Jag är inte så van Ya-läsare och har faktiskt svårt att göra en bedömning av boken. Enda behållningen för mig var nostalgin; att huvudpersonerna gillar precis samma böcker, musik och filmer som jag gillade i början av 90-talet. Hög igenkänningsnivå alltså.
Boken handlar om svåra ämnen som vänskap, ångest, sexuell identitet, att bli vuxen, relation till föräldrar osv, osv. Ändå blir det rumphunget, allt berörs på ytan via ganska korta kapitel. Men det är kanske helt rätt för målgruppen - jag misstänker att det är så och att jag bara är "fel" läsare av boken. Och jag ska erkänna att även om jag tyckte att mycket av handlingen hade kunnat fördjupas och att jag hade fått närma mig karaktärerna mer så fällde jag en tår på slutet, så Jedvik lyckades ju ändå nå mig på nåt sätt...
Sedan kan jag inte låta bli att undra vad en 13/14-åring idag får ut av alla referenser till 90-talet, boken är ju väldigt mycket 90-tal. Blir det liksom retro och coolt? Eller?
Boken ges ut av Rabén och Sjögren och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Hyllan och Bibliotekskatten
Kommentarer