Fortsätt till huvudinnehåll

Sorgens änglar - Hanna Johnselius

Den 28 januari 2005 förlorade Hanna och hennes man sin två månader gamla dotter Lovisa. Tiden efter, under sorgearbetet läste Hanna mycket om sorg, men hittade inte någon bok som gav konkreta tips på hur man kan hantera sin sorg. Inte heller hittade hon litteratur om tiden efter sorgen. Som en del av sitt eget sorgearbete började hon skriva, skrivandet har nu resulterat i boken Sorgens änglar. När jag öppnar boken grips jag fast av den och släpper den inte ifrån mig förrän jag läst ut hela boken (73 sidor), det liksom går inte. Det är en kombination av ämnet, språket och berättelserna som gör att jag (även om jag var så trött att ögonen hela tiden höll på att åka igen) bara inte kan lägga den ifrån mig. Jag kommer definitivt att bläddra igenom den igen, jag tror att det här är en bok att läsa flera gånger - åtminstoner de mer teoretiska delarna av boken.
Johnselius skriver om det oförståeliga - att förlora sitt barn, och sedan tiden efter. Det är inte utan att ångestspöket griper tag i magen på mig när jag läser några av sorgeberättelserna, alltså delar av boken där Hanna och andra föräldrar berättar om hur det var när de förlorade sitt barn. Något jag inte hade tänkt på var omgivningens reaktion gentemot föräldrarna, att människor undviker personer i sorg kände jag till, men inte att en del kan vara fördömande mot att sörjande också kan visa glädje. Flera föräldrar beskriver vilka blickar de får på sig när de tillslut kan börja skratta och känna glädje igen. Som att folk tänker "ska inte ni som har förlorat ett barn vara ledsna".
Tesen som Johnselius driver är att vi alla möter på personer som på ett eller annat sätt, medvetet eller inte, hjälper oss vidare - drar oss ur sorgen. Hon kallar dessa personer Sorgeänglar, därav titeln på boken. Jag hade velat veta mer om Sorgeänglar, tycker att hon hade kunnat ägna dem lite mer tid. Det är spännande tycker jag.., vad är det som sorgeänglarna triggar, hur får de oss ur sorgen, hur upptäcker vi dem?
I det som är mer en teoretisk del av boken gör hon en analys av Jobs bok i Bibeln som handlar om sorg, att förlora sin familj och allt man har. I den berättelsen kan vi följa Jobs sorgearbete och hur även han stöter på en Sorgeängel. Berättelser, myter och legender har genom alla tider hjälpt människor att hantera svåra situationer och upplevelser. Det är skönt att höra att det fortfarande händer i modern tid, att Hanna tog hjälp av Jobs bok i sin sorgebearbetning och hur hon gjorde det.
Hanna Johnselius har ett fint och lättillgängligt språk. Hon berör i sin enkelhet. Insidan är lika vacker som utsidan... Jag tyckte mycket om den här boken och tror att den kan hjälpa många, inte bara föräldrar som mist sitt barn utan även andra människor i sorg. Eller sådana som är rädda för att sörja eller för att hamna i en situation där man kommer att sörja. Helt enkelt tycker jag det är en bok för alla att läsa!

Läs vad andra har skrivit om boken här och här
Köp boken på Bokus, Adlibris eller Bokia

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jag har läst alla tre böcker av Karin Smirnoff och funderade först på om jag skulle skriva ett inlägg om alla tre men har bestämt mig för att varje bok förtjänar sitt eget inlägg. De kommer att komma i följd här på bloggen och jag börjar med bok nr 1 Jag for ner till bror. Handling (förlagets text): I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har hål som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, janakippo, som stack sin far med en högaffel. Mitt omdöme: Jag ska börja med att berätta att jag har lyssnat på, och inte läst, alla böcker vilket såklart tar bort en del av upplevelsen. Smirnoff skriver speciellt med korthuggna meningar och sammanskrivna namn (janakippo i stället för Jana Kippo) och ord. Jag tycker nog ändå (med förbehåll då att jag inte läst) att inläsaren Lo Kauppi får fram det på ett bra sätt i sin rytm när hon läser. Det enda förbehållet jag egentligen har på inläsningen är...