Alexandra studerar till journalist och när hon ska skriva en uppsats blir hon nyfiken på barn som har låtsaskompisar. Det är hennes brorsson som väckt nyfikenheten till en början och han blir ett av barnen som hon intervjuar. I sina undersökningar så hittar hon märkliga samband; låtsaskompisarna liknar varandra, framställs som verkliga av barnen och de säger åt barnen att de absolut inte får berätta om dem för någon. Om de berättar om låtsaskompisarna så kommer föräldrarna att dö. Alexandra kommer också i kontakt med ett sällskap som påstår att det finns en slags osynlig människoart. När Alexandra berättar om sin forskning för sin dryge läkarbror så riskerar en tusenårig hemlighet att avslöjas.Början av den här boken av riktigt bra, det var ett bra flyt i språket och en lite mysrysig stämning. Häréns porträtt av Alexandra och hennes familj skapade mersmak och gav antydningar om svarta familjehemligheter. Barnens berättelser om sina låtsaskompisar var kittlande otäcka och ett hemligt sällskap är ju aldrig fel...men det tog inte lång tid för berättelsen att spåra ur. Läkarbrorsan går från att vara lite smådryg till en fullständig psykopatisk galning och det är många trådar som författaren inte får ihop som lämnar stora luckor. Det blir en slags karaktärsförändring av historien som stjälper hela boken.
Kommer ni ihåg boken Den nionde insikten? Det var en storsäljande new agebok på 90-talet om andlighet, kärlek och insikter som utspelade sig i Perus djungler. Den var både predikande och underhållande på samma gång. De ickesynliga påminner mig om en sämre version av den boken eller kanske hellre en slags fortsättning... Tyvärr är det en bok som lovar mer än vad den håller.
Boken ges ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus
Annikas litteratur- och kulturblogg och Pocketlover har skrivit betydligt mer utförliga (och positiva) recensioner av boken, läs gärna dem!
Kommentarer
Nu ska jag kika lite på din tävling här nedan. :)