Lulu Pearson föddes i Tasmanien av en ung, självupptagen och elak mamma. När mormodern dör tar gammelmostern Clarice med sig Lulu till Sussex i England och uppfostrar henne som sin egen dotter. Hon utvecklas till en självsäker ung kvinna och kan ägna sig åt sin passion, nämligen att skulptera. 1920 har hon sin första utställning som blir en enorm framgång. I samma veva får hon ett brev från Tasmanien av en hästtränare som påstår att han tränar en häst som hon äger. Lulu förstår ingenting, men tränaren skickar ägarbevis där det framgår att en för henne okänd man har köpt henne en häst. Trtos att Clarice motsätter sig bestämmer sig Lulu för att åka till Tasmanien och forska i det hela och samtidigt återse sitt hemland. Hennes rika och bortskämda kompis Dolly bjuder med sig själv på resan som blir ett riktigt äventyr.
Återkomsten föll mig inte alls i smaken, det är den första och förmodligen sista boken jag läser av Tamara McKinley. Det här om något måste ju vara så kallad kiosklitteratur, eller kanske en flickbok fast för vuxna...Ni vet hästböckerna man läste när man var i tio årsåldern, fast sämre...
Berättelsen är tråkig och förutsägbar, otroligt smörig, karaktärerna stereotypiska och inte alls dynamiska. Miljöbeskrivningarna hade kunnat vara fantastiska, men faller platt. Nä, jag kan faktiskt inte rekommendera den här boken alls.
Andra som bloggat om boken är
Läslusen och
Autumnleaf
Kommentarer