Nyårshelgen tillbringade jag i Uppsala vilket såklart innebar ett besök till den fantastiska bokhandeln The English Bookshop. Väl där så drabbades jag (inte helt överraskande) av ett shoppingbegär men hur väljer man egentligen bok när man är så överväldigad? Svaret kom till mig ganska snabbt och via sociala medier så kastade jag snabbt ut frågan till mina vänner i #boblmaf (=bokbloggsmaffian) och alldeles särskilt till Helena Dahlgren som har bloggen Dark Places. Svaret kom fort - läs/köp The Fever av Megan Abbott. Sagt och gjort, jag köpte The Fever och läste den på tåget hem till Umeå.
I The Fever möter vi syskonen och tonåringarna Eli och Deenie som bor min sin pappa, läraren Tom. Mamman har lämnat familjen och bor i en stad rätt långt därifrån. Hon återvänder inte gärna till det lilla samhället där de bor och barnen besöker henne ogärna. Särskilt Deenie känner sig väldigt sviken av sin mamma. Tom är lärare på sina barns skola och han känner nog att han har en ganska sammansvetsad familj, ända tills oförklarliga saker börjar hända. Det börjar med att en av Deenies klasskompisar får ett kramanfall och faller i koma under en lektion. Det börjar gå rykten om något slags utbrott och det skylls än på det ena än på det andra. När fler tjejer på skolan drabbas av anfall och illamående blir stämmningen i samhället närmast upprorisk. Tom inser att han inte känner till allt i sina barns liv, familjehemligheter kommer upp till ytan och det samhället de lever i känns inte längre så tryggt.
När jag läser boken så slås jag av minnet hur jobbigt det faktiskt var att vara tonåring, hur skört en del vänskaper var och hur viktigt känslan av att passa in, att "vara med" var. Deenie och Eli brottas inte bara med de oförklarliga händelserna och rädslan. Det som händer rör om allt och på vissa sätt verkar det läskigare än allt annat.
Stämningen i boken är kompakt och det känns nästan som att jag som läsare rör mig i en drömvärld. Någonting är sjukt i staden. Den lilla sjön nära familjens hus, där mamman gärna tog sig en simtur, är fylld av gröna självlysande alger(?) och badförbud råder. Ändå söker sig Deenie och hennes kompisar dit för att plaska lite. Det sjuka vattnet förorenar också fotbollsplanen, vad är det med det där vattnet egentligen? Och varför är det bara tjejer som drabbas? Många föräldrar skyller på att skolan nyligen vaccinerat mot livmoderhalscancer. Moralpaniken minskar inte direkt hysterin kring det inträffade.
Jag tyckte om boken, men jag älskade den inte. Jag gillade Abbotts förmåga att skildra karaktärerna, men jag kände aldrig att jag lärde känna dem. Något fattades - jag misstänker att man skulle kunna skylla på språket. Jag tycker att jag läser engelska hyfsat bra, men det är klart, det är inte mitt första språk. Jag gillade även hennes sätt att beskriva staden, miljöerna och stämningen.
Huruvida det är språket eller inte som får mig att känna mig något distanserad från berättelsen låter jag vara osagt. Gillar du Gillian Flynn så är jag övertygad om att du kommer att gilla denna också.
Kommentarer
Tips - nu på söndag 15/3 2015 klockan 15 kommer Megan till oss i Uppsala på besök för att läsa och signera. Välkommen!