Susan Morrow har inte hört något från sin förste make Edward på tjugo år. Hon har varit nöjd med det. Nöjd med att glömma det korta äktenskapet och den relationen de hade. En dag får hon en förfrågan. Han har skrivit en bok och vill att hon ska läsa den, enligt honom är Susan den bästa kritiker han någonsin haft. Susan minns enbart hur hon ogillade Edwards ambitioner att bli författare och aldrig var särskilt förtjust i något han skrev. På något sätt kan hon inte neka hans önskan och han skickar henne manuskriptet till sin bok Nattdjur. Susan börjar läsa berättelsen om Tony Hastings som beger sig på en bilresa med sin familj och råkar ut för ett brutalt överfall. När hon läser boken väcks minnen till liv och hon blir tvungen att konfronteras med såväl sitt förflutna som sin nutid.När jag först skaffade den här boken berodde det enbart på baksidetexten och omslaget med den ödsliga husvagnen och boken. När boken väl stod i hyllan började jag läsa vad andra bloggare skrivit om den och hittade inte många som var särskilt förtjusta i boken. Med andra ord hade jag inga höga förhoppningar på Tony och Susan när jag väl plockade ut den ur hyllan och började läsa den. Tack och lov så blev jag positivt överraskad - jag gillade verkligen den här boken!
 |
| Austin Wright 1922 - 2003 |
Författaren flätar skickligt samman de två historierna och vi får sakta lära känna Susan mer och mer. Vi får också lära känna Edward och hennes nuvarande man och barn, men enbart genom Susan. Katastrofkänslan som finns i Nattdjur finns även i Susans värld, den nalkas henne och till en början förstår man inte varför. Vad är det som hotar hennes trygga förortsliv?
Wright tecknar skickligt de olika karaktärerna, låter dem utvecklas och sättas i oväntade situationer. Han ändrar även sitt språk, sin text beroende på vilken av de två berättelserna vi läser - skickligt! Och jag har aldrig läst en författare som så bra skildrat drömmandet och stadiet mellan dröm och verklighet. Tror jag i alla fall, han skildrar det hur som helst på ett sätt som jag aldrig läst förut och som tilltalade mig mycket, som här:
Den vita morgonen överfaller henne med ett ögonblick av absolut tomhet. Hon drivs ut i den innehållslösa dagen. När hon känner igen de blåblommiga gardinerna i fönstret och lönnens grenar med tunna snöstrimmor har luckan i golvet slagits igen. Om hon håller kvar ett drömfragment kommer det att skingras om hon inte lyckas ordna det kronologiskt och formulera det i ord. Men kronologin och orden dödar det. Berättelsen som återstår är ingen dröm, och drömmen förblir oinfångad, gränsande till de övriga drömmarna under luckan, de utgör en enda stor oavbruten dröm för ett helt liv som hon bär med sig under den glömska dagen, och som får sin fortsättning när hon nästa gång stiger ned.Jag gillar också hur Wright använder sig av färger när han skildrar miljöer, känslor, handlingar och karaktärer. Det är ingenting som jag tänkte på från början, men när jag går tillbaka i texten urskiljer det sig, skapar dynamik och stämmning.
Imorgon ska vi diskutera boken på bokcirklen Picket och Pocket. Jag ser framemot det och att få höra vad de övriga tyckte. Vad min bokcirkelkompis Bokblomma tyckte kan ni läsa här. Hon hade problem med språket som hon tyckte var stolpigt. Jag älskade språket vilket kanske betyder att jag är gammeldags (å andra sidan är det mindre än en månad kvar tills jag officiellt blir tant). Själv kommer jag att säga att det kändes som att läsa ett långt Criminal Minds avsnitt. Jag får lov att återkomma och rapportera om diskussionen!
Boken ges ut av Bonnier Pocket och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Mettes pocketblogg, alkb och Bibliotekstipset
Kommentarer