Det vi förlorade i elden - Marian Enriquez

Det var kärlek vid första ögonkastet. När jag först såg den här boken så bara skrek den "köp mig"! Det som lockade mig så mycket är en kombination av det fina omslaget, den latinamerikanska kontexten och beskrivningen om hennes noveller. På baksidan står så här:

Mariana Enriquez prosa är både klassisk och samtida - Edgar Allan Poe och Julio Cortázar remixade med Stephen King och Margaret Atwood - och hennes fantasi vet inga gränser när hon sätter fingret på det mentala tillståndet i dagens Argentina.

Det vi förlorade i elden är en novellsamling innehållande 12 noveller. Jag trodde att det var hennes debutbok men när jag läser på så ser jag att hon , förutom att vara krönikör i en litterär tidskrift, tidigare har gett ut en essäbok, en biografi, två romaner och en novellsamling. De verkar dock inte finnas översatta till svenska - kanske måste jag damma av min spanska så att jag kan läsa mer av henne!

När jag väl hade boken i min hand och hade läst den första novellen Den smutsige pojken så kände jag dessutom att jag kommer att vilja prata med den här boken med andra och vilken tur då att det var min tur att välja bok i bokcirkeln Picket och Pocket! Vi brukar hålla oss till pocketböcker men jag lyckades få igenom den här så det ska bli jätteroligt att få höra vad de andra tycker och få prata om boken.

Det vi förlorade i elden är skriven i den magiska realismens tradition. Flera av novellerna utspelar sig i Argentinas fattiga slumområden och några lyfter även in kvinnors situation i landet. Ska kort skriva om mina favoritnoveller.

Den smutsige pojken
Bokens inledande novell handlar om en ung kvinna som bor i sin farmor och farfars gamla hus. Ett imponerande vackert och stort gammalt hus som ligger i ett område i Buenos Aires som på 1800-talet var ett område för överklassen men som nu är ett fattigt område med mycket kriminalitet, gängbråk och missbruk. Hennes familj förstår inte varför hon vill bo där men hon trivs och har hittat en strategi för att klara sig. Det handlar om att ha kontakter, hälsa på grannar,vara uppmärksam, inte vara rätt och gå rak i ryggen.
När hon tittar ut genom sitt fönster så ser hon en ung höggravid kvinna och hennes lille son. De har inrett sig ett litet hem i ett gathörn där de sover och förvarar sina få ägodelar i en sopsäck. En dag knackar pojken på hennes dörr, mamman är försvunnen. De tar en promenad, pojken får lite glass och berättar om mystiska saker som händer i slumområdena. När mamman väl kommer tillbaka, drogpåverkad, blir hon ordentligt arg över att novellens huvudkaraktär tagit hand om hennes son. Dagen efter hittas en liten pojke halshuggen. Är det den lille smutsige pojken som hittats? Och vad har egentligen hänt?

Adelas hus
Ett syskonpar och deras vän Adela blir som besatta av ett övergivet hus som det ryktas om spökar. Huset är helt igenmurat men en dag tar de sig in. Novellen för mina tankar till House of Leaves.

Spindelväv
Den enda av novellerna som utspelar sig på landsbygden. En ung kvinna tar med sig sin osympatiske och gnällige man till sina släktingar som bor i en liten by, Corrientes, i norra Argentina vid gränsen till Brasilien och Paraguay. Mannen är oerhört föraktfull, särskilt mot kvinnans vackra kusin Natalia som förutom att hon driver en hantverksbutik spår i kort. Vår huvudperson skäms för sin man och när hon ser honom genom sin familjs ögon så skäms hon över att leva i ett sådant olyckligt äktenskap. Hon blir mer och mer äcklad av sin man. En dag ber Natalia dem följa med till Paraguay för att gå på marknad, en resa som blir avgörande.

Grannens bakgård
Här möter vi den utbrända socialarbetaren som blivit avskedad från sitt arbete som föreståndare för ett slags korttidsboende för gatubarn - små barn. Ni vet limsniffande 6-åringar och 7-åringar som tvingas prostituerade, den sortens barn. Inget lätt arbete alltså. Efter avskedet så hamnar hon i en depression, något som hennes man har svårt att förstå. Hon flyttar med sin man till ett nytt hus men vad är det egentligen som händer hos grannen?

Precis som jag trodde så tyckte jag verkligen om den här boken. Jag gillar kombinationen av samhällskritik, att hon låter sina historier utspelas hos de mest utsatta och att hon inte väjer för det fula i fattigdomen; smutsen, vad utsatthet gör med människor, droger och kriminalitet. Samtidigt så gör hon det med respekt och ömsinthet. Och så älskar jag så klart de övernaturliga inslagen, mörkret och monstren. det var egentligen bara två av novellerna som inte riktigt föll mig i smaken.

Läs den!

Det vi förlorade i elden ges ut av Norsteds och kan köpas på Adlibris och Bokus

 Bloggbohemen har också bloggat om boken.