Vilken fantastisk bok med ovanligt tema! Jag lade första gången ögonen på Kryp av M.G. Leonard på biblioteket. Den har så fint omslag som drog ögonen åt sig. Jag lånade den inte då eftersom jag och sonen höll på med någon annan bok just då (tror det var Nordiska gudar - en annan vacker bok som jag inte har recenserat ännu...men det kommer!). När det sedan var dags att börja fundera på nästa bok så lade jag fram Kryp som förslag och eftersom jag har en liten blivande vetenskapsman hemma så nappade han genast på idén. Sagt och gjort så beställde jag hem boken.
Nu har vi läst ut boken och vi gillade den båda två. Kryp handlar om Darkus Cuttle och hans noshornsskalbagge Baxter. Darkus pappa jobbar och forskar på Naturhistoriska muséet i London (bara det..! You had me at Hello, liksom) och mamman är död sedan flera år tillbaka. Så en dag så bara försvinner pappan under mystiska omständigheter. Han tycks ha gått upp i rök. Rummet där han senast sågs sitta och jobba var låst inifrån men tomt när man tog sig in där för att leta efter honom. Darkus får flytta till ett barnhem fram till dess att hans excentriske farbror Max kommer hem från en utlandsresa, då får Darkus flytta hem till honom. Polisen verkar inte bry sig om pappans försvinnande överhuvudtaget och gör ingenting i utredningen, men Max lovar Darkus att de ska starta en egen utredning.
Granne med Max och Darkus bor två mycket obehagliga bröder (vuxna), Pickering och Humphrey. Max varnar Darkus för att gå nära dem, han säger att de är farliga. Men så en dag så ser Darkus hur en stor skalbagge följer med bröderna ut. Av olika omständigheter så blir det så att Darkus får med sig baggen hem och visar den för sin farbror som konstaterar att det är en noshornsskalbagge. Det visar sig att det är en väldigt ovanlig skalbagge som förstår vad Darkus säger. Darkus blir nyfiken på bröderna och börjar spionera och upptäcker att de har hur många skalbaggar som helst (vi pratar tusentals) i sitt hem. Det blir starten på ett äventyr där Darkus och hans kompisar Bertolt och Virginia letar efter pappan.
När jag frågade sonen vad det var han tyckte om med boken så svarade han att det är för att den är spännande och för att den är ovanlig eftersom den handlar så mycket om skalbaggar. Det ska man vara beredd på när man börjar läsa den här boken - att man får lära sig mycket. Till och med så att det är en ordlista i slutet av boken som förklara saker som exoskelett, stridulation, taxonomi och täckvingar. Kanske blev den lite väl spännande också, för det var ett stycke i boken som jag var tvungen att läsa tyst och sedan återge för sonen fixade inte att lyssna på det :)
Jag vet inte någonting om M.G. Leonard, men det måste vara så att hon brinner för skalbaggar och hon lyckas verkligen förmedla någon slags kärlek för de små krypen, eller åtminstone intresse. Och hon gör det på ett roligt och spännande sätt. För bitvis är den här boken VÄLDIGT rolig och vi skrattade högt flera gånger under läsningen. Jag älskade miljön, historien och karaktärerna. Jag gillade också hur Leonard vågar göra de elaka karaktärerna onda. Inget mesande, att de bara var lite läskiga, utan de är på riktigt hemska och farliga. Det gjorde berättelsen skarpare och bättre än om hon bara hade skapat dem på det sättet att barn kan uppfatta dem som elaka men att man som vuxen förstår man att de bara är lite konstiga och därför läskiga. Det fenomenet tycker jag är ganska vanligt i böcker för barn och det är ju helt ok ibland men här passade det bra att de "onda" karaktärerna var elaka och hemska.
Jag rekommenderar den här boken till alla vetgiriga och spänningssökande barn och vuxna. Har förstått att det ska komma en till bok i ämnet av Leonard - den ser jag framemot och kommer definitivt att läsa!
Boken ges ut av Opal och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Annas bokblogg och Jennies boklista
Nu har vi läst ut boken och vi gillade den båda två. Kryp handlar om Darkus Cuttle och hans noshornsskalbagge Baxter. Darkus pappa jobbar och forskar på Naturhistoriska muséet i London (bara det..! You had me at Hello, liksom) och mamman är död sedan flera år tillbaka. Så en dag så bara försvinner pappan under mystiska omständigheter. Han tycks ha gått upp i rök. Rummet där han senast sågs sitta och jobba var låst inifrån men tomt när man tog sig in där för att leta efter honom. Darkus får flytta till ett barnhem fram till dess att hans excentriske farbror Max kommer hem från en utlandsresa, då får Darkus flytta hem till honom. Polisen verkar inte bry sig om pappans försvinnande överhuvudtaget och gör ingenting i utredningen, men Max lovar Darkus att de ska starta en egen utredning.
Granne med Max och Darkus bor två mycket obehagliga bröder (vuxna), Pickering och Humphrey. Max varnar Darkus för att gå nära dem, han säger att de är farliga. Men så en dag så ser Darkus hur en stor skalbagge följer med bröderna ut. Av olika omständigheter så blir det så att Darkus får med sig baggen hem och visar den för sin farbror som konstaterar att det är en noshornsskalbagge. Det visar sig att det är en väldigt ovanlig skalbagge som förstår vad Darkus säger. Darkus blir nyfiken på bröderna och börjar spionera och upptäcker att de har hur många skalbaggar som helst (vi pratar tusentals) i sitt hem. Det blir starten på ett äventyr där Darkus och hans kompisar Bertolt och Virginia letar efter pappan.
M.G. Leonard och en noshornsskalbagge |
Jag vet inte någonting om M.G. Leonard, men det måste vara så att hon brinner för skalbaggar och hon lyckas verkligen förmedla någon slags kärlek för de små krypen, eller åtminstone intresse. Och hon gör det på ett roligt och spännande sätt. För bitvis är den här boken VÄLDIGT rolig och vi skrattade högt flera gånger under läsningen. Jag älskade miljön, historien och karaktärerna. Jag gillade också hur Leonard vågar göra de elaka karaktärerna onda. Inget mesande, att de bara var lite läskiga, utan de är på riktigt hemska och farliga. Det gjorde berättelsen skarpare och bättre än om hon bara hade skapat dem på det sättet att barn kan uppfatta dem som elaka men att man som vuxen förstår man att de bara är lite konstiga och därför läskiga. Det fenomenet tycker jag är ganska vanligt i böcker för barn och det är ju helt ok ibland men här passade det bra att de "onda" karaktärerna var elaka och hemska.
Jag rekommenderar den här boken till alla vetgiriga och spänningssökande barn och vuxna. Har förstått att det ska komma en till bok i ämnet av Leonard - den ser jag framemot och kommer definitivt att läsa!
Boken ges ut av Opal och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Annas bokblogg och Jennies boklista
Kommentarer