Böcker har en outsäglig förmåga att skapa möten i vardagen - jag skulle kort vilja berätta om ett sådant jag nyligt haft.
I fredags skulle jag snabbt kuta in på Coop för att köpa tuggummin. Min vana trogen hade jag pluggat in hörlurar i öronen för att passa på att lyssna några minuter på en ljudbok. Jag lyssnade då på Camilla Davidssons bok Under vintergatans alla stjärnor. I den gör huvudpersonen pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Jag rusade in i affären och ställde mig vid närmaste kassa och insåg rätt fort att jag trängt mig före två damer i 70-årsåldern. Jag ryckte hörlurarna ur öronen och bad så hemskt mycket om ursäkt.
"Ingen fara" sa de "Vad ska du handla?"
"Bara ett paket tuggummin" Sa jag och fick lov att gå före dem.
"Ja, ni ungdomar har så bråttom nu" sa den ena (Jag nämnde inte att jag är 41 år gammal och knappast kan klassas som ungdom...)
"Och alla går omkring med hörlurar i öronen" sa den andra
Jag rodnade lite och sa att jag i alla fall lyssnar på en bok som jag var uppslukad av och i själva verket var på Pilgrimsvandring i Spanien.
Den ena kvinnan nappade direkt och berättade att hon också lyssnade mycket på ljudböcker via Storytel. Det gör ju jag också, så vi började prata om vår upplevelse av den tjänsten. Den andra kvinnan hängde inte riktigt med i den diskussionen utan blev upptagen av att jag nämnde pilgrimsvandringen. Hon undrade om jag hade gått - jag förklarade hur det låg till med den saken. Då sa hon att hennes dotter hade gått och nyss var hemkommen från vadnringen och vi pratade lite om det.
Jag älskar sådana här små möten med för mig okända människor. De var så himla trevliga och glada de två damerna också och jag gick därifrån med lugnare steg och ett leende på läpparna.
I fredags skulle jag snabbt kuta in på Coop för att köpa tuggummin. Min vana trogen hade jag pluggat in hörlurar i öronen för att passa på att lyssna några minuter på en ljudbok. Jag lyssnade då på Camilla Davidssons bok Under vintergatans alla stjärnor. I den gör huvudpersonen pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela. Jag rusade in i affären och ställde mig vid närmaste kassa och insåg rätt fort att jag trängt mig före två damer i 70-årsåldern. Jag ryckte hörlurarna ur öronen och bad så hemskt mycket om ursäkt.
"Ingen fara" sa de "Vad ska du handla?"
"Bara ett paket tuggummin" Sa jag och fick lov att gå före dem.
"Ja, ni ungdomar har så bråttom nu" sa den ena (Jag nämnde inte att jag är 41 år gammal och knappast kan klassas som ungdom...)
"Och alla går omkring med hörlurar i öronen" sa den andra
Jag rodnade lite och sa att jag i alla fall lyssnar på en bok som jag var uppslukad av och i själva verket var på Pilgrimsvandring i Spanien.
Den ena kvinnan nappade direkt och berättade att hon också lyssnade mycket på ljudböcker via Storytel. Det gör ju jag också, så vi började prata om vår upplevelse av den tjänsten. Den andra kvinnan hängde inte riktigt med i den diskussionen utan blev upptagen av att jag nämnde pilgrimsvandringen. Hon undrade om jag hade gått - jag förklarade hur det låg till med den saken. Då sa hon att hennes dotter hade gått och nyss var hemkommen från vadnringen och vi pratade lite om det.
Jag älskar sådana här små möten med för mig okända människor. De var så himla trevliga och glada de två damerna också och jag gick därifrån med lugnare steg och ett leende på läpparna.
Kommentarer