...med näsan i en bok...

Profilteatern  i Umeå ordnar Skräckfestival under sex veckor, som en del av att Umeå är Kulturhuvudstadsår 2014. I lördags var jag på skräckläsning och lyssnade på isländskan Úlfhildur Dagsdóttir och Andres Fager. Ulfhildur läste texter ur isländska folksagor och modern fiktion ackompanjerad av en man som spelade på såg (?). Hon berättade att det isländska folket än i denna dag vittnar om övernaturliga händelser och att det inte är ovanligt att präster kallas till hus för att driva ut spöken och annat oknytt som huserar där.  Úlfhildur fick många att skratta när hon läste en gammal text om ett svenskt spöke och när hon berättade att svenskar alltid ansetts som ett vilt folk på Island, till skillnad från de mer civiliserade norrmännen och danskarna. Mest av allt hade jag sett framemot att lyssna på Anders Fager. Jag hade i förväg fått önska mig en uppläsning från Jag såg henne idag i receptionen och det bjöd han på - kul! Sedan läste han från sin nya bok, En man av st...

Jag har länge spanat in ett bokställ på mitt jobb. När jag har passerat (oftast med andan i halsen) har jag sneglat, lagt huvudet på sned och försökt läsa titlarna. De jag hittills sett har inte lockat mig. Det har varit böcker jag redan har eller typiska "loppisböcker" - ni vet hur dessa boktitlar som återfinns på typ varenda loppis eller second hand affär. Häromdagen så tog jag mig tid och kikade lite närmare och se vad jag hittade!!!  Jag är lite osäker på om det är tänkt som låneböcker eller en bokbytarhylla, men jag tänker behålla de här och ställa dit ett gäng andra böcker. Eller rättare sagt så kommer jag att behålla tre av dem, Viskningar har jag visst redan;)   Har precis rensat lite i min hylla så det passar bra att byta några böcker! Dessutom var ett par av böckerna täckta av damm så det verkar inte som att det är något flitigt lånande/plockande av böcker därifrån. Kan konstatera att jag nu har 24 böcker av Stephen King och 10 Koontz i hyllan.

Så har jag läst musikjournalisten Patrik Wiréns bok om Umebandet Refused och ska ärligt säga att jag känner en viss press när jag nu sätter mig och skriver det här inlägget om boken. Det beror dels på att jag förmodligen inte tillhör målgruppen för boken och därmed inte blir den mest tacksamma läsaren av boken. Visserligen var åren 1992 - 1997/98 de år då jag själv hade ett stort musikinteresse (det har liksom falnat nu). Jag bodde då i Uppsala och pluggade kulturantropologi. Flera av mina kursare var med i olika band och jag sprang på konserter varje helg - en period var jag till och med bandbokare på Uppsala nation(! få som känner mig i dag skulle ana det). Så här i efterhand är jag lite förvånad över att jag inte lyssnade på Refused under tiden då de var igång, jag lysssnade nämligen på många av de andra band som nämns i Wiréns bok. Men så är det - jag har aldrig hört särskilt mycket av Refused. Anledningen till att boken lockat mig är att jag som inflyttad Umebo behöver få till ...

Laura Ingalls och För ett tag sedan läste jag Hungerspelen av Suzanne Collins - se vad jag skrev om det här  . Nu har jag sett filmen. Jag kan börja med att konstatera att boken var mycket bättre än filmen! Det är sällan jag ser en film så snart efter att ha läst boken den baseras på och jag hade svårt att störa mig på saker som de ändrat och tagit bort. Visst förstår jag att man inte kan ha med allt som står i en bok i en film, men en del saker hade jag svårt att förstå varför de valt att inte ta med. Till exempel Haymitch uppförande under Skörden - det var ju jätteroligt och olycksbådande. Trots Woody Harrelsons fina skådespeleri så blev han alldeles för proper och liksom...godmodig i filmen. Katniss, spelad av Jennifer Lawarence, blev också en mycket plattare karaktär i filmen än i boken. Tycket inte filmen lyckades få fram det som var så speciellt med henne.  Katniss Everdeen - lika som bär! Under hela filmen kunde jag inte heller låta bli att tänka at...

