Jag föreställer mig att det är oerhört svårt att lyckas skapa den där känslan när det kryper längs ryggraden på läsaren och minsta ljud gör att hen måste se sig över axeln. Val av ord och miljöbeskrivningar blir så himla viktiga. En filmskapare har ju filmmusiken och andra effekter att luta sig mot. En duktig skräckförfattare måste frammana det på annat sätt och göra det subtilt så att det inte blir uppenbart för läsaren. Känslan jag får av boken är att Ohlsson skrivit en roman för vuxna men använt sig av ett språkbruk och en uppbyggnad av historien riktat till yngre personer.
Karaktärerna är enkla och överdrivna. Det otäckaste jag vet är karaktärer som till synes är helt normala, som jag kan identifiera mig med, men som när man borrar på djupet är något helt, helt annat än normala.
Handlingen då? Så här lyder förlagets beskrivning av boken:
Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?
Sjuka själar ges ut av Piratförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Elis läser och skriver, och dagarna går, Bibliotekskatten och Tentakelmonster
Kommentarer