Förmodligen provocerar Birgitta Ohlsson som person också, jag har förstått att hon är omstridd och det blir också tydligare när jag läser boken och hon berättar sin historia. Hon skönmålar ju inte direkt sitt parti... Kanske detta att hon är liberal feminist och inte vänsterfeminist retar några också. Vänstern har ju länge haft monopol på feminism. Men oavsett politisk tillhörighet så tycker jag att det här är en viktig bok att läsa. Ohlsson gör en påläst och personlig feministisk analys och det finns oerhört mycket som tilltalar mig i den, även om jag absolut inte håller med om allt.
Vi kanske ska börja med begreppet "duktig flicka" och hur nedvärderande det används. Jag har faktiskt inte reflekterat över det tidigare. Ohlsson refererar till ett antal böcker som gavs ut på 00-talet då begreppet både användes som synonym till tråkig, humorlös, prestationsprinsessa och blev symbolen för stress hos kvinnor. Böckerna, säger Ohlsson, var viktiga och bra eftersom de lyfte problemet med att hårt arbetande kvinnor med familj blev sjukskrivna och eftersom de slog larm om att samhället inte tog detta på allvar. Problemet med synen på "duktiga flickor" menar Ohlsson var att de tog bort fokus och att samtalet kom att handla om att så många kvinnor mår dåligt och det i sin tur tog bort fokus från att samhället är ojämställt. Att det var ojämställda förhållanden, ojämställda arbetsplatser och ojämställda löner som tog knäcken på dem. Rådet som gavs var att dessa duktiga flickor skulle sänka sina ambitioner och då skulle de börja må bättre. Duktighet hos kvinnor kom att förknippas med sjuklighet.
Och när man tänker på det så stämmer det! Det är ju råden som ges än idag, man tittar fortfarande inte på förutsättningarna för kvinnor som vill göra karriär samtidigt som de vill ha en familj! Ska det vara så? Jag skulle önska att man styrde mer med föräldraförsäkringen etc för att möjliggöra för småbarnsmammor att göra karriär om de så önskar.
En annan sak som jag reflekterade över när jag läste boken var just dessa tysta och "pluggiga"småflickor som används som nåt slags kuddar i klassrummen. Det är alltför vanligt att man sätter en lugn, tyst flicka mellan två bråkiga grabbar för att flickan ska ha en lugnande effekt. Problemet blir ju då att flickan får en roll som hon inte ska ha. Det är ju inte hennes ansvar att skapa lugn i klassrummet eller skolmatsalen. Det är läraren och skolans ansvar. Och som mamma till en pojke med stundtals hett temperament så vill jag absolut inte att han ska lära sig att flickor har den rollen. Däremot opponerar jag mig starkt i att man ska återinföra betyg i "skötsamhet".
Ofta så uppmuntras flickor och kvinnor att ta mer plats, att låta mer, bråka mer för att nå jämställdhet. Men borde vi inte i stället bara låta människor vara som de är och se till att oavsett personlighetstyp så ska man ha samma möjligheter. Och att de möjligheterna man ges baseras på kompetens och meriter. Meritokrati pratar Ohlsson för övrigt mycket om, alltså att begåvning, utbildning och utbildningsresultat i kombination med prestationer under karriären spelar den dominerande rollen vid befordran. Till skillnad från exempelvis kön och personliga relationer. Det är ju svårt att hävda motsatsen kan tyckas...
I boken så lyfter även Ohlsson detta otroligt viktiga med ekonomisk frihet. För om du har ett eget kapital, ett eget sparande, så tar du dig lättare ur dåliga relationer, lämnar kassa jobb där du blir behandlad dåligt och skapar dig ett eget handlingsutrymme. "En sparad slant ger trygghet och oberoende". Ohlsson blev hårt kritiserad i diverse medier för en debattartikel i samma ämne i Dagen Industri (läs den här). Varför blev hon kritiserad då. Jo, för att titeln på artikeln är "Varje kvinna bör ha 100 000 kronor på banken" och många påtalade självklart att det är få som ens har en chans att klara det etc etc. Själv kan jag tycka att det är oerhört tragiskt att man fokuserar på summan och inte på innehållet i resonemanget.
Jag tyckte att boken var tankeväckande och intressant. Den började rätt bittert och ett tag trodde jag att Ohlsson skulle ta på sig en offerkofta men så blev det inte. Ann Charlott Altstadt skriver in sin recension "Det är inte synd om duktiga flickor" att det är "det sjukaste hon har läst". Jag håller inte med i den analysen utan uppfattar det hellre som att Altstadt bekräftar den attityd som finns mot duktiga flickor. Jag har själv många gånger fått höra att det inte är så konstigt att det gått så bra för mig, att jag tagit mig så långt i karriären etc etc Sånt gör mig förbannad - som att inte jag har kämpat och jobbat hårt för att nå framgång, som om saker "bara har hänt". Nä, det är inte synd om mig men se mina prestationer tack! Uppskatta mig för det jag har gjort, förminska det inte.
Jag skulle kunna säga hur mycket mer om den här boken som helst men tror jag stannar där. Kanske föreslår jag den som bokcirkelbok framöver så att jag får diskutera den ordentligt.
Boken ges ut av Bokförlaget Forum och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket (superbra recension för övrigt! Jag snor därför hennes upplägg med att längst ner här i inlägget rada upp Birgittas tio budord) och och dagarna går
Den duktiga flickans tio budord (med förklaringar från DN)
1. Du ska kräva meritokrati.
Det vill säga att du belönas och befordras efter förtjänst.
2. Du ska inte låta din bakgrund avgöra din framtid.Be inte om ursäkt om du gör en klassresa
3. Du ska inte curla karlarnaUndvik att sopa rent för män som vill komma fram, och städa inte undan deras misstag.
4. Du ska inte känna skuldIngen kan upprätthålla perfektion på alla plan
5. Du ska avslöja småpåvarnaLåt inga grötmyndiga och dumdryga män sätta sig på dig
6. Du ska välja den rätta/rätte med omsorgAlla män är inte småpåvar
7. Du ska inse att cash is queenFörsörj dig själv - egna pengar är egen frihet som ger egen makt
8. Du ska säga ja till maktI yrkeskarriären är det viktigt att fånga möjligheterna när de dyker upp
9. Du ska vara snäll - men inte dumsnällVar generös mot andra, men undvik att bli utnyttjad
10. Du ska följa din inre kanariefågelDu är som fåglarna som sjöng i de brittiska gruvorna. Utan syre kommer både du och din
sång att dö. Se till att vara på en plats där din duktighet uppskattas och premieras.
Kommentarer