De tre blir dragna. Det Mörka Tornet II - Stephen King

I andra delen av Det Mörka Tornet möter vi återigen Roland av Gilead. Han vaknar vid stranden där han somnade i bok nummer ett. Hemska giganstiska kräftliknande djur omringar honom och han hinner bli rejält skadad innan han tar sig i säkerhet. En mystisk dörr dyker plötsligt upp i hans synfält. Det visar sig vara en tidport som tar honom till den första av sina följeslagare, Eddie som befinner sig i 80-talets New York. Roland får anpassa sig till en ny och okänd värld och Eddie får lära känna Rolands karga värld. Äventyret har börjat och de tre följeslagarna blir dragna.

Jag lyssnade även till denna del av Kings stora epos som ljudbok. Läs här vad jag skrev om bok nummer 1, Revolvermannen. Jag är inte frälst...Jag hade liksom hoppats på att den här andra boken skulle få mig att förstå storheten i serien, få mig att vilja kasta mig över de resterande delarna. Det händer inte. Jag tycker den är sådär, den är hyfsad och blir lite bättre mot slutet.

Vad jag gillar med boken är Kings personbeskrivningar (även om Detta Walkers vulgära språk ibland blir lite väl jobbigt att lyssna på - en skillnad gentemot att läsa...). De är som vanligt komplexa och intressanta. Jag gillar den Clint Eastwood inspirerade Roland. Hur han trycker undan sina känslor eftersom han vet att han innerst inne skulle offra allt och alla för sin livsuppgift - att nå det mörka tornet. Jag gillar också Eddie, skräms av Detta, fascineras av Odetta och så vidare.

Vad jag inte gillar är att jag fortfarande inte förstår Rolands värld och inte heller får en känsla för själva missionen; att ta sig till det mörka tornet, vad nu det är för ställe. Nåja, jag tror nog ändå att jag ska ge bok tre en chans. Helt kan jag inte släppa serien riktigt ännu...