoski har tidigare använt erfarenheter från sin uppväxt i sina romaner men här tar hon inte skydd bakom fiktiva karaktärer. Det märks att Susanna Alakoski är utbildad socionom och att hon arbetat som socialsekreterare. Jag som arbetar inom socialtjänsten känner igen problematiken när lagstiftningar krockar med varandra och människan hamnar i kläm och när ekonomin krockar med behoven. Jag ler igenkännande när Alakoski beskriver hur Socialtjänsten alltmer får ägna sig åt att vara bostads- och arbetsförmedling när övriga delar av samhället inte tar sitt ansvar. Det som händer är såklart att det tar tid och resurser från det sociala arbetet. Fattigdom... Barnfattigdom...sug på de ...

Lyssnade på den här boken efter att jag hade lyssnat på Susanna Alakoskis Oktober i Fattigsverige.  Jag kände att jag behövde något lättsmält - feelgood helt enkelt. Det funkade bra och jag lyssnade igenom den här boken på en dag! En städ- och tvättdag och då var Rosie Potter ett trevlig sällskap. Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk till boken till att börja med men är glad att jag valde den. Det kanske inte är en bok som kommer att fastna och som jag kommer att återkomma till i tankarna, men den var underhållande och fyllde sin funktion. Rosie Potter vaknar upp en dag och känner sig fruktansvärt bakfull. Hon har inget minne av vad hon gjorde kvällen innan och när hon ser vad hon har på sig - sin fulaste pyjamas - så konstaterar hon att hon måste ha supit till hemma tillsammans med sin bästa kompis. När kompisen knackar på dörren och inte verkar höra när hon ropar "kom in", sedan kommer in och bara skriker över vad hon ser så börjar Rosie se sig omkring. Plötsligt s...

Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag först såg den här boken så bara skrek den "köp mig"! Det som lockade mig så mycket är en kombination av det fina omslaget, den latinamerikanska kontexten och beskrivningen om hennes noveller. På baksidan står så här: Mariana Enriquez prosa är både klassisk och samtida - Edgar Allan Poe och Julio Cortázar remixade med Stephen King och Margaret Atwood - och hennes fantasi vet inga gränser när hon sätter fingret på det mentala tillståndet i dagens Argentina. Det vi förlorade i elden  är en novellsamling innehållande 12 noveller. Jag trodde att det var hennes debutbok men när jag läser på så ser jag att hon , förutom att vara krönikör i en litterär tidskrift, tidigare har gett ut en essäbok, en biografi, två romaner och en novellsamling. De verkar dock inte finnas översatta till svenska - kanske måste jag damma av min spanska så att jag kan läsa mer av henne! När jag väl hade boken i min hand och hade läst den första novellen...

Igår besökte vi Sea Life London Aquarium och strosade sedan runt kring Picadilly och Trafalgar. Hittade en italiensk restaurant i närheten av hotellet där vi åt god middag och sen fick grabbarna ta ett kvällsdopp i poolen på hotellet innan det var dags för sängen. Idag åkte A och jag tillbaka till Natural History Museum eftersom vi inte hann/orkade allt vi ville i måndags. Efter museét kom jag mig äntligen till Waterstones Picadilly och köpte några böcker. Vi har också passat på att äta Afternoon Tea på mysiga B-Bakery i Covent Garden

Igår var vi till Natural History Museum. Vilket fantastiskt ställe! Som jag skrev igår så var jag särskilt på jakt efter fossiler som Mary Anning hittat. Första gången jag hörde talas om Mary Anning var när jag läste om henne i Tracy Chevaliers bok   Okända väsen . Ett fascinerande livsöde och ett stycke viktig kvinnohistoria! Men nu trots alla hennes belackare så finns hennes fossiler på museum och beundras av hundratals människor varje dag! De hade även ett forskningscenter där jag och sonen spenderade en hel del tid, bland annat med att studera skalbaggar. Vi håller på att läsa boken Kryp   just nu så därför är vi lite särskilt intresserade av sådana just nu. Tyvärr hade de ingen noshornsbagge men vi tyckte att den här Enhörningsskalbaggen var nära nog... Dagen avslutades med kvällspromenad längs Themsen.

