...med näsan i en bok...

Har tidigare läst Öppnas i händelse av min död   av Liane Moriarty som var en riktigt sträckläsarbok. Rekommenderas starkt! Stora små lögner gör mig inte heller besviken. Även här förpackar Liane Moriarty en mysteriehistoria i ett feelgoodpaket. Som läsare liksom luras man till en början av det fina och gulliga men ganska snart förstår man att det lurar både det ena och andra under den välpolerad ytan. Boken utspelar sig i Australien (till skillnad från TV-serien som utspelar sig i Kalifornien) och tar sin början en morgon på väg till skolan. Jane, en ung ensamstående mamma, är nyinflyttad i den prydliga förorten Pirriwee. Hon skjutsar sin femårige son Ziggy till hans första dag i skolan när hon ser en kvinna som, på väg till sin bil, snubblar i sina höga klackar och vrickar foten. Det är Madeline som har en dotter i samma klass som Ziggy. De blir genast vänner. Madeline introducerar Jane för Celeste. Celeste, vacker och begåvad, gift med den perfekta mannen och mamma till tv...

Tror jag köpte den här boken på bokrean 2013 så man kan ju lugnt säga att den är del i Projekt Hyllvärmare! Strax efter solnedgången  är en novellsamling som Stephen King gav ut 2008 (på svenska) bestående av 13 noveller. Ett par av dem skulle jag är på den där diffusa gränsen mellan novell och kortroman (ca 60 sidor). Det är inte direkt någon hemlighet att King är en av mina absoluta favoritförfattare och förmodligen den författare som hängt med mig längst tid. Tror jag har läst minst en bok/år av honom sedan gymnasiet. En sak (förutom hans berättarkonst då) som jag gillar med King är att han verkligen bryr sig om sina läsare och för samtal med dem genom sina böcker. I den här, precis som i många andra av hans böcker, så börjar han med ett ganska personligt förord, som en reflektion över sitt skrivande, här om noveller, och avslutar med några tankar om varje novell. Precis som titeln antyder så rör sig King i skymningsland. Gränsen mellan fantasi och verklighet, liv och dö...

Det är väl knappast någon som har missat Kaninjägaren av författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril a.k.a Lars Kepler. Jag lyssnade på den som ljudbok för ett bra tag sedan med Jonas Malmsjö som uppläsare. Handling (förlagets text): Jonna Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren. Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer. Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död. Jonna Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent. Jag gillade verkligen den första boken som Kepler skrev, Hypnotisören.   Stalker ...

  Vilken fantastisk bok med ovanligt tema! Jag lade första gången ögonen på Kryp  av M.G. Leonard på biblioteket. Den har så fint omslag som drog ögonen åt sig. Jag lånade den inte då eftersom jag och sonen höll på med någon annan bok just då (tror det var Nordiska gudar  - en annan vacker bok som jag inte har recenserat ännu...men det kommer!). När det sedan var dags att börja fundera på nästa bok så lade jag fram Kryp  som förslag och eftersom jag har en liten blivande vetenskapsman hemma så nappade han genast på idén. Sagt och gjort så beställde jag hem boken. Nu har vi läst ut boken och vi gillade den båda två. Kryp  handlar om Darkus Cuttle och hans noshornsskalbagge Baxter. Darkus pappa jobbar och forskar på Naturhistoriska muséet i London (bara det..! You had me at Hello, liksom) och mamman är död sedan flera år tillbaka. Så en dag så bara försvinner pappan under mystiska omständigheter. Han tycks ha gått upp i rök. Rummet där han senast sågs sitta oc...

