Dödens mästarinna utspelar sig i England på 1100-talet under Henrik II regeringstid. Ett barn har mördats på ett bestialiskt sätt i Cambridge, ytterligare tre är försvunna och allting skylls på de stadens judiska invånare som när historien tar sin början varit instängda i slottet på grund av den hätska stämningen hos folket. Det första barnet har helgonförklarats och hans reliker finns till allmän beskådan i ett nunnekloster. Henrik II är mycket upprörd av situationen, särskilt eftersom det påverkar landets ekonomi och han är övertygad om att judarna inte har något med morden att göra. Han kontaktar kungen av Sicilien och ber om hjälp att utreda händelserna. Kungen av Sicilien skickar den berömda diplomaten och spionen Simon av Neapel samt en utbildad läkare som är specialist på att undersöka döda. Det råkar vara en kvinna, Adelia, vilket är högst kontroversiellt. I sällskapet har de även med sig den arabiske enucken Mansur som fungerar som någon slags livvakt.
I Cambridge känner man inte till att kvinnor kan vara läkare och att undersöka och obducera döda är mer eller mindre en ond handling. Sällskapet bestämmer sig därför för att Mansur får låtsas vara läkare och Adelia hans medhjälpare. De avslöjar inte heller sitt uppdrag och den egentliga anledning till att de befinner sig i Cambridge. De anländer till staden i ett pilgrimssällskaps följe och samma dag som de kommer fram så dyker liken efter de tre försvunna barnen upp. Det visar sig att även de blivit mördade på ett mycket grymt sätt.
Att utreda det hela i medeltida Cambridge bland munkar, nunnor, korsriddare och en upprörd befolkning är inte lätt och det är svårt att veta vem man egentligen ska lita på.
Jag gillar historiska romaner och älskar deckare, så jag hade höga förhoppningar på den här boken innan jag började läsa den. Förhoppningar som infriades. När jag läser så förstår jag att författaren har gjort grundlig historisk forskning innan hon skrev. Utan att kunna så mycket om perioden så tror jag att Franklin ger en bra bild över hur det såg ut i Cambridge på 1100-talet, av maktkamperna och politiken på den tiden och hur religionen och kyrkan styrde samhället.
Miljöbeskrivningarna är fantastiska och jag har en klar och tydlig bild av omgivningarna i boken. Jag känner hur det luktar, ser floden - som är en sådan viktig del av Cambridge och berättelsen att den blir som en egen karaktär - framför mig och befinner mig bland folkvimlet på marknaden. Beskrivningen av nunnornas kök är något av det äckligaste och mest fascinerande jag har läst på sistone. Franklin är skicklig på att genom små medel måla en tavla som inte bara ger miljöbeskrivning utan även förmedlar en känsla samt ett sätt att tänka och förhålla sig till verkligheten.
Karaktärerna är mångsidiga och färgstarka. Adelia är tillbakadragen och håller hårt på sin objektivitet, men har svårt att låta bli att påverkas av Cambridgebornas rättframma sätt. Och jag fullkomligt älskar den fula ålförsäljerskan Gyltha som tar jobbet som hushållerska åt Simon, Adelia och Mansur. Gylthas barnbarn Ulf blir också en favorit och stycket där några kvinnor komer på att han måste badas får mig att skratta högt. Något som jag gillar är att bikaraktärerna får egna starka personligheter och är betydelsefulla för historien, inte bara utfyllnad. Det är många karaktärer i boken och även om de var lite svåra att hålla rätt på i början så är de alla nödvändiga och många av dem lever kvar hos mig flera dagar efter att jag läst ut boken. Det om något är ett gott betyg!
Själva mordgåtan är spännande och jag gillar att det från början är ganska långsamt och en rätt klassisk pusseldeckare för att mot slutet öka i tempo och bli mer dramatisk.
Vi läste den här boken i bokcirkeln Picket & Pocket och alla tyckte om den. Jag gav den betyget 4 av 5, i snitt fick den 3,5.
Jag rekommenderar den här boken till alla som gillar historiska romaner och/eller deckare. Själv kommer jag absolut att läsa de andra böckerna i serien!
Boken ges ut av Damm förlag. Den är slutsåld men finns att låna på bibblan!
Andra som bloggat om boken är Ett hem utan böcker och Nobelprisprojektet
Kommentarer