Den här boken läste jag ut på en förmiddag - den är inte så lång, ungefär 150 sidor - vet inte om det är bra eller dåligt. Att läsa en bok i ett sträck innebär, åtminstone för mig, att jag inte reflekterar över historien under läsperioden. När jag umgås med en bok under längre stund så funderar jag på den, tänker på karaktärerna, miljön och berättelsen under stunderna jag inte läser. Jag bearbetar boken helt enkelt. Det var ett tag sedan jag läste ut Mordbyn och nu när jag sitter och tänker på den så inser jag att jag inte minns särskilt mycket av den. Eller, det där stämmer inte helt. Jag minns handlingen, men jag minns inte några känslor kring boken. Förmodligen är det så eftersom jag bara tuggade i mig den utan att känna smaken. Jag gör ändå ett försök till recension. Mordbyn baseras på en verklig händelse i Tyskland och det gör att den är extra otäck. (Författaren har visserligen flyttat händelsen från 20-talet till 50-talet men det gör inte mig något även om jag vet att...

Två år innan boken tar sin början så sa kriminalkommissarie Frank Elder upp sig (pensionerade sig) efter att ha tjänstgjort hos Nottinghamshirepolisen i trettio år, lämnade sin otrogna hustru och sin fjortonåriga dotter. Han tog sitt pick och pack och flyttade till den yttersta delen av Cornwall i sydvästra England. Där hyrde han sig en liten stuga och tillbringade dagarna i stillsam lunk. Ända fram till nu. Precis som alla gamla kriminalpoliser så har Frank Elder ett gammalt fall som gäckat honom i många år. Femton år tidigare så försvann en ung flicka, Susan Blacklock, spårlöst. Frank ledde sökning av henne, men hon hittades aldrig. Två män greps som misstänkta men var tvungna att släppas på grund av brist på bevis. Ett år senare åkte de fast och blev dömda för för våldtäkt och mord på en annan ung flicka. När Frank får höra att den ena av de två männen, Shane Donald, blivit villkorligt frigiven tar han upp det gamla fallet igen. När ytterligare en ung kvinna hittas ...

Tur att jag haft 2 katter och 1 marsvin som sällskap Den här veckan har varit en sådan där vecka som jag helst av allt skulle vilja ha ogjord! I måndags släpade jag mig till jobbet trots att jag hade så ont i halsen att jag knappt kunde svälja, men skam den som ger sig...eller? Kändes inte det minsta bättre på tisdagen, istället så blev det bara värre och jag fick dessutom feber, så jag stannade hemma från jobbet. Hela den här veckan har jag bara orkat röra mig mellan sängen och soffan. Så trött har jag varit att jag inte ens har orkat läsa särskilt mycket - då kanske ni förstår läget! Jag blir väldigt sällan sjuk och avskyr att känna mig kraftlös - det är först idag som orken har kommit tillbaka så pass att jag orkat läsa ordentligt (har läst ut Benrangel av Stephen King) och nu även orkar skriva lite. Kan säga att det var länge sedan som jag tittat så mycket på TV som jag har gjort den här veckan! Positivt i kråksången kan väl sägas att jag äntligen sett filmen Hung...

Vi ska prata om Den stulna romanen imorgon på träffen med bokcirkeln Picket och Pocket. Jag började läsa den i slutet av förra veckan och tänkte "det hinner jag utan problem" eftersom den inte ens är 300 sidor lång. Vad jag inte hade räknat med är hur seg jag tycker att den är. Jag hade förväntat mig en fantastisk läsupplevelse och var superpeppad att läsa den. Nu, ungefär 120 sidor in i boken, så har jag bestämt mig för att inte läsa ut den. Jag hinner ändå inte till imorgon och jag längtar tillbaka till Benrangel (och känner mig lite sur över att den här boken kom ivägen och störde...). Den stulna romanen handlar om Bodour, hennes dotter Magiida och en massa andra männsikor. De lever rätt välbeställda men olyckliga liv i Kairo. Bodur skriver i hemlighet på en roman. Vad som egentligen händer med den romanen har jag inte kommit till i handlingen ännu men på baksidetexten står det att papper försvinner och att maken är misstänkt för att stjäla den... Det finns flera an...

