Manuskriptet till pjäsen om Harry Potter har nyligt kommit ut på svenska. Själv hade jag förbokat den engelska utgåvan och läste den i början av augusti - sträckläste.
Pjäsen utspelar sig 19 år efter händelserna i Harry Potter och dödsrelikerna. Harry är gift med Ginny och de har en son, Albus. Pjäsen börjar med att Albus ska ta Hogwartsexpressen och börja sitt första år på den magiska skolan. Det är inte lätt att vara Harry Potters son, särskilt inte när sorteringshatten placerar in en i Slytherins elevhem. och Albus revolterar mer och mer mot sin far.
Det är ju många som har upprörts över att Rowling har skrivit den här pjäsen och dessutom gett ut manuset i bokform för HON SA JU FAKTISKT att hon bara skulle skriva sju böcker (får man inte ändra sig undrar jag...). Det spekuleras om att hon bara gör det för vinnings skull och att hon mjölkar ur berättelserna om Harry Potter och hans magiska värld. Jag är inte ett dugg upprörd över det utan genuint glad! Jag suktar efter mer berättelser och det finns ju hur många sidoberättelser som helst att spinna vidare på i böckerna. Tänker att Rowling har lyssnat på sina läsare som vill ha mer. Om hon dessutom tjänar ofantliga summor pengar på det - good for her, liksom.
Jag är sjukt taggad på de fem filmerna om Fantastic Beasts som planeras, varav den första har premiär i november. De utspelar sig till skillnad från "the cursed child" innan händelserna i böckerna.
Harry Potter and the Cursed Child är som sagt ett manus till en pjäs och är man inte van att läsa sådana kan jag förstå att upplevelsen blir en annan än man förväntat sig. Manus är ju på sitt sätt avskalade och dialogen kan ibland kännas styltig men tanken är ju att skådespelarna, scendekoren och effekter med mera fyller upp de tomrummen. I ett manus skriver man inte in allt som man gör i en roman. Jag gillar att läsa manus, även om det var länge sedan sist. Kanske handlar det om en sedan länge gömd (ja, jag menar gömd och inte glömd) dröm om att stå på scen...
Att få följa Albus och de andra barnen till karaktärer jag lärde känna i böckerna var spännande och roligt. Själva historien var spännande och lika fantasifull som man är van vid. Nu återstår bara att ta sig till London för att se pjäsen!
Boken (den svenska) ges ut av ges ut av Rabén och Sjögren och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Kulturloggen, Ugglan och boken och Lexie läser
Pjäsen utspelar sig 19 år efter händelserna i Harry Potter och dödsrelikerna. Harry är gift med Ginny och de har en son, Albus. Pjäsen börjar med att Albus ska ta Hogwartsexpressen och börja sitt första år på den magiska skolan. Det är inte lätt att vara Harry Potters son, särskilt inte när sorteringshatten placerar in en i Slytherins elevhem. och Albus revolterar mer och mer mot sin far.
Det är ju många som har upprörts över att Rowling har skrivit den här pjäsen och dessutom gett ut manuset i bokform för HON SA JU FAKTISKT att hon bara skulle skriva sju böcker (får man inte ändra sig undrar jag...). Det spekuleras om att hon bara gör det för vinnings skull och att hon mjölkar ur berättelserna om Harry Potter och hans magiska värld. Jag är inte ett dugg upprörd över det utan genuint glad! Jag suktar efter mer berättelser och det finns ju hur många sidoberättelser som helst att spinna vidare på i böckerna. Tänker att Rowling har lyssnat på sina läsare som vill ha mer. Om hon dessutom tjänar ofantliga summor pengar på det - good for her, liksom.
Jag är sjukt taggad på de fem filmerna om Fantastic Beasts som planeras, varav den första har premiär i november. De utspelar sig till skillnad från "the cursed child" innan händelserna i böckerna.
Harry Potter and the Cursed Child är som sagt ett manus till en pjäs och är man inte van att läsa sådana kan jag förstå att upplevelsen blir en annan än man förväntat sig. Manus är ju på sitt sätt avskalade och dialogen kan ibland kännas styltig men tanken är ju att skådespelarna, scendekoren och effekter med mera fyller upp de tomrummen. I ett manus skriver man inte in allt som man gör i en roman. Jag gillar att läsa manus, även om det var länge sedan sist. Kanske handlar det om en sedan länge gömd (ja, jag menar gömd och inte glömd) dröm om att stå på scen...
Att få följa Albus och de andra barnen till karaktärer jag lärde känna i böckerna var spännande och roligt. Själva historien var spännande och lika fantasifull som man är van vid. Nu återstår bara att ta sig till London för att se pjäsen!
Boken (den svenska) ges ut av ges ut av Rabén och Sjögren och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Kulturloggen, Ugglan och boken och Lexie läser
Kommentarer