Fortsätt till huvudinnehåll

Tony & Susan - Austin Wright

Susan Morrow har inte hört något från sin förste make Edward på tjugo år. Hon har varit nöjd med det. Nöjd med att glömma det korta äktenskapet och den relationen de hade. En dag får hon en förfrågan. Han har skrivit en bok och vill att hon ska läsa den, enligt honom är Susan den bästa kritiker han någonsin haft. Susan minns enbart hur hon ogillade Edwards ambitioner att bli författare och aldrig var särskilt förtjust i något han skrev. På något sätt kan hon inte neka hans önskan och han skickar henne manuskriptet till sin bok Nattdjur. Susan börjar läsa berättelsen om Tony Hastings som beger sig på en bilresa med sin familj och råkar ut för ett brutalt överfall. När hon läser boken väcks minnen till liv och hon blir tvungen att konfronteras med såväl sitt förflutna som sin nutid.

När jag först skaffade den här boken berodde det enbart på baksidetexten och omslaget med den ödsliga husvagnen och boken. När boken väl stod i hyllan började jag läsa vad andra bloggare skrivit om den och hittade inte många som var särskilt förtjusta i boken. Med andra ord hade jag inga höga förhoppningar på Tony och Susan när jag väl plockade ut den ur hyllan och började läsa den. Tack och lov så blev jag positivt överraskad - jag gillade verkligen den här boken!

Austin Wright 1922 - 2003
Enbart själva idén att få läsa om någon som läser en bok, följa med i någon annans tankar när man läser samma berättelse erbjuder en läsupplevelse utöver det vanliga. För vi får läsa hela Nattdjur. Avsnittet som handlar om själva överfallet av familjen (vill inte skriva mer om det med risk för spoiler) är så sanslöst obehagligt skrivet, katastrofkänslan som bara växer och växer väckte ångest och gjorde det omöjligt för mig att lägga ifrån mig boken. Och jag hade samma irritationskänsla som Susan hade på Tony - varför denna handlingsförlamning och vekhet? Samtidigt - hur skulle man själv reagera och agera? Jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket man nuförtiden förlitar sig på mobiltelefoner och hur det var innan alla hade en...

Författaren flätar skickligt samman de två historierna och vi får sakta lära känna Susan mer och mer. Vi får också lära känna Edward och hennes nuvarande man och barn, men enbart genom Susan. Katastrofkänslan som finns i Nattdjur finns även i Susans värld, den nalkas henne och till en början förstår man inte varför. Vad är det som hotar hennes trygga förortsliv?

Wright tecknar skickligt de olika karaktärerna, låter dem utvecklas och sättas i oväntade situationer. Han ändrar även sitt språk, sin text beroende på vilken av de två berättelserna vi läser - skickligt! Och jag har aldrig läst en författare som så bra skildrat drömmandet och stadiet mellan dröm och verklighet. Tror jag i alla fall, han skildrar det hur som helst på ett sätt som jag aldrig läst förut och som tilltalade mig mycket, som här:
Den vita morgonen överfaller henne med ett ögonblick av absolut tomhet. Hon drivs ut i den innehållslösa dagen. När hon känner igen de blåblommiga gardinerna i fönstret och lönnens grenar med tunna snöstrimmor har luckan i golvet slagits igen. Om hon håller kvar ett drömfragment kommer det att skingras om hon inte lyckas ordna det kronologiskt och formulera det i ord. Men kronologin och orden dödar det. Berättelsen som återstår är ingen dröm, och drömmen förblir oinfångad, gränsande till de övriga drömmarna under luckan, de utgör en enda stor oavbruten dröm för ett helt liv som hon bär med sig under den glömska dagen, och som får sin fortsättning när hon nästa gång stiger ned.
 
Jag gillar också hur Wright använder sig av färger när han skildrar miljöer, känslor, handlingar och karaktärer. Det är ingenting som jag tänkte på från början, men när jag går tillbaka i texten urskiljer det sig, skapar dynamik och stämmning.

Imorgon ska vi diskutera boken på bokcirklen Picket och Pocket. Jag ser framemot det och att få höra vad de övriga tyckte. Vad min bokcirkelkompis Bokblomma tyckte kan ni läsa här. Hon hade problem med språket som hon tyckte var stolpigt. Jag älskade språket vilket kanske betyder att jag är gammeldags (å andra sidan är det mindre än en månad kvar tills jag officiellt blir tant). Själv kommer jag att säga att det kändes som att läsa ett långt Criminal Minds avsnitt. Jag får lov att återkomma och rapportera om diskussionen!

Boken ges ut av Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Mettes pocketblogg, alkb och Bibliotekstipset

 

Kommentarer

Monika sa…
Jag har råkat ur för ungefär samma som du, men jag har inte läst den än :) Nu blev jag i alla fall mycket mer hågad :)
Ska bli intressant att höra vad du tycker om boken!
Linnea sa…
Det är kul att man kan tycka så olika om böcker.. :) Jag håller med dig i mycket, men det räckte inte riktigt ändra fram för min del..

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t