Jag läste Tremaynes Istvillingarna   i slutet av 2015 och konstaterade att det var en av årets bästa böcker. Ni kan ju förstå att jag hade rätt höga förväntningar på denna... Eldpojken  handlar om Rachel, David och Jamie. Davids första fru dog i en tragisk olycka i en gammal gruva på familjens ägor. Hennes kropp hittades aldrig men däremot hennes kappa och man förmodade att hon drunknat . Vad hon gjorde nere i gruvan alldeles vid den underjordiska sjön en kall julafton är dock fortfarande ett mysterium. Inte långt efter dödsolyckan träffas David och Rachel i London och blir förälskade. När Rachel får träffa Davids åtta-åriga son Jamie så blir hon stormförtjust och om möjligt ännu mer förälskad i David som är charmerande, kärleksfull (och rik). Hon flyttar in hos David i hans gigantiska hus (18 rum och kök) i Cornwall och de gifter sig. Rachel är ofta ensam med Jamie i det stora huset eftersom David veckopendlar till London och blir snabbt varse om att han är mer traumati...

Jag har tidigare läst Salvadoreña  och Drömhjärta  av Cecilia Samartín och tyckte väldigt mycket om de böckerna. Därför skulle man kunna tro att jag hade höga förväntningar på den här boken som är första delen i en trilogi med pilgrimsleden El Camino i centrum, men jag har ju läst några böcker som utspelat sig längs El Camino och har inte varit jätteförtjust i någon plus känner mig rätt leds på temat. Med andra ord hade jag ganska låga förväntningar på boken trots att jag verkligen gillar författaren och hennes språk. Señor Peregrino handlar om Jamilet som föddes i en liten mexikans by. Hon är vacker men märkt av ett enormt födelsemärke som täcker hela ryggen, baksidan av benen och delar av halsen. Det är rött och lysande. Barnmorskan som förlöste henne såg den och skvallrade för de andra byborna som misstänkte att det var ett djävulsmärke. Jamilet växer upp som utstött ur byns gemenskap. När hon ska börja skolan kastar de andra barnen sten på henne så Jamilets mamma tar h...

Det har väl inte undgått någon att Kakan Hermansson är en omstridd och tidvis provocerande medieperson. Just nu syns hon som domare i TV-programmet Talang. Några olyckliga uttalanden på Twitter för några år sedan tycks också förfölja henne fortfarande trots att hon verkligen har pudlat och bett om ursäkt. Nu har Kakan skrivit en bok som är lika delar självbiografi och feministisk text. Feminism och politik (vänsterorienterad) har alltid varit en stor del av Kakans liv och ska jag vara ärlig så känns retoriken i boken tidvis väldigt 70-tal - förutom när cis-personer, binära, icke-binära och, ja ni fattar, då är det väldigt mycket 2010-tal. Hela Kakan är en tunn bok, endast 140 sidor, med stor text så man läser den utan problem på en dag. Och det var tur för annars hade jag tappat intresset. Inte på grund av ämnet utan för att den är så rörig, jag hittar inte strukturen i den. Hon hoppar fram och tillbaka och jag kommer på mig själv att sitta och hitta på en annan ordning på kapitl...

Ikväll har hela familjen (= jag, A. 9 år, två katter och en kanin) hängt i biblioteket. Alltså, vårt eget lilla rum fyllt med böcker, en läsfåtölj och ett skrivbord. Ibland hamnar vi här och bara pratar en massa, strunt varvat med allvar. Mellan allt snack om nerfkrig, Overwatch och Dinosaur Simulator så pratade vi om böckerna som omslöt oss. Jag drog ut Karin Bojs bok Min europeiska familj - De senaste 54 000 åren   och sa: Den här är jag jättesugen att läsa, måste göra det snart! Eftersom det är en mammut på framsidan så blev A intresserad och vi började bläddra i boken som innehåller en del foton som man kan titta på och läsa om. A konstaterade också att den är väldigt tjock och att den är det på grund av kombinationen tjocka blad och många sidor. Åh, vad jag hoppas att han, när han blir större, kommer att fortsätta att känna på och bläddra i böcker på det här sättet! Så säger han att han vill läsa den här boken (eller rättare sagt att jag ska läsa den för honom...)...