(eller säger man dedikationer..?) Nasal El Saadawi har skrivit en fin i Den stulna romanen .

Inser att jag måste lägga Benrangel åt sidan om jag ska hinna läsa bokcirkelboken till träffen med Picket och Pocket på tisdag. Typiskt!!!

De stora evenemangen avlöser varandra i Umeå! För ett par veckor sig anordnades SM-veckan i stan. Förra helgen var det invigning av Kulturhuvudstadsåret med stor baluns. Även om jag inte lyckades se så mycket av själva showen på grund av så mycket folk var det kul att vara på stan och uppleva folkfesten. Undrar om det någonsin befunnit sig så många människor i Umeå centrum..? Helgen som kommer tänker jag försöka besöka Vegovision, en helvegetarisk mässa som anordnas av Djurens rätt, gå och titta på DM i Cheerleading och umgås med kär vän som kommer på besök. I mars så anordnas Littfest i Umeå, den största litteraturfestivalen i norra Norden, för åttonde året i rad. Programmet släpptes för några dagar sedan och jag har börjat kika lite i det. En sak vet jag och det är att jag tillsammans med bokcirkeln Picket och Pocket ska gå och lyssna på författaren Nawal El Saadawi vars seminarium heter Revolutioner upstår inte ur tomma intet . Till nästa träff med Picket & Pocke...

Vad skriver man om en bok som blivit så omskriven och omtalad som Hungerspelen . Att berätta om handlingen känns överflödigt så det hoppar jag över och koncentrerar mig på läsupplevelsen. Jag har dröjt med att läsa den här första boken i Suzanne Collins trilogi. Enda anledningen till att den står i min hylla och att den därmed blev en del i mitt Projekt Hyllvärmare är att jag fick den i ett bokbyte för ett par år sedan. Jag har en tendens till att ibland bli anti böcker som hajpas för mycket. Sist jag skulle läsa en omtalad bokserie ( Twilight ) så förstod jag överhuvudtaget inte grejen och mer eller mindre tvingade mig igenom tre böcker. Jag trodde att jag skulle tycka lika illa om läsningen av Hungerspelen , riktigt varför vet jag inte... Kan inte påstå att det är den bästa bok jag läst men den fångade mig tidigt och jag läste den snabbt. Den var spännande, underhållande och tidvis tankvärd. Helt klart ett äventyr med huvudkaraktärer som jag gillade och såklar...

Jag har verkligen halkat efter med att skriva inlägg om de böcker som jag har läst. Player One läste jag ut för säkert tre veckor sedan Jag tycker alltid det är enklast att skriva om en bok direkt efter att jag har läst den men jag ska göra mitt bästa. Player One var en märklig bok på sitt sätt. Den handlar om ett antal människor som blir fast med varandra i en bar på en flygplats i samband med en global katastrof som utlöser ett totalt kaos runt omkring dem. Det går dessutom snabbt för kaoset att bryta ut och helt oförberedda måste de förhålla sig till det faktum att världen aldrig mer kommer att bli sig lik, trots att de inte vet exakt vad som har hänt. De förlorar all kontakt med omvärlden förutom det de kan se med egna ögon. På ett sätt påminner den här boken mig om Sartres pjäs No Exit ( Huis Clos ) där fyra personer hamnat i helvetet. Helvetet är en salong i gammal brittisk stil och där ska de fyra tillbringa resten av evigheten. De pratar, lär känna varandra och anpassar...

Jag tar mig an dagens andra bok. På förmiddagen har jag läst Mordbyn   av Andreas Maria Schenkel från pärm till pärm och nu är det visst dags för Kingen igen...