Dag två. Gårdagen ägnades åt att resa och hitta hotellet. Misstänker att vi gick lite omvägar från Waterloo Station innan vi kom fram... Väl på hotellet hade vi mest tänkt hänga av oss grejerna och sedan gå ut och få oss lite käk. MEN då hakade dörren till toan upp sig och min son var inlåst där i 50 min innan vaktmästarna fick ut honom! Drama! Tack och lov var han superduktig och höll sig lugn hela tiden. Nu ska vi ta tunnelbanan till Natural History Museum och Science Museum. Jag ska särskilt spana efter Mary Annings fossiler.

Idag drar vi till London. Packar det sista just nu; en bok till mamma, en bok till sonen och reseguiden. Men räcker det verkligen, tänker ni! Ni kan vara helt lugna. Datorn är laddad med böcker och dessutom har vi planerat in ett besök på Waterstones på Picadilly.

Jag läser allt av Elly Griffiths, älskar hennes böcker om arkeologen och benexperten Ruth Galloway. Det här är den sjunde i ordningen. Om ni vill läsa vad jag skrivit om hennes andra böcker kan ni klicka på länken Recenserat i högerspalten. Har även läst boken efter  De öde fälten,  recension på den kommer snart. Handling (förlagets beskrivning): Det är värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget - med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser dock snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstone som rapporterats saknad till havs. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter. Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området varefter en rad obehagliga incidenter sker. Och när kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas...

Elin Lucassi är serietecknare och har gett ut boken Synd . Jag följer henne på instagram (rekommenderas) och gillar hennes befriande sätt att teckna och hennes skarpa kommentarer kring samtiden, feminism och vardagen i största allmänhet. Bokens omslag pryds av en detalj ur en tavla av Hieronymus Bosch (antar jag - eller så har hon härmat stilen) där hon ritat in sina typiska kvinnofigurer. Jätteroligt! Bara den går det ju att titta på hur länge som helst! Som man hör på bokens titel så behandlar hon ämnet synd, men även skuld, och går igenom de sju dödssynderna. Det är så klockrent hela tiden att jag känner en enorm lust att visa typ varje sida för dem jag har runt omkring mig. Hon är så rolig och dräpande när hon behandlar dessa allvarliga ämnen. När hon har inlett boken med 8 sidor om vad synd är ur ett historiskt perspektiv men också kopplat till idag så avslutar hon med: Nä, ibland gäller det helt enkelt att tänka som Dr Alban kring det här med synd (Dr Alban) Vad syn...

Kärlekens historia  var aprils bokcirkelbok. Vi träffades i söndags och pratade om den. Det var tur det, för det var en del saker som behövdes redas ut och med förenade krafter så lyckades vi rätt bra med det! Det är flera parallellberättelser i den här boken. Jag ska försöka delge dem så bra som möjligt utan att spoila historien... Innan andra världskriget bryter ut så blir Leopold (Leo) Gursky och Alma Mereminski kära. De är tonåringar och bor i en liten by i Polen, de är judar. Kriget separerar dem. Alma och hennes familj flyr till New York. Leo kommer nätt och jämnt undan och lever några år i skogarna runt byn och håller sig undan nazisterna. Han skriver en bok som han kallar för Kärlekens historia och som handlar om Alma och honom. Ibland lyckas han få iväg brev till Alma och då medsänder han kapitel ur boken. När kriget väl är över så tar han sig till New York och söker upp Alma. Det visar sig då att hon har fött deras barn, men att hon har gift sig med en annan man eft...

