Fortsätt till huvudinnehåll

Fatta eld och Revolt - Suzanne Collins

I somras så läste jag de två sista böckerna i Suzanne Collins trilogi Hungerspelen. Eftersom jag gillade den första boken överraskande mycket (läs om det här) och såg framemot att läsa fortsättningen.

Tyvärr så föll de mig inte i smaken. Fatta eld kändes alldeles för mycket som en upprepning av första boken och spänningen var helt borta. Katniss är sur och grinig mest hela tiden, Peeta hennes motsats och relationen med Gale komplicerad. Den enda karaktären som kändes lite nyskapande och överraskande var Finnick Odair.

I Revolt går berättelsen tack och lov vidare och det blir bättre. Författaren har försökt att skildra krigets grymheter och konsekvenser. Hon lyckas rätt bra med det ibland och det är också roligt att Katniss och lillasyster Prims relation utvecklas.

Jag har ändå svårt att förstå den enorma framgång som de här böckerna har rönt och jag får nog inse att jag är för gammal (och tråkig?) för dem. Att jag inte tillhör målgruppen helt enkelt. Nu har jag i alla fall läst dem så jag kan fatta vad folk pratar om... Tror faktiskt att jag ska se filmerna också!

Kommentarer

Monika sa…
De två första filmerna är faktiskt riktigt bra, om man inte hela tiden jämför med böckerna.
Anna sa…
Igår såg jag första filmen och den var bra! Har läst böckerna och gillade den första bäst, den sista tyckte jag sådär om.
Lena sa…
Jag tyckte istället bättre om del två och tre än om den fösta. Tänk så olika man kan tycka :)
Linnea sa…
Jag är sugen på att läsa den första boken. Jag tyckte inte att filmen var speciellt bra, men tror att jag kanske skulle uppskatta den mer om jag hade hela historien framför mig. Det känns som att mycket har fallit bort i filmen..
Har sett första filmen som jag tyckte var ok. Lena, tänk om alla skulle tycka lika vad tråkigt det skulle vara!

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon ...