Är det någonting jag har lärt mig de senaste åren så är det att våga ge upp, att avsluta något som inte är bra. Jag pratar om böcker. Varför tvinga sig igenom en bok som man inte har någon behållning av, som inte ger en någonting.
Jag har på senaste tiden läst den ena översvallande kommentaren efter den andra om John Williams bok Stoner. En bok som gavs ut första gången år 1965 men som fått nytt liv, kanske mycket tack vare att Bret Eastom Ellis utropade på Twitter att detta var den bästa bok han läst under året. Stoner har marknadsförts flitigt på sociala medier och jag har läst om den ena efter den andra som höjer den till skyarna. Linda Skugge skrev en rolig krönika (läs den här) om instagrammaffian som uppenbarligen inte läst boken utan bara fotat den bredvid ett glas rosé. För hon såg inte storheten i boken som alla änglisga hipstermän hade drabbats av.
Jag blev såklart mycket nyfiken på boken och började lyssna på den häromdagen. Och, nej...den föll mig inte i smaken. Kanske avbröt jag för tidigt (efter 1:07 hrs), men jag orkade faktiskt inte med den. Får väl konstatera att jag inte har samma insikt (eller boksmak) som litteraturrecensenterna på de stora tidningarna i Sverige och majoriteten av bokbloggarna...
Kommentarer
Mitt bokliga liv - skönt att höra...
Linnea - kan ju hända att du gillar den, vi tycker ju inte alltid lika du och jag:)