 Ååh, vad jag önskar att jag hade bloggat om den här boken direkt efter att jag läste den! Eller åtminstone efter att jag var och lyssnade på Katarina Wennstam när hon var här i Umeå och berättade om boken. Det var så många tankar som gick igenom huvudet under läsningen men nu när det var ett tag sedan jag läste den så har jag svårt att komma ihåg hänvisningar till texten eller exakt vad det var jag tänkte att "det här ska jag kommentera på bloggen!" Nåja, jag ska göra mitt bästa. Det var många år sedan jag läste Wennstams Flickan och skulden; en bok om samhällets syn på väldtäkt.  I den boken tog hon avstamp från sin tid som kriminalreporter där hon har rapporterat från otaliga våldtäktsmål. Hon beskriver hur tjejer och kvinnor blir bemötta under rättegångar men även i vardagen och i media. I  Flickan och skammen går hon från att behandla skulden till att tala om skammen. Hon tar upp begrepp som slutshaming och skriver bland annat: Kvinnor och flickor har i alla ti...

Vågspel , ytterligare en bok som fått ligga alldeles för länge utan att bli recenserad. Lyssnade på den som ljudbok för ett bra tag sedan. Ni som följer den här bloggen vet att jag har läst alla hennes tidigare böcker och älskar kombinationen av nutid och historia. Mina absoluta favorit hittills är Mercurium och Själakistan . Vågspel  är den sjätte boken om kriminalinspektör Karin Adler och utspelar sig till stora delar på Orkneyöarna (bara det..!). Handling (förlagets beskrivning): Den 5 juni 1916 förliser det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire utanför Orkneyöarna. Med sig till havsbotten tar det 700 man inklusive krigsministern Lord Kitchener. Första världskriget pågår och enligt ryktet var fartyget på väg med dyrbar last till Ryssland när det gick på en tysk mina. Många är dykarna som med livet som insats försökt finna och bärga Hampshires mytomspunna skatt. Nästan hundra år senare hittas en segelbåt drivande utanför samma kust. På däck finner man blod och andra ...

Joyce Carol Oates är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag älskar hennes ordrika, vindlande språk fulla av associationer och sidospår. Det här är ytterligare en bok som väntat alldeles för länge på att bli "recenserad" av mig och jag vet att om jag hade skrivit om den direkt så hade jag haft så mycket mer att säga om den. Det är enklare att skriva om en bok när man har den färskt i minnet. Det är inte ovanligt att Joyce Carol Oates skriver om verkliga händelser och sedan dramatiserar dem, gör dem till en roman. Den här boken är full av verkliga historiska personer. Eftersom jag inte är så insatt i USAs historia så tog det mig ett tag att inse det och när jag väl hade förstått att det var så googlade jag rätt friskt under läsningen. De fördömda är en tegelsten och ingen bok som man hastar sig igenom. Så här beskriver förlaget handlingen: En roman av en av vår tids största stora amerikanska berättare. De fördömda  är en roman med många oväntade vändningar och med sk...

Bjuder på den här idag. Bara för att :)

Den här boken köpte jag på Waterstones London - Picadilly  för knappt ett år sedan. Blev rekommenderad den av en hjälpsam personal när jag sa att jag var ute efter läskiga böcker. Om två veckor åker jag till London igen så jag hoppas på ett återbesök där! HEX  handlar om det lilla samhället Black Spring utanför New York som sedan 1600-talet är drabbade av en förbannelse som gör att om man väl har bosatt sig i samhället så är det omöjligt att lämna det längre än 1 - 2 veckor. Gör man det blir drabbas man av en stark vilja att ta sitt eget liv. Men framförallt så är Black Spring hemsökt av Katherine, en kvinna som blev bränd på bål som häxa på 1600-talet och som tvingades att döda ett av sina barn - och välja vilket av dem hon skulle döda. Sedan sin död hemsöker hennes spöke byn och dess invånare. För ett par hundra år sedan lyckades man sy igen hennes ögon och hennes mun eftersom död och olycka faller över dem som hörde hennes viskande eller möter hennes blick. Nu har bef...