Fortsätt till huvudinnehåll

Hemligheten på Mercy Close - Marian Keyes

Det är ett stort mysterium varför det tog så lång tid innan jag läste den här boken (eller rättare sagt lyssnade på...). Det fanns en tid, ända tills boken innan denna, som jag köpte allt av Marian Keyes samma dag som boken kom ut i handeln. Sedan stängde jag in mig i en vrå och sträckläste tills jag hade läst ut. Med andra ord så älskar jag henne böcker!

Hemligheten på Mercy Close gavs ut för snart tre år sedan och efter det har hon kommit ut med en till, Kvinnan som stal mitt liv. Jag är i alla fall glad att jag har hittat tillbaka till Marian Keyes och till familjen Walsh. Mercy Close handlar nämligen om den fjärde och yngsta systern Helen. Det är finanskris i Europa och Irland är hårt drabbad. Helen har inga jobbuppdrag, berget av obetalda räkningar bara växer och hon faller ner i en (återkommande) depression. En depression som inte föregås av någon direkt utlösande händelse - precis som det ofta är med depressioner. De behöver faktskt inte "bero" på någonting yttre som sorg eller annan livskris. Ibland dyker känslan av meningslöshet bara upp. Familjen Walsh är inte en särskilt stöttande familj och när Helen säger att hon måste flytta hem (eftersom hon inte kan betala lånen på lägenheten) så möts hon av suckar och illvilja från föräldrarna. Systrarna, som man tycker så mycket om i de andra böckerna, visar inte heller någon förståelse för henne. Kanske ser de henne som det bortskämda yngsta syskonet och tar henne därför inte på allvar - detta trots att hon har gjort ett suicidförsök tidigare och har synhallucinationer!

I tidigare böcker har familjen Walsh var en sån där mysig, humoristik dysfunktionell familj, nu är de mest dysfunktionella. Skrattet fastnar i halsgropen, man kan inte försvara mamma Walsh uttalande med att hon är lite tokig men varm innerst inne.

Helen är privatdetektiv med egen firma. På grund av sin depression men även på grund av på landets depression kan hon inte behålla kunder. En dag så dyker en före detta pojkvän upp i hennes liv igen. Som läsare förstår man att de hade ett taskigt avslut på sin relation men det dröjer länge innan man får veta vad som hände. Han är otroligt påstridig och irriterande när han nästlar sig in i hennes liv igen genom att erbjuda henne ett välbetalt uppdrag - att leta rätt på en försvunnen medlem ur ett gammalt pojkband som ska återförenas. Pengarna gör att Helen inte kan tacka nej.

Samtidigt brottas hon med relationen till sin nuvarande pojkvän som inbegriper barn och en lite väl närvarande före detta fru. Helen gillar inte barn, är svartsjuk på den före detta frun men vågar inte prata om det hela med pojkvännen.

Alla Marian Keyes böcker är tjocka - så även denna. Och visst blir det en hel del prat som skulle kunna skalas bort för att koncentrera berättelsen, men det är en del av charmen med Keyes; ordflödet och berättarlusten.

Själva deckargåtan då, vad tyckte jag om den? Helt ok och fungerade bra som metod att få Helens historia berättad. Inte så spännande kanske, men lite. Den berättade inte bara Helens historia utan belyste även de avdankade popstjärnornas liv när berömmelse och stjärnstatus lagt sig.

Ett är säkert, jag ger mig snart i kast med Kvinnan som stal mitt liv!

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokhora, hyllan och Books on my mind


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarn...

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kom...

Vad är egentligen en spänningsroman?

Hur definierar ni en spänningsroman? Är det en slasktitel på en svårbestämbar genre eller..? Det är många böcker som har den benämningen på omslaget och jag har väl inte direkt reflekterat över det tidigare. Spontant har jag tänkt att en spänningsroman är en lite mer fartfylld deckare/kriminalroman. Alltså, det ska vara action och någon slags kriminell twist, gärna en mordgåta. Jag börjar inse att jag har fel... Frågan väcktes hos mig när jag valde att läsa Uppkomlingen  av Tomas Blom. Jag valde den just för att det stod "Historisk spänningsroman" på omslaget och jag kände mig sugen på en thriller i historisk miljö. Ack så jag misstog mig... Nu är det ju så att jag inte recenserat boken ännu, har inte ens läst ut den än, men jag kan säga så mycket som att den inte alls är vad jag trodde att den skulle vara. Visst den är spännande ibland, men inte "thrillerspännande" om ni fattar hur jag menar... Har googlat ordet "Spänningsroman" för att hitta någon ...