Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlekens historia - Nicole Krauss

Kärlekens historia var aprils bokcirkelbok. Vi träffades i söndags och pratade om den. Det var tur det, för det var en del saker som behövdes redas ut och med förenade krafter så lyckades vi rätt bra med det!

Det är flera parallellberättelser i den här boken. Jag ska försöka delge dem så bra som möjligt utan att spoila historien...

Innan andra världskriget bryter ut så blir Leopold (Leo) Gursky och Alma Mereminski kära. De är tonåringar och bor i en liten by i Polen, de är judar. Kriget separerar dem. Alma och hennes familj flyr till New York. Leo kommer nätt och jämnt undan och lever några år i skogarna runt byn och håller sig undan nazisterna. Han skriver en bok som han kallar för Kärlekens historia och som handlar om Alma och honom. Ibland lyckas han få iväg brev till Alma och då medsänder han kapitel ur boken. När kriget väl är över så tar han sig till New York och söker upp Alma. Det visar sig då att hon har fött deras barn, men att hon har gift sig med en annan man eftersom hon trott att Leo var död. När vi möter Leo i nutid så är han en gammal och mycket ensam man.

Samtidigt så får vi följa 14-åriga Alma Singer som är namngiven efter en karaktär i en bok som hennes pappa en gång gav till hennes mamma. Pappan är nu död. Boken heter Kärlekens historia och är utgiven av en Zvi Litvinoff, en polsk författare som flydde till Chile 1941. Boken är skriven på spanska. Så en dag så får hennes mamma, som är översättare, uppdraget att översätta Kärlekns historia till engelska. Alma tycker att detta är mer än ett sammanträffande och är dessutom övertygad om att bokens Alma är en verklig person, inte bara en fiktiv karaktär. Hon börjar, som en privatdetektiv, försöka ta reda på mer om Alma Meriminski och om bokens författare Zvi Litvinoff.

Jag ska villigt erkänna att om det inte hade varit för att jag läste den här boken med bokcirkeln så skulle jag ha gett upp efter 100 sidor. Så här i efterhand så är jag glad att jag inte gjorde det. Läsningen gick trögt och det berodde främst på två saker. Dels för att det var så oerhört svårt att hålla reda på alla karaktärer, veta när i tid de levde och hur de stod i relation till varandra. Det klarnade så småningom och jag förstår att det inte är författarens mening att jag som läsare ska förstå allt förrän på de sista sidorna, men hon hade kunnat strukturera berättelsen så att det hade blivit lättare att hålla isär alla. Dels så har Krauss tidvis ett rätt krångligt språk med metaforer som ibland var svåra att förstå.

När vi satt och pratade om boken så insåg jag att en anledning till att jag inte tyckte så mycket om boken är för att den får mig att känna mig dum, osmart. Och den känslan gillar jag inte! Det var i alla fall skönt att höra att de andra också hade haft svårt att få ihop alla parallellberättelser till en början och inte heller förstått precis allt. Vi hade bara olika sätt att tackla det. Någon lämnade det bara bakom sig och tänkte att det där får jag fråga om på bokcirkeln.

Jag tyckte väldigt mycket om karaktärerna i boken och den närmast melankoliska stämningen. Krauss beskriver sina karaktärer med en sådan värme och det känns som att det är verkliga personer som jag läser om. Jag känner sådan sympati för den ensamme Leo som hittar sina egna sätt att överleva. Till exempel så ser han till att bli ordentligt sedd minst en gång om dagen. Det gör han genom att väcka uppmärksamhet genom att vara klumpig; spilla ut kaffet han precis köpt på Starbucks eller välta ett tidningsställ i kiosken. Sådana saker. För då blir han tilltalad och någon ser honom. På bröstet har han en lapp där det står vad han heter och han var han har köpt en gravplats.

Jag funderar också mycket på Alma och hennes bror Pippi som hanterar sin pappa på sina speciella sätt. Mamman sörjer och tycks mer eller mindre glömma bort sina barn vilket gör att barnen inte får den trygghet och förklaring som de har rätt till. Mamman är den karaktär vi får veta minst om och jag saknar det. Jag är nyfiken på henne. Och Pippi väcker otroligt mycket ömhet i mig. Jag vill åka rakt in i boken, hålla om honom och säga att allt ordnar sig!

På bokcirklen så brukar vi ge böckerna vi har läst betyg. Jag gav Kärlekens historia en trea. Den hade fått en 4+ om det inte vore för att den fick mig att känna mig ointelligent och förvirrad...

Boken ges ut av Brombergs och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Trying to follow my dreams och Beas bokhylla

Kommentarer

Sara sa…
Jag läste den här boken för massor av år sen och jag minns att jag tyckte om den men inte så mycket mer, så tack för att du påminde mig. Blir nästan sugen att läsa boken igen. Med risk att känna mig dum!
Så roligt att min recension väcker läslust:)

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t